Lillemor Mannerheim - en keramiker av sin tid

Chanserna för en kvinna att ta plats i de konstnärliga ateljérna vid Sveriges keramikfabriker hade, om litet, förbättrats vid 1900-talets mitt. Men förutsättningarna var fortfarande dåliga och historien har, liksom i konstens värld på det stora hela, skrivits av männen till männens fördel. Kanske är det en av anledningarna till att få idag känner till Lillemor Mannerheim.

Lillemor Mannerheim - en keramiker av sin tid

Nu har bokförlaget Max Ström släppt boken Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap som berättar historien om livsgärning.

Lillemor Mannerheim föddes i finska Vichtis strax nordväst om Helsingfors på gården Niemenkylä år 1927. Hon var dotter till norskan Ingeborg och Carl Erik Mannerheim som var brorson till den blivande presidenten Gustaf Mannerheim.

Redan som barn blev Lillemors konstnärliga talang uppmuntrad av familjen som haft flera konstnärliga medlemmar, liksom umgänge, under flera generationer. Förutom att teckna och modellera fann Lillemor även som ung en fristad i den natur som omgav Niemenkylä med dess växtlighet, djur och gårdens jordbruk. Detta var två intressen som skulle bli avgörande för hennes framtida konstnärskap men också stå i centrum för den livsåskådning som ständigt utvecklades under hennes liv.

Lillemor Mannerheims barndomshem Niemenkylä såldes 1949, men Finland förblev, trots hennes flytt till Sverige redan 1945, hennes hemland. Foto: privat samling ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.
Lillemor Mannerheims barndomshem Niemenkylä såldes 1949, men Finland förblev, trots hennes flytt till Sverige redan 1945, hennes hemland. Foto: privat samling ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.

Efter att Lillemors föräldrar skilt sig år 1938 tog modern med sig barnen till Helsingfors där de skulle bo fram till det att Sovjetunionen attackerade Finland 1939. Familjen flyttade då till Lekum i Norge varifrån modern kom, men efter att Norge ockuperades av tyskarna tog de sig vidare till Värmland i Sverige. År 1940 kunde de återvända till Helsingfors.

Efter kriget, år 1945, åker Lillemor Mannerheim åter till Sverige, denna gång för att studera keramik vid Konstfack. När hon kommer till Stockholm med upplevelser från ett krigshärjat Finland tycker hon att hon kommit till paradiset. Under tiden råder en framtidstro och frihetslängtan som också märks av i konstens värld. Gamla idéer och konventioner inom konsten börjar ifrågasättas och fram träder en ung generation med nya konstnärliga ideal. Under Lillemors studietid i Stockholm florerar den abstrakt-geometriska modernismens formspråk. Under somrarna gör Lillemor praktik vid Arabia där hon får träffa konstnärer som Birger Kaipiainen, Rut Bryk och Toini Muona, som alla jobbar under en mycket större frihet än sina konstnärskollegor i Sverige.

Lillemor var en av de kvinnor som gick vidare och fick direkt efter sin examen en provanställning vid Gefle porslinsfabrik. Året var 1949 och hon fick dela ateljé med Arthur Percy som var fabrikens stora konstnär men blev senare förflyttad till Upsala-Ekeby som ingick i samma koncern för att få närmare kontakt med fler erfarna konstnärer. I Uppsala fick hon arbeta jämte andra kvinnor som Anna-Lisa Thomson och Ingrid Atterberg.

Tallrik med dekoren "Västkust", servismodell KB Gefle, i produktion 1959-62. Flintgods med tryck och målad dekor. Foto: ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.
Tallrik med dekoren "Västkust", servismodell KB Gefle, i produktion 1959-62. Flintgods med tryck och målad dekor. Foto: ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.

Men det är i Paris, dit Lillemor flyttar år 1950 för att studera vid Académie de la Chaumière där konstnärer som Amedeo Modigliani, Alberto Giacometti, Siri Derkert och Bror Hjorth studerat, som hon verkligen får experimentera med sin egen stil. Läraren vid skolan är den rysk-franske skulptören Ossip Zadkine som enligt Lillemor själv värnar högt om att alla studenter ska finna sin egen stil och originalitet. Utöver studierna har Mannerheim en praktik på porslinsfabriken Manufacture nationale de Sèvres.

År 1952 återvänder Lillemor Mannerheim till Gävle och med erfarenheten hon fått i Paris har hon nu en starkare ställning på Gefle. Hon använder bland annat verk hon gjort i Paris som förebilder till serierna som Gefle tog i produktion.

