Vinårgångens storhet eller för all del svaghet är alltid föremål för diskussioner och något som för investeraren av vin har betydelse. En bra, omtalad årgång kan ge betydligt högre pris än en av etablerade vinjournalister nedskriven dylik. För vindrickaren däremot kan en icke uppskriven årgång betinga ett lägre pris men ge tillbaka mycket i smak. En fransk vinmakare hörs ofta dryfta att han eller hon vill spegla årgången och den geografiska platsen genom sitt vin. Det är som bekant det geografiska ursprunget som hela den europeiska vinlagstiftningen bygger på efter fransk förebild, det så kallade appellationssystemet.
Låt mig än en gång poängtera att en svagare årgång behöver inte ge ett dåligt vin. Det handlar om vinmakarens ekonomiska resurser, skicklighet och ambition.

I vinregionen Champagne med sitt nordliga och utsatta klimat är dock årgångar av stor vikt då en kall vår med frost kan drabba vinrankan negativt. Sammanfattningsvis kan sägas att ju svalare klimat desto viktigare är det att känna till en årgångs särart.

En storartad och hyllad årgång i Champagne är året 1996. Detta år fick de redan friska vinerna en exceptionellt hög syra. Många var husen som gjorde årgångschampagne och årgången ses alltmera sällan i Systembolagets utbud. Däremot på dryckesauktionerna dyker nu 1996:orna upp och i aprilauktionen på Stadsauktion finns inte mindre än 21 separata utrop med champagne från 1996.
Mestadels är det prestigechampagne och rariteter som Dom Pérignon Rosé från 1996 vilka många därute förmodligen vill ”lägga vantarna på”. Jacques Selosse, Krug, Winston Churchill, Dom Pérignon och Comtes de Champagne är andra välkända dyrbarheter som åtrås.

Det ska bli intressant att följa prisutvecklingen av dessa viner.

Med en otörstig hälsning,

Carl Jan Granqvist

 

Kommentera