Josiah Wedgwood (1730-1795)

Josiah Wedgwood föddes år 1730 som yngste son till keramikern Thomas Wedgewood och växte upp i Burslem, Stoke-on-Trent i England. Endast 9 år gammal började Josiah arbeta i familjeföretaget Churchyard Works efter att fadern gått bort år 1739. Redan då visade han sig ha stor talang för drejning och skapade fat, vaser och koppar för företaget.

År 1744 drabbades Josiah av smittkoppor och fick som konsekvens amputera sitt högra ben. Då han inte längre kunde dreja började Josiah istället läsa om och experimentera med keramik- och porslinstillverkning och inledde år 1754 ett samarbete med Thomas Whieldon och porslinsfabriken Fenton.

År 1759 var Josiah tillbaka i Burslem där han öppnade en egen fabrik, Ivy House works, som sedermera skulle bli Josiah Wedgwood and Sons. Här utvecklade han framförallt ett krämfärgat lergods, vilket kom att bli ett mycket populärt billigare gods. Det krämfärgade godset exporterades i stora partier till Europa och USA. År 1766 tilldelades han titeln Potter to Her Majesty av dåvarande drottning Charlotte. Det krämfärgade flintgodset fick då namnet Queen’s ware, eller Drottninggods vilket kom att bli omåttligt populärt. Några år senare, 1773 fick han sin ditintills största och mest utmanande order - en beställning om 1 000 delar av flintgodset, kallad Grodservisen för Katarina den Stora av Rysslands räkning.

Efter samarbetet med Thomas Whieldon och Fenton påbörjar Josiah sitt arbete med sin så kallade experimentbok. Här samlade han tusentals olika dekorer, keramikprover och glasyrer. Han tog bland annat fram jaspergods som skulle bli Wedgewoods signum. Efter 20 års experimenterande, var han år 1774 nöjd med sina resultat. Godset bestod då av upp till 50% bariumsulfat och var både lättformat och enkelt att infärga, och även om jaspergods kom i en rad olika färger var det en som för evigt skulle vara förknippad med fabriken – blå.

Under mitten av 1700-talet växte en ny konsument fram i England, den stigande ekonomin resulterade i att befolkningen i större utsträckning önskade visa sitt välstånd genom vackra hushållsvaror. Josiah följde noga marknadens utveckling och producerade det som befolkningen efterfrågade. En populär modell var tekannan Cauliflower tea pot från 1760 med en genomskinlig grön glasyr som Josiah själv utvecklat genom de experiment han ägnat sig åt efter att han miste sitt högra ben.

Vid den amerikanska revolutionens utbrott 1765 påverkades de europeiska och amerikanska handelsförbindelserna. Wedgwood hade vid denna tid sedan länge kontakt med den “Nya världen”. Många företag försvann på grund av upprivna handelsavtal, även Wedgwood drabbades hårt. Efter freden började Wedgwood exportera medaljonger med revolutionens företrädare som Benjamin Franklin och Voltaire. Josiah var själv politiskt engagerad och förespråkade avskaffandet av slaveriet. Han producerade bland annat en medaljong med en knäfallande svart man med texten ”Är jag icke en man och en broder?”. Dessa så kallade ”slavmedaljonger” såldes till alla som stöttade avskaffandet av slaveriet. Ett paket skickades till exempel till Benjamin Franklin inför hans kampanj mot slaveriet.

För att marknadsföra sitt porslin skickade Josiah några kostnadsfria exempel på fabrikens tillverkning till Europas furstendömen med meddelandet om att ifall mottagaren uppskattade varan stod Wedgwood till tjänst att leverera. Detta och hans förmåga att analysera marknadens efterfrågan har gjort honom känd som entreprenör och modern marknadsförare utöver frontfigur för brittisk porslinsproduktion och formgivning.

1790 formgav Josiah den vas som blev hans och fabrikens mest kända ornamentala pjäs, The Portland Vase. Vasen var en kopia av ett romersk original från 1-25 e.Kr. Denna är med all säkerhet det mest kända exemplet av romerskt så kallat kaméglas. Basen går i en genomskinlig blå ton, med figurer i vitt överfångsglas. Även om vasens ursprungliga kontext är omdiskuterad är de flesta överens om att den härstammar från ett gravmonument kallat Monte del Grano, sydväst om Roms gamla stadsmur. Vasen köptes av änkehertiginnan av Portland 1784, därav namnet och köptes vid hennes död av hennes son. Bara inom några dagar hade Josiah Wedgwood lånat den och utfört en serie repliker för att försöka komma så nära originalet som möjligt. Vid tiden producerades ett 30-tal exemplar men man fortsatte troget produktionen sen den blivit riktigt populär. En intressant version utfördes 1839, men då i enlighet med vad som anstod det viktorianska samhället, de tidigare nakna figurerna draperades nu i tyg.

Fabriken ligger sedan 1940 i Barlaston utanför Stoke-on-Trent i England.