Häromdagen slank jag in på Lars Bohman Gallery, som sedan några månader tillbaka ligger i Jarla Partilagers galma lokaler på Karlavägen i Stockholm. Just nu(sista visningsdag imorgon söndag 6 maj) visas en av de konstnärer som sedan länge är knutna till galleriet, den mycket produktive, folkkäre och kontroversielle konstnären, Ernst Billgren.

LARS BOHAMN GALLERY_Ersnt Billgren_samtida konst

Jag ska erkänna att mitt förhållande till Billgrens konst  är delat. Å ena sidan tycker jag att Ernst Billgren på flera sätt varit en stor konstnär inom den samtida konsten. Inte minst genom hans frågeställningar och svar avseende begreppet konst och dess innebörd men även hans konstnärliga produktion och hans särställning som medial gestalt för den samtida konstscenen.

Lars Bohman Gallery_Ernst-Billgren-samtidskonst

En allkonstnär som provocerar vissa genom sin blotta närvaro i olika sammanhang; konst på IKEA, fotograferad på röda mattan på olika premiär, har assistenter som utför konstverk åt honom på samma sätt som Rembrandt hade sina "assistenter", skriver böcker, sitter i TV-kanalernas morgonsoffor, gör reklam för golftävlingar i rutiga byxor, slickar kuvert till kändisfester, skriver filmmanus och står bakom filmatiseringar för TV med mera. Men framför allt är han en konstnär som tjänat förhållandevis stora pengar på sin konst. Något som en och annan retar sig på.

Ernst-Billgren_Galleri-Lars-Bohman_LARS BOHMAN GALLERY

När jag nu står framför Ernst Billgrens konst är det som han återtar något som är hans. Det känns som att han gått tillbaka in i sin ateljé och stängt dörren till den omvärld som fått se lite för mycket, och som har tillåtits att förvänta sig att vara en del av hela händelseförloppet kring hans skapande. Som att den kommersiella sidan och allmänhetens beundran varit en för stark drivkraft som påskyndade själva skapelseprocessen. I senaste utställningen finns det en fräschör, tycker jag. Kanske är det de ibland enorma formaten som gör kompositionerna mer tilltalande, men även flera av de mindre bilderna och de skulpturala konstverken utformade som möbler, känns på något sätt mer intressanta än på länge.

Sista-bordet_Ernst-Billgren_Lars Bohman Gallery

Oavsett vad man tycker om just Billgrens konst så har han liksom många av Lars Bohamn Gallerys konstnärer länge förknippats med en mycket framgångsrik position på andrahandsmarknaden, det vill säga i konsthandeln och på auktionshusen. Man vågar nästan kalla Ernst Billgrens måleri för folkkär konst.

Galleriets nya lokaler är enorma, vilket ger utrymme både för galleriet och konstnärerna att experimentera, vilket säkert kan vara både en utmaning men framför allt en stor möjlighet. Det ska bli väldigt intressant att följa Lars Bohamn Gallery framöver och se om de lyckas fylla den nya stora kostymen. Jag hoppas det för den samtida konstscenen, som mår bra av dynamiska aktörer, provocerande konstnärer och medial bevakning.

Kommentera