Christian-Pontus Andersson är uppvuxen i Brattfors, men har de senaste tio åren bott i Stockholm. Sin yrkeskarriär inledde han som TV reporter innan han hamnade i valet att välja mellan att bli plastikkirurg och konstnär. Christian-Pontus valde konstnärsyrket och är just nu aktuell på Market Art Fair där hans skulpturer ställs ut på Galleri Christian Larsen.

Hej Christian-Pontus! Tack för att du låter oss få en inblick i din studio. Vad är det vi ser?

Min studio ligger idag högst upp i den gamla porslinsfabriken i Gustavsberg, där jag sitter i det rum där man tidigare jobbade med att sätta på dekaler på porslinet. Tidigare hade jag en studio i Bejing, där jag under ett år jobbade med assistenter inför en utställning. Jag har även varit i den kinesiska staden Jingdezhen och tillverkat mina porslinsfigurer. Det var där den första tillverkningen började och brukar anses som porslinets hemstad. Mycket av det jag kan har jag hämtat därifrån.

 

Det var inte en självklarhet att du skulle bli konstnär så du även stod inför valet att läkare. Vad gjorde att valet föll på konstnärsyrket?

Jag kom in på Karolinska och Konstfack samtidigt och valde mellan dem. Det var väldigt nära att jag valde läkarlinjen och i så fall tror jag att jag hade satsat på att utbilda mig till plastikkirurg. Jag är väldigt intresserad av den mänskliga anatomin och det är ju det jag jobbar med idag fast med ett annorlunda material. Anledningen till att jag ändå valde konstnärsyrket beror mycket på att jag var tillsammans med en kille som gick på Konstfack och jag tyckte om hur han brann för konsten. Idag är jag tillsammans med en läkare så idag kanske valet hade blivit annorlunda.

 

Dina skulpturer är helt fantastiska! Vill du berätta hur processen går till då du skapar dem?

Det beror väldigt mycket på vilket material jag jobbar med, men i regel skulpterar jag ett original i lera som jag sedan tar form på och gjuter i olika material. Jag är väldigt petig och lägger mycket tid på detaljer och slutfinish. Mycket av min tid går även åt till att ordna bra ytor på materialet. Skämtsamt brukar jag säga att jag är jävligt trött på puts.

 

Hur kommer det sig att det blev just skulptur du ville ägna dig åt?

Jag älskar skulpturer, det är någonting som händer i min kropp när jag ser bra tredimensionella objekt. Jag blir nästan hög. Det händer inte lika ofta när jag ser tvådimensionella objekt. Man kan inte fuska när man håller på med skulptur, man kan gå runt objektet, syna det, allt måste funka. Det gillar jag.

Hur lång tid tar det att göra en skulptur som t.ex. "Leaving Gravity"?

Omöjligt att säga, men det är extremt mycket tid at tillverka ett verk som Leaving Gravity. Det var många delmoment, som skulptering, gjutning, putsning, målning och att jag skulle ordna med alla de metalldelar som den består av.

Vad har din konst för betydelse för dig?

Min konst handlar om mig och den stämning jag är i för tillfället, så enkelt är det. Jag använder den ofta som en slags terapi med mig själv. Min familj och gamla pojkvänner blir mina skulpturala marionetter i min konst. Sedan har jag en liten förkärlek för det sorgsna och tycker att det är vackert när man har sorgen på distans. Mina verk vill jag ska ha en slags lugn sorgsenhet. Men det betyder inte att jag ständigt går runt och gråter. Tvärtom, jag gillar att ha kul.

Just nu kan man se verk av dig på Market Art Fair, där du visas av Galleri Christan Larsen. Vad kommer vi få se?

Jag har två nya mindre verk med på Market. Båda är självporträtt, Stay Awake och Snowboy. De är gjorda av porslin av en sort som heter Parian som man även använde förr i den skulpturala tillverkningen på Gustavsberg. Efter utställningen på Market väntar en separatutställning på Röhsska i Göteborg, januari 2015.

Fotograf: Anne Nyblaeus

Stylist: Anette Mörner

Relaterade artiklar till Söndagsbrevet v.14:

Intervju med fotografen Lovisa Ringborg

Intervju med konstnären Charlotte Gyllenhammar

Vimmel från Market Art Fair

Gästbloggen med Eric Palmcrantz