Varje gång man besöker Venedigbiennalen så har man har alltför få dagar att tillbringa där. Oavsett hur länge man stannar. Finns alltid något man missat upptäcker man när man pratar med alla andra. Min sista dag i Venedig för denna gång springer jag runt på stan och försöker hinna med en handfull av alla de externa utställningar som pågår under hela biennalen. Med båtar, över broar, uppför stentrappor i gamla palats, med en app från The Art Newspaper som guidar mig kors och tvärs genom staden och gränder försöker jag hinna med så mycket som möjligt.

Tre höjdpunkter. Först och främst Danh Vo com agerar curator i storsamlaren Francois Pinault's magnifika palats. Den konceptuella dansk-vietnamesiska konstnären DanhVo är ett populärt namn dessa dagar och han har även fått ansvara för den danska paviljongen på själva Biennalen detta år. Här har han fått fria händer att gå loss på Pinault's storsamling (som är en av de största och bästa i världen just nu) och blanda det med inlånade verk som passar temat. Urvalet är sparsmakat, rummen lyfter och kontrasteras totalt genom skulpturala gester som får uttrycka temat kring minnen och saknad. "Slip of the Tongue" heter utställningen.

 

På andra sidan kanalen är kontrasten total när jag äntligen hittar in i Rob Pruits Flea Market. Amerikanske konstnären Rob Pruitt jobbar också konceptuellt men hans stil är långt ifrån sparsmakad och asketisk. Ett myller av färger, kaos och DIY präglar Pruitt's mer poppiga konst. Hans "Flea Markets" eller, tja, loppis, har dykt upp tidigare hos hans gallerist Gavin Brown och på konstmässor runt om i världen. Han bjuder in kända och okända konstnärer och skapar en egen slags...eh...loppmarknad. Vem kan motstå det? Jag gick hem med en tygväska fylld med små billiga prylar lokala konstnärer hade producerat för eventet.

 

Slutligen hamnar jag på en imponerande bra Street Art-utställning. I en gammal lokal tågstation har man låtit sammanfatta graffittin och street art-kulturen på ett sätt värdigt Jeffrey Deitch's touch. Jag hamnar mitt under presskonferensen där legender som Futura och Mode2 pratar om hur det gick till "back in the days". Inne på själva utställningen hör jag även någon ropa mitt namn och upptäcker att det är Delta, eller Boris Tellegen som han faktiskt heter som känner igen mig (ställde ut honom för en massa år sedan). Urvalet är brett och platsar ganska väl in i kontexten av samtidskonst som präglar den gamla staden.

 

 

Och invigningsveckan är ju både roligast och mest intensiv. VÄLDIGT många mingelkvällar med parmesan och spumante. Här är några bilder från lite svenskrelaterade events -