Några av Lillemor Mannerheims 1950-talsmodeller grupperade framför en 1700-talsgobeläng på Hellekis. Den vita vasen är utförd på Sèvres porslinsfabrik 1951 och är en föregångare till modell M 25 som tillsammans med de andra vaserna lanserades av Gefle porslinsfabrik 1955. Foto: Per Ranung, ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.
Några av Lillemor Mannerheims 1950-talsmodeller grupperade framför en 1700-talsgobeläng på Hellekis. Den vita vasen är utförd på Sèvres porslinsfabrik 1951 och är en föregångare till modell M 25 som tillsammans med de andra vaserna lanserades av Gefle porslinsfabrik 1955. Foto: Per Ranung, ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.

M-serien kommer till under tiden på Gefle och sätts i produktion 1955-57. Serien består av en rad kärl, vaser, kannor och skålar i assymetrisk form. Med antropomorfiska former ansluter Mannerheim till den organiska modernismen och hämtar inspiration från naturen liksom både djuriska och mänskliga kroppar. Kännetecknande för just Lillemor i denna moderiktiga stil var tunt gods, ofta enfärgade dekorer och avsaknad av reliefdekor.

Lillemor Mannerheim tillhör den generation kvinnor som inom yrket lyckas etablera sig i en mansdominerad designvärld trots mycket motstånd. Att en kvinna faktiskt gick vidare till arbete inom keramikeryrket var vid den här tiden mycket ovanligt, och framför allt inte som formgivare. Karin Björquist har berättat att kursen på Konstfack till och med gick under namnet “förlovningskursen”.

Lillemor Mannerheim i Gefle-ateljén. Till vänster en vas i modellen M 31, i produktion 1955-57. Foto: privat samling, ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap
Lillemor Mannerheim i Gefle-ateljén. Till vänster en vas i modellen M 31, i produktion 1955-57. Foto: privat samling, ur Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap

Det ska också nämnas att Lillemor inte hade haft för avsikt att bli konstnär utan hade egentligen velat studera lantbruk när hon for till Sverige. Beslutet att söka sig till en konstnärlig bana fattades enligt henne själv på att det inte ansågs lämpligt för en kvinna att studera lantbruk.

Om man gick vidare till att arbeta för en keramikfabrik som konstnär och kvinna var omständigheterna ofta svåra och underordnade männens arbete. I brev till sin farmor efter ankomsten till Gefle skrev Mannerheim: “Är lycklig över mitt varierande arbete, det är många som skulle avundas mig. Arbetet är fritt, men censureras av herrarnas skälvande näsborrar som endast vädrar efter pengar, om jag nu ska vara riktigt elak.”

Ett tydligt exempel på hur underlägsna de kvinnliga konstnärerna vid fabrikerna var är att det inte sällan hänt att deras formgivningar, av modeller eller dekor, tillskrivits en man. I Lillemors fall finns servisen Lillemor som 1950 lanserades som en av Arthur Percys skapelser. Även om namnet viskar om Lillemors inblandning var det först långt senare som hon i en intervju med Tord Gyllenhammar berättade att det faktiskt var hon som ritat dekoren som nyanställd vid Gefle.

Servisen "Lillemor" marknadsfördes som Arthur Percys dekordesign. De här kopparna såldes hos Auktionshuset Gomér & Andersson för 1000 kronor 2018.
Servisen "Lillemor" marknadsfördes som Arthur Percys dekordesign. De här kopparna såldes hos Auktionshuset Gomér & Andersson för 1000 kronor 2018.

Trots svårigheter fanns det ett faktum som gjorde kvinnliga konstnärer eftertraktade hos flera företag och det var att kvinnorna och husmödrarna utgjorde en stor konsumentgrupp som kvinnor ansågs förstå och ha lättare att nå med sina formgivningar.

Efter det att Lillemor gift sig 1957 med Carl-Gustaf Klingspor avslutar hon sin anställning för att ägna sig mer åt familjelivet och gården på Hellekis som paret får ta över efter Carl-Gustafs familj. Hon gav dock inte upp sin yrkesmässiga roll helt och hållet utan var aktiv i perioder vid Rörstrand mellan 1959 och 1964 som låg närmare den nya hemorten.

Under 1960-talet ägnar sig Lillemor mestadels åt hemmet och dess omgivning. Under 1970- och 1980-talen börjar hon åter söka sig till keramikindustrin och under 1980-talet formger hon bland annat serien djurfiguriner De hotade till förmån för Världsnaturfonden (WWF).

