Färg, form och jättekvinnor - Niki de Saint Phalle 

Trots ett liv fyllt av sorg och förtvivlan skapade Niki de Saint Phalle de mest färgglada och lekfulla skulpturer. Hennes kontroversiella soloutställning på Moderna Museet rönte stor uppmärksamhet här i Stockholm och varje år vallfärdar människor till hennes enastående skulpturpark i Toscana. 

"The Empress", Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman
"The Empress", Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman

Den fransk-amerikanske konstnären Niki de Saint Phalle föddes år 1930. Hennes far var fransos och mor amerikanska, därav spenderade hon sin uppväxt i båda föräldrarnas hemländer. de Saint Phalle påbörjade sin karriär som fotomodell och det var först senare som hon kom att upptäcka hennes fallenhet för det kreativa. 

Niki de Saint Phalle gifte sig med barndomsvännen Harry Mathews och tillsammans fick de två barn. Under somrarna besökte familjen södra Europa och under en vistelse i Barcelona upptäckte hon Antonio Gaudí och hans skulpturpark Park Güell. Hon inspirerades så pass mycket att hon där och då beslöt sig för att själv skapa en skulpturpark.  

En konstnär växer fram

Det sägs att Niki de Saint Phalle vantrivdes i den traditionella rollen som kvinna och moder och år 1953 lades hon in på sjukhus på grund av ett nervsammanbrott. Räddningen blev konsten, det var nämligen under den här tiden som hon upptäckte att måleriet hjälpte henne att återhämta sig. Efter det skulle hennes konstnärliga karriär sätta igång, sakta men säkert.

"Adam et Eve ou Le Couple", 1976-1986, Niki de Saint Phalle & Jean Tinguely. Foto: Millon via Barnebys prisbank
"Adam et Eve ou Le Couple", 1976-1986, Niki de Saint Phalle & Jean Tinguely. Foto: Millon via Barnebys prisbank

När Niki och Harry var bosatta i Paris mötte hon den schweiziske konstnären Jean Tinguely. Strax därefter separerade paret och de Saint Phalle flyttade istället in i en studio med Tinguely där de levde tillsammans i ett konstnärskollektiv. De samarbetade så pass intensivt att de kallades för konstens Bonnie och Clyde. År 1971 gifte sig de Saint Phalle och Tinguely. 

Den relativt nya konstnären hämtade inspiration från bland andra Paul Klee, Henri Matisse och Pablo Picasso men också amerikanerna Jasper Johns och Robert Rauschenberg. 

”Tir”, Niki de Saint Phalle, 1964. Foto: Christies via Barnebys prisbank
”Tir”, Niki de Saint Phalle, 1964. Foto: Christies via Barnebys prisbank

Under det tidiga 1960-talet skapade hon Shooting Picture, en komplex sammansättning där målarburkar sköts med pistol, gevär eller en kanonkula. Vapnet skapade en effekt på duken som i sin tur avslutade verket. Konstverket resulterade i att de Saint Phalle blev en del av konströrelsen Nouveau Réalisme där hon var ensam kvinnan bland de andra medlemmarna, bland andra Arman, Christo, Yves Klein, Tinguely. 

Nanas 

När Niki de Saint Phalles konstnärskap utvecklades började hon intressera sig för femininitet och skildring av kvinnor. Hon utforskade detta genom att skapa verk på temat, vilket resulterade i hennes Nanas (på svenska brud); stora och färgstarka skulpturer föreställande kvinnor, som tack vare sin storlek och form har blivit ikoniska bilder för moderskap och kvinnlighet.

"Hon, en katedral", Niki de Saint Phalle, Moderna Museet. Foto: Stockholms Auktionsverk via Barnebys prisbank
"Hon, en katedral", Niki de Saint Phalle, Moderna Museet. Foto: Stockholms Auktionsverk via Barnebys prisbank

År 1963 formgav hon sin första Nana och tre år senare skapade de Saint Phalle Hon, en katedral; en 28 meter lång, halvliggandes Nana. Skulpturen ställdes ut på Moderna Museet i Stockholm, där besökarna gick in mellan benen på Hon där de möttes av bland annat en bar, filmdukar och andra verk. 

