Rölakan (Röllakan)

Rölakan, eller röllakan spårar sitt namn från fornsvenskans ryglakan och betecknar en väv som hängs mellan väggen och ryggen på den som sitter. Vävtekniken är mycket gammalt och spårar sina rötter till både det forna Egypten och Främre Orienten. I Sverige är tekniken känd från Vikingatiden (ca. 700-1100 e.v.t) och är närmast besläktad med den orientaliska vävtekniken kelim och den norska ruteväven. Även om rölakan återfinns utspritt i flera delar av södra Sverige, och sporadiskt i de norra delarna, är tekniken mest talrik i Skåne. 

Tekniken bygger på den enklaste av bindningar, tuskaft, även kallat tvåskaft. Varje tråd binds över och under över en korsande tråd i både varp- och väftled. I Sverige utförs rölakan framförallt i lin i varpen och ull i inslaget (tråden som vävs). Även om olika rutor kan användas vävs rölakan i regeln som oktagoner. Vid färgbyte slingas trådarna om varandra, så kallad dubbelslingning. På avigsidan bildas då karaktäristiska, flätlika ränder. 

Rölakanet delas in i åtta stycken huvudformer; stjärnan, rosen, åttkanten, fågeln, liljan, trädet, timglaset, palmetten, människofiguren, hjorten, bäckahästen och blixten. 

Stjärnan genomsyrar hela rölakansvävningen, mycket eftersom den går att kombinera på en mängd olika sätt. Rosen är även den vanligt förekommande och kan liknas vid stjärnan, med undantaget att den har rundade kanter, där hela blomman är indelad i fyra hjärtformade fält. Åttkanten är också vanligt förekommande och används som utfyllnad eller som inramning av motiv. Fågeln är mindre vanlig som heltäckande motiv och återfinns framförallt i vävnadens bårder och bottendekorationer. Liljan uppträder främst som fyllning av rosor. Trädet vävs i många olika storlekar, som centrala motiv eller som dekoration för bårder. Timglaset är inte särskilt vanligt som centralt motiv utan kombineras ofta med kors, stjärnor och träd. Palmetten är det mest generiska motivet och återfinns nästan alltid diagonalt invävd. Människofiguren förekommer nästan uteslutande som kvinnor, endast i undantagsfall syns manliga figurer, precis som med fågeln återfinns detta mönster ofta i bårder och som bottendekoration, det samma gäller hjorten. Bäckahästen vävs nästan alltid inom två åttkantsramar och ofta som solitärt motiv. Slutligen är blixten det vanligaste mönstret och återfinns på en mängd vävnader i denna teknik, framförallt som botten- eller utfyllnadsmönster. 

Förr vävdes både mattor och täcken i rölakan, idag används tekniken nästan enbart vid mattvävning. Tekniken har bland annat använts av Märta Måås-Fjetterström och bevarade exemplar återfinns på flera museer runt om i Sverige.




Öka synligheten för din kommande auktion på Barnebys!