Wiwen Nilsson (1897-1974) Sverige

Wiwen Nilsson föddes i Köpenhamn år 1897. Han döps till Karl Edvin men då han inte tycker om sitt dopnamn kallas han inom familjen för just Wiwen. Han är son till Karolina och Anders och växer upp tillsammans med systern Edith. År 1897 flyttar familjen till Lund då pappan tar över guld- och silversmedsfirman J.P. Hasselgren & Son. 

År 1906 börjar Wiwen på Katedralsskolan i Lund och avslutar skoltiden då han gått ut femte klass år 1912. Det var vanligt att fortsätta upp i sjätte klass och sedan gymnasiet, men Wiwen som inte trivs i skolmiljö vill istället bli pianist eller flygare. Då pappan är erkänd juvelerare och hovleverantör är dock sonens karriär redan utstakad. Istället beger han sig ut på bildningsresa med målet Königliche Zeichenakademie i Hanau am Main, Tyskland. Skolan är Tysklands äldsta och mest prestigefulla guldsmedsskola. Wiwen skrivs in den fjärde augusti år 1913 och studerar teckning, verkstadsarbete, gravering och hamrat arbete. Utbildningen får ett abrupt slut i och med första världskrigets utbrott år 1914, och han vidareutbildar sig istället i faderns verkstad, där han stannar fram till år 1919. Han gör däremot två avbrott, 1917 års första kvartal skrivs han in vid Det Tekniske Selskabs Skole i Köpenhamn där han bland annat studerar modellering, och år 1917-1918 gör han sin värnplikt i Stockholm. År 1919 ansöker han om och får sitt gesällbrev beviljat, samtidigt mottager han Sveriges Hantverksorganisations stora medalj i silver för sin yrkesskicklighet. 

År 1920 är han åter vid skolan i Hanau, Tyskland där han stannar till år 1921 och praktiserar hos juvelerarfirman Chr. Kissling också i Hanau. På skolan studerar han framförallt teckning och ciselering, en typ av reliefteknik som bland annat var mycket populär under 1600-talet. Wiwen drivs av sitt egna formspråk och tycker att den rådande tekniken under influens av danska formgivare är en tillbakagång i ciseleringens utveckling. Under sin tid i Hanau besöker han flera konst- och hantverksutställningar och kommer bland annat i kontakt med Wiener Werkstätte och Wiener Werkbund. Samtidigt som han studerar skriver han reseberättelser där det framkommer att han anser att Sveriges konservatism hämmar konsthantverkets utveckling, något han själv vill ändra på.

Väl tillbaka i Sverige år 1921 blir han utsedd till firmans konstnärlige formgivare. År 1923 deltar firman vid Göteborgsutställningen, men här mottar Wiwen förödande kritik. Hans pjäser anses fula och meningslösa, en kritiker skriver att det är ett typiskt fall av dålig materialkänsla. 

År 1924 reser Wiwen Nilsson till Paris. Precis som i Hanau studerar han här ciselering, silver, teckning och modellering vid Académie de la Grande Chaumiére (numera Académie Charpentier). En av Frankrikes främsta konstskolor där bland annat Siri Derkert (1888-1973) och Bror Hjorth (1894-1968) också har studerat. I Paris stiftar han bekantskap med Georg Jensen (1866-1935), i vars verkstad han ciselerar under en period. Han träffar också och umgås frekvent med Jules Schyl (1893-1977) och Gösta Adrian-Nilsson, GAN (1884-1965). Mötet med GAN blir synnerligen viktigt och kom att påverka och förfina Wiwens eget formspråk och tillsammans håller de år 1925 en gemensam utställning i Lund.

Från år 1925 och fram till 1920-talets slut producerar Wiwen Nilsson en stor mängd kyrksilver. Han designar och tillverkar för bland annat Allhelgonakyrkan i Lund, Knästorps och Tottarps kyrka i Skåne. Totalt tillverkar Wiwens verkstad 677 stycken föremål för kyrkor, varav 483 återfinns i kyrkor inom Lunds stift och 194 stycken i andra svenska kyrkor. En del skickas också internationellt till Svenska kyrkan i Paris, Berlin, Köpenhamn samt kyrkor i Västtyskland, Island och till Zululand i Sydafrika. Hans kyrksilver bär omisskännligt samma formspråk som hans profana arbeten. Alla med samma kantiga men harmoniserade och modernistiska former, inte sällan är hans kärl som kannor och lockaskar ofta sex- eller åttkantiga.

År 1925 deltar han vid Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels à Paris (Världsutställningen) där han bland annat mottager en guldmedalj i Classe 10, kategorin för hantverk och konstindustri i metall. Andra utställare var bland annat C.G. Hallbergs Guldsmeds AB och Jacob Ängman i Stockholm. Med framgångarna efter utställningen blev Wiwen och hans firma inbjudna att ställa ut vid två utställningar, i Göteborg och Zürich år 1926 och i Svenska Slöjdföreningens utställning på Metropolitan Museum i New York år 1927. Samma år (1927) tar Wiwen över faderns affär i Lund för att året efter 1928 bli utnämnd till hovjuvelerare och öppna filial i Malmö. Efter att han övertagit firman syns Wiwens påverkan tydligt i firmans produktion, hans formspråk blommar ut och finns med i många av de nya produkter som saluförs. Bolaget börjar nu även att tillverka ett stort antal sport- och idrottspriser, framförallt i form av pokaler av olika slag. Här kan nämnas Lundapokalen från år 1929 som bland annat visades upp vid Stockholmsutställningen 1930. 

Vid utställningen mottager Wiwen i huvudsak positiva recensioner och tillfället får ses som en stor framgång för honom själv och firman, och blir hans genombrott i Stockholm. Nationalmuseum i Stockholm bestämmer sig bland annat för att inhandla två av hans utställda föremål, en åttkantig vas och sexkantig tedosa med ebenholtsknopp. Hans mest modernistiska och tekniskt sett mest avancerade föremål vid utställningen är en sexkantig vinkanna också denna med knopp och grepp i ebenholts. Vid samma utställning visar han också upp ett stort antal smycken. Dessa kännetecknas framförallt av sina geometriska former och användandet av bergskristall. Hans smycken får internationellt genomslag vid Världsutställningen i New York år 1939. Framgångarna leder bland annat till att direktören för The Swedish Arts and Crafts Company Tage Palm (1892-1959) öppnar en butik på 57:e gatan i New York som saluför exklusiva skulpturer av Carl Milles, glas av Orrefors, och Wiwens smycken.

Under 1950- och 60-talet fortsätter Wiwen Nilsson att skapa och bibehåller frekvent kontakt med GAN. Vid utställning H55 i Helsingborg år 1955 deltar GAN med bland annat en gobeläng i samspel med en av Wiwens skulpturer.Under samma årtionde är Wiven ensam i Sverige om att låta östasiatisk konst influera hans smyckesarbeten. Värt att nämna är ett antal broscher utformade som tranor. 

Wiwen avlider efter en tids sjukdom den åttonde januari 1974.