Hans Holbein den yngre

Hans Holbein föddes i den sydtyska staden Augsburg i Bayern år 1497 som son till konstnären Hans Holbein d.ä. (1460-1524) Han fick sin första utbildning i faderns ateljé samt av målaren och träsnidaren Hans Burgkmair (1473-1531).

År 1515 reste han tillsammans med sin bror Ambrosius till Basel. Här skapade bröderna tryck, målat glass och muralmålningar. Två år senare reste han vidare till Lucerne där han tillsammans med fadern målade väggmålningar hos stadens borgmästare. Hans bror dog plötsligt och år 1519 reste han tillbaka till Basel för att ta upp arbete i dennes verkstad. Här skapade han bland annat altartavlor, illustrerade böcker och bidrog till Martin Luthers (1483-1546) Bibelöversättning. Perioden mellan åren 1515 och 1525 visar Holbein prov på stor variation, hans resor till norra Italien 1517 och Frankrike 1524 påverkade med all säkerhet både hans religiösa konst och porträttmåleri. 1519 gifter han sig med änkan till en garvare och 1521 utför han dekorativa muralmålningar i rådskammaren i i Basels rådhus.

Hans Holbein associerades tidigt med Basels förläggare och deras humanistiska umgängeskretsar, här fick han bland annat i uppdrag att måla ett porträtt av den tyske forskaren Bonifacius Amerbach (1495-1562). I detta tillsammans med andra av hans tidigare porträtt visar han prov på dåtidens samtida tyska konst med sin robusta karaktärisering och attribut tillsammans med en skarp blick och dramatisk siluett. I Basel skapar han också flera träsnitt för titelsidor och bokillustrationer. Det mest kända av dessa torde vara en serie om 41 scener som illustrerar det medeltida allegoriska konceptet “Dödsdans”. Dessa tillverkades någon gång mellan åren 1523 och 1526 men publicerades först 1538. Dess scener skildrar en känsla av ordning och väver i ett mycket litet format in mycket information om Dödens livsstil och vanor. 

Holbeins ekonomi led svårt under reformationen, vilket ledde till att han reste till London år 1526. Genom tidigare bekantskap med och arbete hos den holländske humanisten Erasmus av Rotterdam (1466-1536), som han träffat under tiden i Basel, blev han brevledes introducerad för politikern och författaren Sir Thomas More. Han väckte även den engelske kungens, Henrik VIII:s (1491-1547), intresse och år 1536 utses han till kunglig hovmålare och kom att producera många porträtt av medlemmar av kungafamiljen och anställda vid hovet. Utöver detta designade han många av kungens ämbetskläder.

Hans Holbein skapade alltid detaljerade skisser, ofta kompletterat med bläck och färgad kol. De föreställde ofta bara en byst av personen med schematiskt tecknade kläder. Konturerna av teckningarna förde han sedan över till duken genom att sticka hål i pappret och strö över malt kol, han gick senare över till att använda karbonpapper. Målningarna fick därmed samma skala som teckningarna, vilka i sig är att betrakta som högkvalitativ konst.  

Det är för sina porträtt av brittiska kungligheter som Holbein är mest känd. Han målade flera porträtt av Anne Boleyn (1501-1536), av vilka inga bekräftade överlever. Troligtvis förstördes samtliga efter att hon avrättats genom halshuggning år 1536. Han formgav därtill flera extravaganta monument och dekorationer för hennes kröning sommaren år 1533.

Han målade också Henrik VIII:s tredje hustru, Jane Seymour (1507/1509-1537) och hennes syster Elizabeth Seymour som var gift med Thomas Cromwells (1485-1540) son. Då porträttet av hennes syster återupptäcktes under 1800-talet trodde experter inledningsvis att det föreställde kungens femte hustru Catherine Howard (1521-1542). Strax efter Janes död målade han även ett porträtt av prinsessan Kristina av Danmark (1521-1590), då Henrik VIII sökte en ny hustru. Kungen tyckte om vad han såg och skickade ett frieri via sin ambassadör till den 16-åriga prinsessan. Hon ska ha blivit smickrad men tackat nej då hon inte “hade två huvuden”. Holbeins sista kungliga porträtt blir av Henrik VIII innan han avlider av pesten den sjunde oktober 1543.