Mexico City. Första intrycket från taxifönstret är en kokande smältdegel av människor, färger, mat och kaotisk trafik. Min uberchaufför pratar utmärkt engelska (han är dock den enda chauffören att prata engelska över huvudtaget under hela veckan) och berättar om folkmängden (typ 20 miljoner runt hela staden, 120 miljoner i landet "and of course there's 20 million of us across the border in USA") och om att vi befinner oss mer än 2000 meter över havet. Jag har aldrig varit i Latinamerika tidigare och har inte hunnit läsa på något sedan jag lämnade Los Angeles tidigare samma morgon. Det enda jag vet är att det verkar finnas massor av konsthallar, gallerier och samlare och att många av de nya storsamlarna i Latinamerika kommer just från Mexiko. Som tur är har jag min vän Ola Gustafsson som driver Elastic Gallery i stan. Han har ställt ut de senaste åtta åren på mässan men är där i år som gäst och han guidar runt mig bland bruncher, cocktailpartyn, vernissager och introducerar mig för lokala samlare, curatorer, gallerister och konstnärer under de fem intensiva dagarna jag är där.

Trafiken är outhädrlig, staden känns lika stor som Los Angeles, fast med skillnaden att det här är en klassisk stenstad och liv och rörelse överallt. Mässan ligger självklart i utkanten av staden, i ett gigantiskt konferenskomplex dit den flyttade för ett par år sedan. Som de flesta mässor har den en huvuddel (General) och mindre sektioner med yngre gallerier (New Proposals) eller mer tematiska bås (Zona Maco Sur, där bl.a. Andréhn-Schiptjenko visar Xavier Veilhan). Finns även en del som visar mer 1900-tals konst (Modern) där man kan köpa Diegor Rivera och en ganska ointressant designdel (Design).

 

 

 

Jag håller självfallet mest utkik efter de lokala gallerierna från Mexiko och de från Latinamerika (även om det också intressant att se vad de internationella galleristerna visar upp). Det mest inflytelserika gallerierna är Galería OMR som sedan det grundades på 80-talet är det som hållit på längst, och det banbrytande Kurimanzutto som herr Kuri och fru Manzutto grundade tillsammans med konstnären Gabriel Orozco i slutet av 90-talet. Dessa två har varit skolor för den våg av samtida konstgallerier som sedan växt fram under 2000-talet och gjort Mexico City till den knytpunkt den är idag för latinamerikansk samtidskonst, några exempel är Proyectos Monclova, Labor, GAGA (som visar bänkar av Klara Lidén, ett samarbete med Karl Holmqvist), Luis Adelantado, Traversia Cuatro. I övrigt många intressanta bås och gallerier från t.ex. Venezuela, Colombia, Argentina .

 

 

 

Ben Loveless från Nordenhake sitter i utvalningskommitén för mässan och har gjort ett utmärkt jobb. De är själva med och visar upp en blandning av galleriets konstnärer, t.ex. den uppskattade installationen av Elena Damiani. Övriga nordiska gallerier är bara Nils Staerk som kör på bl.a. Superflex, Gardar Eine Einarsson och uppmärksammade Dario Escobar. Trevlige Börgur och hans isländska i8 visar upp brasilianske Ernesto Neto samt lite Ragnar Kjartansson och Olafur såklart.

 

 

 

De stora utländska gallerierna har börjat dyka upp här sista åren tydligen. När jag passerar förbi Gagosian hör jag mest hur de klagar över att alla utgifter men med säkra kort såsom Ed Ruscha på spanska så borde det nog gått vägen. DITTRICH & SCHLECHTRIEM från Berlin har nog det coolaste båset som låtit Klaus Jörres skapa ett optiskt rutnät på golvet. Zwirner placerar snyggt en Isa Genzken mitt i rummet och namn som Gladstone, Timothy Taylor, Paul Kasmin, Blain Southern, Lisson, Honor Fraser och Regen Projects syns också i huvuddelen av mässan.