Jag kommer väl ihåg när jag satte mig på en stol med platt hård träsits på Armémuseet. Bredvid mig satt min farfar, och tittade med stort intresse på den svartvita filmen med krälande sammanbitna soldater i snöiga skyttegravar och ljudet från skjutande vapen. Trots en del vidriga minnesbilder som säkert spelades upp i hans huvud från det finska vinterkriget. I min familj gick vi ofta på museer när jag var liten. Det var delvis där mitt intresse för det jag håller på med idag grundlades. Vi gick dit ibland, till Armémuseum, för att han ville att jag skulle få vetskap om varför de nordiska ländernas nationsgränser går just där de går idag och för att jag skulle förstå hur de frivilliga och ofrivilliga soldaterna kämpade för sina och andras liv.

Då liksom nu älskar jag att gå på museer även om jag de senaste åren känner en viss besvikelse över mycket av det som visas på de svenska större museerna. Inte innehållsmässigt lika mycket som hur det exponeras. Det påminner mig en hel del om den svenska arkitekturen, som ofta är sådär lagom för att vi tror att det passar det svenska kynnet. Innehållet finns men beställarna vågar sällan ta ut svängarna och betala för det, utan resultatet blir ofta...som "vanligt" på något sätt. Samma gäller många av museerna förmodar jag, ambitionen finns men inte pengarna.

Tove-Alderin_JACTA_Sveriges-främsta-scenograf

Några som satsat är danskarna. Det är sällan man idag totalt hänförs över en museiutställnings helhet. När dansk-svenska JACTA collaboration; arkitekt Johan Carlsson och scenograf Tove Alderin, senaste uppdrag stod färdigt är det utan tvekan en av Nordens mest spännande och mest välgenomtänkta museiutställningar. JACTA har haft uppdraget att under två års tid formge rum och utställningar för Töjhusmuseet i Köpenhamn. Med en blandning av arkitektur, scenografi, interaktiv media, ljud och ljus och filmen ”MAGT” har JACTA skapat en totalupplevelse, utöver det vanliga.

I den utlysta tävlingen handlade det om att göra om en utställning som sett likadan ut sedan 1936, för en tydligt uttalad målgrupp. Det specificerade uppdraget från museet var att skapa 21 små slutna rum för de olika krigen. Publiken identifierades som fäder och deras söner.

Den tydligaste transformationen från överbelamrad vapenutställning till en kommunicerande totalupplevelse består av 21 glasmontrar som skär rakt igenom den ljusa salen.

Utställningen rymmer föremål och dokumentation från 1500-talets fälttåg där man kämpade i 40 kilo tunga rustningar fram till det pågående kriget i Afghanistan där man krigar i lika tung utrustning men med helt andra vapen och material. När man når slutet av utställningen står tre tomma montrar redo att fyllas med med utrustning från nästa krig...och nästa...och nästa...

Tove-Alderin_JOhan Carlsson_JACTA_kevlarhjälmar_foto_Karina_Tengberg

Skrämmande och tyvärr troligtvis väldigt verklighetsförankrat i danskarnas historia, liksom många andra länders, där väpnad konflikt allt för ofta varit resultatet av människans oförmåga att lösa konflikter.

På Töjhusmuseet mitt i centrala Köpenhamn, motsvarigheten till Armémuseum i Stockholm och med Danmarks längsta utställningssal på 3400 kvm, öppnar för första gången sedan 1930-talet permanenta utställningar. I Christian den IVs 160 meter långa vapensal visas utställningarna ”Danmarks Krige” och ”Samllingsutställningarna”.

Töjhusmuseet har i många år arbetat med att transformera sig från ett snävt vapenhistoriskt museum till ett bredare kulturhistoriskt museum för Danmarks krigshistoria. Utställningarna som berättar om Danmark som krigsförande land, från 1500 och fram till idag, är långt ifrån bara för män och deras söner som försvarshistoriska utställningar traditionellt. Här hittar både historiken, esteten, romantikern, ekonomen och pacifisten mycket att se på.

Framtidens besökare, ”the no-nonsence audience”, är människor som vill möta autentiska frågor och objekt som väcker eftertanke, men som också vill få sina egna behov tillgodosedda och sin egen historia berättad. Men varför gå till ett museum när du kan se en utställning on-line?

Utställningen visar i ovanligt hög grad det autentiska föremålet respekt och har en hög nivå av digital förmedling både i form av läsplattor, filmer och ljud. Hur kan det digitala mediet stärka det autentiska föremålet, utan att ta fokus från det men istället bidra till ökat fokus på föremålet?

Töjhusmuseet_Tove-Alderin_JACTA_Johan Carlsson

I vapensalens spektakulära rum, i en skog av pelare, har en 150-meter lång rå stålmonter placerats, som likt en projektil skjuter genom tid och rum. Den långa montern är uppdelad i 42 snitt där varje snitt innehåller ett krig. Snitten skapar rum som inviterar in museibesökaren i projektilens inre, där de autentiska objekten är utställda. I ett hissnande perspektiv, både rumsligt och historiskt, genom lager på lager av glas, ser man de hundratals föremål som bevittnat krigsskeenden från sex århundraden.

Bakom ett stålnät väcks projektilens utsida till liv genom filmen ”MAGT” av JACTA, en 150-meter lång, stark och emotionell resa genom krigshistorien, en iscensättelse av människa, kropp, makt och ödmjukhet. Filmen visas på en av JACTA och museet unik specialutvecklad ledskärm. Hela vapensalen fylls av ett atmosfäriskt ljudcollage som manipulerar med vår känsla av tid.

Åk till Köpenhamn och besök Töjhusmuseet om inte annat för att se hur en museiutställning kan se ut. Tänk vilken dröm att få se delar av Nordiska museets enorma samlingar exponeras så här!

 

 

 

 

Kommentarer