"Could we have loved?", Niki de Saint Phalle, 1968. Foto: © Niki de Saint Phalle/BUS 2012
"Could we have loved?", Niki de Saint Phalle, 1968. Foto: © Niki de Saint Phalle/BUS 2012

Inför hennes första Nana-utställning publicerade de Saint Phalle en konstnärsbok som senare utvecklades till ytterligare en konststil hon kom att använda sig av: handskrivna grafiska verk i form av inbjudningar, affischer och böcker. 

Giardino dei Tarocchi

Skulpturparken som hon drömt om några år tidigare, planerades allt mer och hon bestämde sig för att den skulle basera sig på den stora arkanan i en tarotkortlek vilket gjorde att det var 22 skulpturer som skulle utgöra parken. Namnet fick därför bli Giardino dei Tarocchi (på svenska Tarotträdgården).

Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman
Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman

På 1970-talet erbjöd väninnan Marella Caracciolo Agnelli konstnären en bit land i Garavicchio, Toscana, platsen där Niki de Saint Phalle skulle spendera den större delen av sin tid de kommande tjugo åren. 

För att finansiera arbetet, vilket de Saint Phalle gjorde helt själv, fick hon i uppdrag att formge en parfymflaska som blev en rektangulär koboltblå glasflaska med två slingrande ormar, den ena i guld och den andra i blått, rött, grönt och gult. Intäkterna hon gjorde stod för en tredjedel av de pengar som behövdes för att slutföra parken. Det var inte bara parfymflaskor hon satte sin prägel på utan även möbler, smycken och uppblåsbara badleksaker i form av hennes Nanas.

Till vänster: "Tree of Life", Giardino dei Tarocchi. Till höger: "Oracle", Giardino dei Tarocchi. Foton: ©Katrin Bauman
Till vänster: "Tree of Life", Giardino dei Tarocchi. Till höger: "Oracle", Giardino dei Tarocchi. Foton: ©Katrin Bauman

År 1980, ungefär trettio år efter att hon kom på idéen, påbörjades arbetet. Skulpturparken skulle bestå av 22 enorma, färgglada och lekfulla skulpturer. Konstnären ägnade stor tid åt skulpturen The High Priestess som representerar kvinnlig kreativitet och styrka. de Saint Phalle fick hjälp av både vänner och andra personer som stöttade hennes arbete. Bland dem som hjälpte henne fanns maken Tinguely som skapade en maskin till The Tower of Babel som kom att kallas för Eos. Folk från trakterna besökte parken och arbetade på plats, med allt ifrån storskalig keramiktillverkning till andra mindre detaljer. Det som inte skapades i parken, formgav de Saint Phalle i Paris. 

Entré till "The Empress", Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman
Entré till "The Empress", Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman

Skulpturparken fylldes med installationer, skulpturer och fontäner. Ett av de mer utmärkande dragen är de keramik- och glasprydda skapelserna. Pierre Marie Lejeune reste land och rike för att hitta de perfekta materialen att använde till dessa. Han var även delaktig i tillverkningen av bland annat bänkar, möbler och andra föremål i Giardino dei Tarocchi. 

"The Empress", Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman
"The Empress", Giardino dei Tarocchi. Foto: ©Katrin Bauman

Två år senare flyttade Niki de Saint Phalle in i The Empress, en byggnad ritad i formen av en sfinx som kom att fungera som hennes hem och studio. 

Samtidigt som hon arbetade med sin skulpturpark avled många av de Saint Phalles vänner i AIDS, vilket påverkade henne starkt och hon engagerade sig i och stöttade projekt kopplade till sjukdomen. Hon skrev och illustrerade boken AIDS: You Can’t Catch It Holding Hands. Den informativa texten som presenterades med en positiv och medkännande ton, publicerades på sju olika språk. 

År 1991 avled Jean Tinguely och i hans ära skapade hon sin första kinetiska skulpturer The Meta Tinguelys.

Slutet på en lysande karriär 

Redan år 1974 började de Saint Phalles hälsa att försämras på grund av de giftiga ångor som hon andades in när hon skapade sina skulpturer. År 1994 fick hon, på grund av hennes hälsa, flytta till La Jolla i Kalifornien där hon bodde de kommande åtta åren. Hon öppnade en studio och arbetade med speglar, glas och stenar som hon använde mer och mer i hennes skulpturer snarare än målarfärg. Det var år 1998 som skulpturparken öppnades för allmänheten, men bara fyra år senare avled den 71-åriga Niki de Saint Phalle. 

Annons
Annons