Många, inte minst italienarna själva, är överens om att det italienska köket är överlägset alla andra.

Icke desto mindre har det, de gånger jag har varit i Italien, förvånat mig i vilken blygsam utsträckning mat från andra kök är tillgänglig för italienarna.

Och Venedig visade sig inte vara något undantag.

Men så har jag heller aldrig sett smaskigare pasta i ett skyltfönster, och varför skulle de behöva något annat än pizza rolls?

Säkert finns det en massa alternativ mat även i Italien. Jag som avskyr vitlök har överraskande nog lyckats hitta några allierade”There can be no doubt that the anti garlic lobby is growing”.

Avslutningsvis, ett konkret tips till Venedig-resenären som letar en anständig kopp kaffe.

I stadsdelen Castello alldeles på gränsen till Canareggio, på torget Santi Giovanni e Paolo, mittemot den imponerande basilikan med samma namn, råkade jag, med endast några timmar kvar i staden, hitta pasticceria/bar Rosa Salva.

Det här stället är värt att leta upp för den som liksom jag vill avnjuta kaffe och enklare smörgåsar och/eller bakverk i en oförstörd miljö där trängseln inte nödvändigtvis utgörs av andra turister utan av stammisar från kvarteren. De flesta turister hittar inte till de här delarna av staden.

En solig novembersöndag som den här är utmärkt för ett besök.

Folk gick ut och in i kyrkan där vad jag tror var en konfirmation pågick, småbarnsfamiljer samlades på torget, utemöblerna kom till allmän användning och en lätt berusande känsla av att få en inblick i vardags- ... eller, eh, söndaglivet bland de vanliga venetianarna infann sig alldeles lagom inför hemresan.