Zero och Forma 1, minimalism och abstrakt konst och Art Informel: de avantgardistiska konströrelserna frodades i efterkrigstidens Europa, och delade ett huvudsakligt syfte: nämligen att utveckla nya konstnärliga språk genom att återgå till den rena formen. Mellan den 27-30 november bjuder det tyska auktionshuset Dorotheum på flera verk signerade Italiens och Tysklands avantgardister.

En av dessa experimentella rörelser var den tyska gruppen Zero, vilken grundats år 1958 av Otto Piene och Heinz Mack. Bland gruppens viktigaste medlemmar fanns konstnären Günther Uecker, som anslöt sig till Zero år 1960. Uecker uppehöll sig vid ljuset och optiska fenomen, och uppmärksammades följande år för sina ovanliga kompositioner som bestod av träskivor och vitmålad spik, vilka arrangerats i komplicerade mönster. Sedan dess har spik-verken varit ett av konstnärens mest återkommande och uppskattade teman. Ett av dessa verk, Feld (2012-2013) kommer att auktioneras ut i Wien den 27 november.

En av Ueckers samtidskollegor var Ernst Wilhelm Nay. Likt Zero-medlemmen uppehöll sig Nay vid sinnena, men med hörsel och musik i fokus istället för optiska fenomen. I sitt verk Harmony undersökte Nay hur musik påverkade den egna konstnärliga processen och kreativiteten.

I Wien får Uecker och Nay sällskap av andra viktiga tyskar som Anselm Kiefer, Martin Kippenberger och Hans Hartung.

I Italien rådde en liknande stämning på konstscenen. År 1946 grundade Carla Accardi tillsammans med bland andra Ugo Attardi och Pietro Consagra gruppen Forma 1, vilka hängav sig åt den informella konsten. Art Informel var en abstrakt konströrelse där ting utan egentlig form tilläts ta plats på duken i form av fläckar och konturer. Likt de tyska avantgardisterna ville den italienska gruppen bryta med den rådande konsten till fördel för något helt nytt.

Accardi eftersträvade målet genom sina banbrytande svartvita målningar där form och enkelhet stod i centrum, som en representant för det informella måleriet.

En annan italienare som hängav sig åt den informella konsten var Alberto Burri. Burri hade börjat måla år 1944, under den period han spenderade som krigsfånge. Burri arbetade inte bara med färg, utan skapade avancerade collage vilka knöt an till hans upplevelser från kriget. Förkolnat trä, plast, säckväv och plåtbilar arrangerades på dukar för att sen målas i allt som oftast jordnära, mustiga färgskalor.

Grafitteckningen Al la Balla, signerad Mario Schifano år 1965, leker istället med teknologiska frågor. För Schifano, som funnit inspiration i den italienska renässansen såväl som i futurismen spelade utställningen New Realists i New York en avgörande roll. Schifano deltog vid sidan av ikoner som Andy Warhol och Roy Lichtenstein, och från dess återfanns ständigt element från popkonsten i italienaren verk, där han kommenterade det allt mer tekniska samhället.

Vad alla dessa konstnärer och rörelser hade gemensamt var att betraktaren tilläts ta allt större utrymme. Det verkliga konstverket uppstod när det betraktades av en utomstående, som själv laddade verken med mening.

Utöver konst signerad tyska och italienska avantgardister kommer Dorotheum auktionera ut accessoarer som smycken och klockor såväl som tysk samtidskonst under veckan.

Hela Dorotheums utbud hittar du här.