Att gå på konsthögskolornas vårutställningar är ett bra sätt att få grepp om vad som sker på våra konsthögskolor.

Vissa år syns tydliga tendenser, men i årets upplaga är det svårt att avläsa någon specifik trend, det är snarare så apart det kan bli, både idémässigt och avseende tekniker.

Tidigare har Kungl. Konsthögskolans slututställningar visats i Konstakademiens lokaler, men i år har Nationalmuseet flyttat in hos Konstakademien och Mejan får nöja sig med ett utrymt bibliotek på Thorildsplan. Byggnaden andas torftigt 90-tal och jag får samma känsla av förtäckt konferenslokal som när jag besöker Yasuragi.

Men vad är det då för konstnärer som ger avtryck?  Det första verket jag fastnar för är ett ljudverk av Mira Eklund inrymt i ett litet inglasat kontorsrum. Små mintgröna högtalare ger order om hur man ska röra dig i rummet. Lite osäker på om mina rörelser registreras lyssnar jag till instruktionerna, men irriteras samtidigt av den malande uppfordrande rösten. Jag slås av hur sällan jag får order, den tillfälliga befrielsen i att slippa tänka själv (och den samtidiga motviljan inför det).

Bra måleri, figurativt såväl som abstrakt, finns också representerat.  Fastnar bl.a. för Sofia Ekströms stora duk med tillhörande mindre bilder.  Måleriet för tankarna till ett slags abstraktioner av 1600-talets klärobskyr måleri, men också till äldre fotoateljéer. Romantiskt lockande,  lite magiskt.

Missa heller inte Samantha Louise Michels större fönstervägg, gjort av hopnålad kartong. Ett verk med två sidor och med två totalt olika uttryck…

Utställningen har öppet till 9 juni.

Se mer: http://www.kkh.se/index.php/sv/utstaellningar/varutstaellning

Kommentera