Den danske arkitekten och formgivaren Arne Jacobsen var en tongivande företrädare för funktionalismen under mitten av 1900-talet. Han blev världsberömd för stolarna Myran, Sjuan, Svanen och Ägget som numera betraktas som möbelklassiker och som har en närmast ikonisk status i möbelvärlden. Jacobsen är bäst ihågkommen som möbelformgivare men betraktade sig själv i första hand som arkitekt. Han utförde flera prestigefyllda uppdrag både i Danmark och internationellt samt var professor vid Konstakademin i Köpenhamn.
Jacobsen utbildade sig till arkitekt vid Kunstakademiets Arkitektskole i Köpenhamn 1924-1927 för Kay Fisker och Kaj Gottlob och fick efter sin examen anställning på Paul Holsoes arkitektkontor. Arkitektstudierna hade föregåtts av ett konstintresse, men på avrådan av hans far valde Jacobsen istället att bli arkitekt och utbildade sig till murare innan han kom in på arkitekturskolan.
Under sin studietid inspirerades Jacobsen mycket av Kaare Klint som var lärare i möbelskolan, ett ämne där material, proportioner, form och hantverk ingick. År 1925 ställde Arne Jacobsen ut sin korgstol Skogssnigeln på Parisutställningen och blev tilldelad en silvermedalj för denna. I samma skede tog Jacobsen starkt intryck från den internationella modernistiska arkitekturens stora hjältar såsom Le Corbusier, Mies van der Rohe och Walter Gropius vars formspråk kännetecknas av sträng funktionalism.
Samma år som Jacobsen tog sin examen från Kunstakademiets Arkitektskole, år 1927 gifte hans sig med Marie Jelstrup Holm, för att senare gifta om sig med textilkonstnären Jonna Möller.
År 1929 vann Jacobsen, tillsammans med Flemming Lassen en tävling med bidraget “Framtidens hus”, som var ett spiralformat hus som roterade. Den moderna presentationen med inredning och möbler i glas och stålrör hyste stor uppmärksamhet i medier. Ett år senare, år 1930, startade Jacobsen sitt eget arkitektkontor som han drev fram till sin död 1971. Kända danska arkitekter och formgivare som har arbetat på Arne Jacobsens kontor är Jørgen Møller, Hans J. Wegner, Peter Karpf och Jørgen Gammelgaard.
Stilmässigt var Arne Jacobsen med och avslutade den danska nyklassicismen som rått under 1920-talet – bland annat med sitt projekt Rothenborghuset och den vita staden i Klampenborg. Till detta hör Bellavista, Bellevue teatern och en ikonisk bensinmack.
Under andra världskriget flydde Arne Jacobsen, som hade judisk bakgrund, till Sverige, där han stannade i två år innan han kunde återvända till Danmark 1945. Under sin tid i Sverige stärktes hans kontakter med andra skandinaviska formgivare, däribland Alvar Aalto.
Svanen och Ägget designades för SAS Royal Hotel i Köpenhamn och producerades för första gången av Fritz Hansen år 1958. Med en stoppning av skumgummi på ett formgjutet glasfiberskal som i sin tur monterades på en aluminiumram skapade de organiska formerna en kontrast mot byggnadens strama stil. Mycket i Jacobsens möbelformgivning hade inspirerats av det amerikanska paret Ray och Charles Eames formgivning från 1930-talet. Men i och med produktionsteknikens utveckling som nu hade gjort formpressning i ett stycke möjligt kunde Jacobsen ta sina projekt ett steg längre.
Design, teknik och produktion var enligt Jacobsen avhängiga varandra och det var viktigt för honom att få samarbetet att verka. Detta var genomgående i hans karriär och han byggde nära relationer med producenter som Fritz Hansen och Stelton (servisen Cylinda Line).
Jacobsen satte stor vikt vid materialval och byggnadernas förmåga att integrera med den omgivande miljön. Han menade att alla olika beståndsdelar i en byggnad måste harmonisera med varandra och att den övergripande strukturen skulle präglas av balanserad syntes och ändamålsenlighet. Jacobsen var mycket noggrann med detaljer och ville att ett samspel mellan omgivning, exteriör och interiör skulle genomsyra hela byggnaden. Det var av denna anledning som han på 50-talet började formge möbler åt sina hus genom möbeltillverkaren Fritz Hansen. Samarbetet inleddes egentligen redan 1934 men då fanns ännu inte tekniken för att verkställa Jacobsens idéer.
