Ikväll anordnade Moderna Samlare en gallerirunda tillsammans med Di för deras s k Di guld-medlemmar. För att det inte skulle bli en ensidig visning av mig själv, bjöd vi in kritikern Dennis Dahlqvist och konstsamlaren Jens Tillqvist.

Visningen började hos Andréhn-Schiptjenko där vi såg Katarina Löfströms videoverk ”A Void”. Marina berättade om Katarinas intentioner och Jens om sin syn på videoverk i stort. Hos Andersson Sandström ser vi den tyska konstnären Katrin Korfmann för att sedan se galleri Flachs samlingsutställning av främst unga helt oetablerade konstnärer.
Diskussionerna blev livliga, vilket främst berodde på Dennis, som jag måste säga är en de mest underhållande personer jag träffat (i konstvärlden). Om jag tidigare tyckte att Jens var rättfram och ärlig i sin approach till konst, är det ingenting mot vad man finner hos Dennis.

Konstsamlare Jens Tillqvist och kritikern Dennis Dahlqvist

Redan på vårt första stopp hos Andréhn – Schiptjenko provocerar han fram en diskussion om huruvida Katarinas video haft något värde om det inte vore för kontexten, gallerirummet. Därefter drivs diskussionen in på varför en videokonstnär gör ”stills”, alltså stillbilder från en video. Huruvida dessa har något egenvärde eller snarare är ett sätt för galleristen/konstnären att överleva när ett videoverk kan vara svårsålt. Det är en berättigad fråga och jag har sett många videoverk som jag tyckt varit fantastiska, utan att se något större värde i tillhörande ”stills”. Ett tydligt exempel på detta tycker jag är Lars Nilssons videoverk ”In Orgia”. Videon är lysande, men stillbilderna rätt intetsägande (och relativt dyra). Jag kan däremot inte hålla med Dennis om att stillbilder alltid är av ondo. Är de lågt prissatta, anser jag köp av stillbilder utgöra ett perfekt sätt att bidra till en konstnärs utveckling samtidigt som bilderna i bästa fall kan locka fram berikande minnen från videon.

Viss hetta i diskussionerna blev det även hos Andersson Sandström, där Dennis förkunnar att idén bakom verket är det enda publiken bör intressera sig för. Jag håller visserligen helt med honom om att konstnärens idé är central, men tycker samtidigt inte man ska förstöra den behållning vi alla kan uppleva när vi blir "drabbade" av ett verk" (utan någon kännedom om konstnärens idé), en attraktionskraft som beror på vår egen personlighet/våra erfarenheter och/eller sinnestillstånd.

Allt som allt, en lyckat kväll. Tack Dennis och Jens : )

Kommentarer