Din sökning efter konst, design, antikviteter och samlarföremål börjar här

Meissen

Porslinsfabriken i Meissen är Europas äldsta porslinsmanufaktur och grundades av den polske kungen August II (1670-1733) år 1710. Fabriken heter med sitt fullständiga namn Staatliche Porzellan Manufaktur Meissen GmBH. Då fabriken grundas är östasiatiskt porslin högsta mode. I Kina utvecklades porslin för ca. 2000 år sedan men i 1700-talets Europa förblev tillverkningsmetoderna något av ett mysterium. 

År 1701 låter August II fängsla den tyske alkemisten och arkanisten Johann Friedrich Böttger (1682-1719) med uppdraget att framställa guld. De många experimenten resulterar i vad som kommer att kallas Böttgers röda stengods, och till slut, nyåret 1708, upptäcker han hur man tillverkar vitt porslin, “det vita guldet” som det ofta kallades. Kinesernas hemlighet kring porslinstillverkning är därmed avslöjad. Som ett direkt resultat av detta grundas porslinsfabriken i Meissen bara några år senare. 

Under 1700-talet kan fabrikens historia delas upp i fem olika perioder. Den första kallas därför Böttgers period (1710-1719) och här sätts hans eget röda stengods som huvudprodukt. Den andra kallas Höroldts period, eller den måleriska perioden (1720-1733/35), fabriken når nu den konstnärliga kvalité som fabriken än i dag är känd för. Johann Gregorius Höroldt (1696-1775) var från början tapetmålare och tapetdesigner men tog senare upp arbete vid porslinsfabriken Du Paquier i Wien där han lärde sig konsten att måla porslin. När porslinsfabriken i Meissen senare skulle anställa en ny ledare för målarateljén, ansöker Höroldt och blir tilldelad uppdraget. Han spenderar sedan flera år åt att utveckla sexton nya emaljfärger som än i dag utgör basfärgerna vid porslinsmålning. Höroldts mest uppseendeväckande skapelse är hans egna version av kineserier, målade i guld och andra färger på framförallt kaffe- och te serviser. Han blir snabbt populär och tongivande inom europeiskt porslinsmåleri och blir dess främste ledare under flera decennier. 

Meissens tredje period under 1700-talet går under namnet Kändlers period (1733-1763), namngiven efter skulptören Johann Joachim Kändler (1706-1775). Kändler var tidigare anställd som skulptör hos kung August II, men anställs år 1731 vid fabriken för att omorganisera dess modellavdelning. Med sin mångsidighet och kreativitet kommer han att stanna vid fabriken i 44 år. Under dessa år utvecklas framförallt Meissens tillverkning av figuriner och vaser, vilka återfanns i nästintill alla Europas slott under 1700-talet. Kändler gör sig mest känd för sin figurplastik någon som introduceras i Europa genom honom. Under Kändlers period är rokokon på högsta och Meissen kommer att spela en avgörande roll för porslinstillverkningen ute i Europa, därav pratar vi i dag om Meissenrokoko.

Till följd av sjuårskriget (1756-1763) stängs fabriken, och under tiden hinner andra tyska och europeiska tillverkare ikapp Meissens expertis inom porslinstillverkning och under den fjärde perioden, punktperioden (1763-1774) syns en viss nedgång i den konstnärliga kvalitén. Under sjuårskriget hinner rokokon dessutom bli omodern för att vid 1700-talets andra hälft ge plats för nyklassicismen. Nu syns en återgång till antika ideal, mycket på grund av de stora utgrävningarna av de antika städerna Pompeji och Herculaneum i Italien och genom den tyske författaren och konsthistorikern Johann Joachim Winkelmanns (1717-1768) skrifter. Nyklassicismen får stort genomslag inom konsthantverk, möbeldesignen, arkitekturen och bildkonsten. I Sverige omfattar stilen både de gustavianska stilarna och empiren (även ibland kallad Karl Johan-stil).

