Jean-Auguste-Dominique Ingres (1780-1867) Frankrike

Ingres var en nyklassicistisk målare verksam i Italien och Frankrike under 1800-talet. År 1797 blev Ingres lärling till Jacques-Louis David, en av Europas mest berömda nyklassicistiska konstnärer. Två år senare studerade han på École des Beaux-Arts i Paris och år 1801 blev han tilldelad ett stipendium för att studera på Académie de France i Rom. Efter Napoleons nedgång försörjde sig Ingres framförallt genom porträtteckning. Trots att dessa porträtt anses vara några av hans mest framträdande verk idag så kämpade han för att etablera sig som en respekterad konstnär då det begav sig. På Salongen år 1819 ställde Ingres ut La Grande Odalisque (1814), ett av hans mest kända verk idag. Verket skapade en skandal bland kritiker på grund av det erotiska temat samt odaliskens anatomiska förvrängning. Några år senare ställde han ut Ludvig XIII:s ed (1824) på Salongen och reaktionerna var mycket positiva. Ingres kunde därmed äntligen etablera sig som en aktad historiemålare.
 
Ingres tavlor karaktäriseras av hans skickliga behärskning av linjer samt ett experimentellt sätt att närma sig rum och kroppsformer. Trots att Ingres död år 1867 innefattar ett skifte i den europeiska traditionen att skapa monumentala historiemålningar, så lever Ingres arv vidare genom verk av Degas, Renoir, Picasso och Matisse som alla har inspirerats av den nyklassicistiska mästaren.