Keramikern och skulptören Lillemor Mannerheim föddes i finländska Vichtis på gården Niemenkylä den 3 augusti år 1927. Som dotter till norskan Ingeborg och Carl Erik Mannerheim var hon det andra barnet i en skara på tre.
Som barn hade Lillemor Mannerheim haft flera konstnärer som förebilder i släkten och hon hade själv börjat teckna och modellera i unga år. Barndomen spenderade Lillemor på Niemenkylä, men år 1938, då föräldrarna skilde sig flyttade modern med barnen till Helsingfors.
När kriget bröt ut flyttade de till moderns norska hemstad Lekum, och efter det till Värmland i Sverige, för att sedan återvända till Helsingfors 1940.
År 1945 när hon är 18 år flyttar Lillemor Mannerheim till Sverige för att studera vid Konstfack. Keramikutbildningen byggde vid tiden inte på särskilt mycket praktisk träning utan snarare på teckningsövningar, föreläsningar och museibesök. Hon fullföljde studierna med två år på Högre Konstindustriella Skolan.
Efter krigsåren råder en framtidstro och frihetslängtan och i samband med sina studier får Lillemor också tillfälle att resa ut i Europa. Gamla idéer inom konsten förkastas och en ung generation med nya anspråk träder fram. Den abstrakt-geometriska modernismens formspråk, tillsammans med ett bredare konstintresse från allmänheten, florerar under Lillemors studietid i Stockholm vilket bland annat innebär uppdrag och träning i framställandet av offentlig konst.
Under somrarna 1946 och 1947 åker hon till Finland för praktik på Arabia där konstnärer som Birger Kaipiainen, Rut Bryk, Friedl Holzer-Kjellberg, Toini Muona och Michael Schilkin arbetar. I Finland och på Arabia gavs konstnärerna större frihet i sitt arbete jämfört med i Sverige och Lillemor inspirerades av konstnärerna Muonas och Holzer-Kjellberg, Siimes och Schilkins i den stimulerande miljön.
Under 1940-talet var det inte alla elever som gick vidare till att faktiskt arbeta inom hantverket efter examen, speciellt gällde detta för kvinnorna och keramikutbildningen gick till och med under namnet “förlovningskursen” på skolan. Och för de kvinnor som gick in i yrkeslivet var deras status som formgivare ofta svag och de fick rätta sig efter sina manliga kollegor.
Efter sin examen blev Lillemor Mannerheim provanställd vid Gefle porslinsfabrik där hon delade ateljé med Arthur Percy. År 1950 blir hon förflyttad till Upsala-Ekeby, som ingick i samma koncern som Gefle. Anledningen var att hon skulle få mer lärdom av att arbeta med fler erfarna konstnärer då Percy inte var på fabriken i Gävle särskilt ofta. I Uppsala arbetade bland annat Anna-Lisa Thomson och Ingrid Atterberg.
Servisdekoren Lillemor presenterades år 1951 och marknadsfördes som Arthus Percys design. Dekoren av blad i blått, rött eller svart blev populär och tillverkades i mer än tio år framöver. Som namnet antyder hade Lillemor något med designen att göra och har själv sagt i en intervju med Tord Gyllenhammar att det faktiskt var hon som ritat dekoren när hon var nyanställd vid fabriken.
På våren 1950 begav sig Lillemor till Paris för att fortsätta sin utbildning vid Académie de la Grande Chaumière där konstnärer som Amadeo Modigliani, Alberto Giacometti, Siri Derkert och Bror Hjorth studerat. Undervisningen leddes av den rysk-franske skulptören Ossip Zadkine som enligt Mannerheim själv värnade om varje elevs egen stil och sporrade den unga konstnären att finna sin eget språk. Utöver studierna har Mannerheim en praktik på porslinsfabriken Manufacture nationale de Sèvres.
År 1952 återvänder Lillemor Mannerheim till Gävle och med erfarenheten hon fått i Paris har hon nu en starkare ställning på fabriken. Hon använder sig bland annat av verk hon gjort i Paris som förebilder till serierna Gefle tog i produktion.
Under tiden på Gefle gör Lillemor dekorer för servisporslin, däribland Bambina, Brunte, Tropik, Solros, Rosa och Västkust, som i mycket ansluter sig till den tidstypiska dekormanéern. I barnservisen Brunte dyker hästmotivet upp, något som är genomgående i hela hennes karriär, både som dekordesigner, skulptör och tecknare.
M-serien kommer också till under tiden på Gefle och sätts i produktion 1955-57. M-serien består av en rad kärl, vaser, kannor och skålar i assymetrisk form. Med antropomorfiska former ansluter Mannerheim till den organiska modernismen och hämtar inspiration från naturen liksom både djuriska och mänskliga kroppar. Kännetecknade för just Mannerheim i denna moderiktiga stil var avsaknad av reliefdekor, tunt gods och ofta enfärgade dekorer.
Lillemor Mannerheim tillhör den generation kvinnor som inom yrket lyckas etablera sig i en mansdominerad designvärld trots mycket motstånd. År 1957 gifter sig Lillemor med Carl-Gustaf Klingspor och avslutar därmed sin anställning till följd av det förändrade livet hon har framför sig på Helliks säteri Västergötland. Hon gav dock inte upp sin yrkesmässiga roll helt och hållet utan var aktiv i perioder vid Rörstand mellan 1959 och 1964 som låg närmare den nya hemorten. Här ägnar hon sig främst åt djurskulpturer och skapar bland annat den liggande giraffen, en oxe och sittande björn som hyst stor uppskattning.
Lillemor Mannerheim har även formgivit en glasservis för Hovmantops glasbruk och en serie stolar för det Klingspor-ägda Nässjö stolfabrik.
Under 1960-talet ägnar sig Lillemor mestadels år hemmet och dess omgivning. Under 1970- och 1980-talen börjar hon åter söka sig till keramikindustrin och under 1980-talet formger hon bland annat serien djurfiguriner De hotade till förmån för Världsnaturfonden (WWF).
Under sin tid gick Lillemors verk i flera fall okommenterat förbi kritikerna. Hon tillhörde den generation keramiker som fick ha en individuell ateljéproduktion där unika föremål gjordes för utställningar eller som testmodeller. Hon anslöt sig snarare till en dekorativ, mer vågad, internationell stil än den skandinaviska - vilken det i mycket rådde konsensus om vad som ansågs vara “bra formgivning”. Det fanns fortfarande en reserverad hållning mot det som uppfattades som mondänt, modebetonat eller utländskt.
Chanserna för en kvinna att ta plats i de konstnärliga ateljéerna vid Sveriges keramikfabriker hade, om litet, förbättrats vid 1900-talets mitt. Men förutsättningarna var fortfarande dåliga och historien har, liksom i konstens värld på det stora hela, skrivits av männen till männens fördel. Kanske är det en av anledningarna till att få idag känner till Lillemor Mannerheim.
Öka synligheten för din kommande auktion på Barnebys!