Den nyklassicistiska stilen kulminerar under den femte och sista av Meissens 1700-tals perioder, Marcolinis period (1774-1814). Namngiven efter Meissens nye direktör greve Camillo Marcolini (1739-1814). Under denna tid läggs större fokus vid antikens ornamentik och arkitektur. År 1775 dör både Höroldt och Kändler, Meissen tar därmed avsked av två av dess mest innovativa och viktigaste konstnärer i fabrikens historia.

Med Napoleonkrigen (1803-1815) går Sachsen tillsammans med Preussen i krig mot Frankrike. Sachsen byter så småningom sida och som tack för alliansen upphöjer kejsar Napoleon (1769-1821) Sachsen till kungarike, varpå porslinsfabriken i Meissen byter namn till Königlich Sächsische Porzellan Manufaktur Meissen, alltså Kungliga Sachsiska porslinsmanufakturen Meissen. År 1814 utses Marcolinis efterträdare, Carl Wilhelm von Oppel (1767-1833). Med undantag för att han står för många konstnärliga och tekniska förändringar är han också känd för att ha utvecklat flytande klart guld, en guldfärg som inte behöver poleras efter bränning. Den nya färgen resulterar bland annat i att reliefer för första gången någonsin helt kan förgyllas.

Vid mitten av 1800-talet anländer ytterligare en av Meissens nyckelpersoner, Ernst August Leuteritz (1818-1893) som är fabrikens konstnärlige ledare från år 1849 till 1896. Under hans ledarskap drar man inspiration från Meissens första gyllene epok innan sjuårskriget år 1756. Fabriker börjar nu tillverka figuriner, serviser och vaser i olika nystilar, där nyrokokon blir särskilt framgångsrik och signalerar starten för Meissens andra gyllene epok. Med sina nya framgångar och allt större produktion blir lokalerna i slottet Albrechtsburg för små varpå en ny och större fabrik står färdig år 1864 i Triebischtal, också i Meissen, Sachsen, och här ligger produktionen fortfarande kvar.

Efter att ha deltagit vid världsutställningarna i London år 1851 och Paris 1867 mottog Meissen en hel del kritik. Kritikerna pekade på de historiserande stilarna och menade att dessa var förlegade. Detta resulterade mot slutet av 1800-talet att fabriken börjar tillverka olika pjäser i den nya stilen art nouveau, denna blir emellertid inte långvarig och man återgår snart till de äldre stilarna vilket Meissen fortfarande är mest kända för.

Det är efter första världskrigets slut år 1918 och med den tyska monarkins fall som namnet åter ändras till det vi känner till i dag; Staatliche Porzellan-Manufaktur Meissen. Samma år anställs Max Adolf Pfeiffer (1875-1957) som ny produktionschef. Pfeiffer anställer många nya begåvade formgivare vilka drar inspiration från framförallt Kändlerperioden. Resultatet blir ett kontemporärt uttryckssätt i kombination med den kända Meissenrokokon. Fabriken överlever även andra världskriget och även om utförlig dokumentation för denna period saknas finns uppgifter om att förutom att driften fortskred som vanligt kom även specialbeställningar från högt uppsatta personer inom det Nationalsocialistiska tyska Arbetarepartiet.

Under 1970-talet utvecklas Meissens produktion ytterligare med nya serviser och mönster varje år, och efter Berlinmurens fall år 1989 har utvecklingen fortsatt att gå framåt. Trots de senaste decenniernas innovationer och experiment med nya stilar och färger är porslinsfabriken i Meissen fortfarande bäst känd för sina vaser, figuriner och serviser i nyrokoko.

Meissen

Artiklar relaterade till Meissen

Meissen: när det kinesiska porslinet blev europeiskt

Dekorerat porslin är ett perfekt exempel på hur konst kommit in i våra liv på andra sätt än genom tavlor och skulpturer. Länge importerades porslin med vackra målningar från Kina innan fabrikörer runt om i Europa började producera själva. Läs mer om hur det kinesiska guldet blev ett självklart inslag i europeiska hem.

Keramik

Åtråvärt och beundransvärt hos Koller

Den 17-23 mars håller det schweiziska auktionshuset Koller auktion, där konst av äldre mästare, prydnadsföremål och inredningsobjekt finns att tillgå.