Två figuriner ur serien "De hotade", stengods, zebra och pingvin, WWF, Arabia, Finland, märkt Lillemor. Såldes hos Stockholms Auktionsverk Online för 1 300 kronor, 2019.
Två figuriner ur serien "De hotade", stengods, zebra och pingvin, WWF, Arabia, Finland, märkt Lillemor. Såldes hos Stockholms Auktionsverk Online för 1 300 kronor, 2019.

Under sin egna livstid gick Lillemors verk ofta omkommenterat förbi kritikerna. Förutom att vara kvinna, vilket kunde påverka hur mycket uppmärksamhet en konstnär fick, tillhörde Lillemor också den generation keramiker som fick ha en individuell ateljéproduktion där unika föremål gjordes för utställningar eller som testmodeller. Hon anslöt sig snarare till en dekorativ, mer vågad, internationell stil än den skandinaviska - vilken det i mycket rådde konsensus om vad som ansågs vara “bra formgivning”. Det fanns fortfarande en reserverad hållning mot det som uppfattades som mondänt, modebetonat eller utländskt. Att Lillemor inte blev ett större känt namn kan bero på flera saker. Men i många fall betyder tidiga goda recensioner och inköp av museer mycket för att konstnärsnamn ska fortsätta leva. En annan faktor i Lillemors fall är att konstnären försvinner från scenen, något som var typiskt för många kvinnor under 1900-talet i och med giftermål, vilket gjorde det svårt att ta sig tillbaka.

Giraff, Rörstrand 1960-tal, stengods, glaserad i gult och brunt gick för 7 500 kronor hos Uppsala Auktionsverk år 2016.
Giraff, Rörstrand 1960-tal, stengods, glaserad i gult och brunt gick för 7 500 kronor hos Uppsala Auktionsverk år 2016.

Den organiska modernismen uttryckte ofta ett intresse för en holistisk livsåskådning där alla delar i världsalltet är beroende av eller påverkas av varandra. Den här filosofin är central för Lillemor som i sin barndom varit intresserad av djur, jordbruk och friluftsliv. Senare i livet börjar hon även intressera sig för andliga frågor och vetenskap och sökandet efter samband däremellan. Hon hade en omättlig aptit på kunskap och studerade allt från det cellulära systemet, homeopati, anatomi och fysiologi till tibetansk medicin. Hon kom även i kontakt med en grupp antroposofer i Järna och fann deras strävan att överbrygga motsättningar mellan naturvetenskap och humanvetenskap väldigt intressanta.

Hellekis säteri med anor från 1700-talet hade kvar mycket av sin inredning när Lillemor med familj flyttade in. Under slutet av 1960-talet fick dock Lillemor sin vilja igenom att renovera delar av det stora huset och anlitade en av Finlands mest framstående arkitekter, betongbrutalisten Aarno Ruusuvuori. Det blev en stark men smakfull kontrast mot den gamla byggnaden som inreddes med 60-talsmöbler. Lillemor samlade under åren även på sig Sveriges största privata samling av vännen Kaipiainens keramiska verk som fick pryda väggarna.

Hästarna var ett återkommande motiv under hela Lillemor Mannerheims liv. År 1956 fick hon i uppdrag av sin blivande svärmor, Brita Klingspor, att avbilda Hellekis finaste avelssto. Foto: Per Ranung ur Handen och Känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.
Hästarna var ett återkommande motiv under hela Lillemor Mannerheims liv. År 1956 fick hon i uppdrag av sin blivande svärmor, Brita Klingspor, att avbilda Hellekis finaste avelssto. Foto: Per Ranung ur Handen och Känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap.

Under tiden på Hellekis, när konsten lagts något åt sidan, var Lillemor mycket engagerad i gården, dess trädgård och hästar men engagerade sig även i bygden. Bland annat anordnade hon rid- och musikläger och hade hela tiden ett stort intresse för mat och hälsa.

Under den senare delen av sitt liv gjorde hon flera resor. Bland annat till Kairo för att besöka naturvårdsexperten Kai Curry-Lindahl, Galapagosöarna för att studera djurarter, Nepal, Filippinerna, Mexiko, Island, Kenya, Tanzania liksom Tibet tre gånger om. Tibet hade intresserat henne sen barndomen då hennes pappas farbror Gustaf Mannerheim berättat om expeditioner i Asien. Under sin resa till Nepal och Indien fick hon träffa den fjortonde Dalai lama för första gången.

Boken Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap publicerades i maj 2019.
Boken Handen och känslan: Lillemor Mannerheims liv och konstnärskap publicerades i maj 2019.

Hon reste även till Antarktis tillsammans med Internationella WWF och det var efter det som hon producerade serien djurfiguriner De hotade hos Arabia i Helsingfors, som såldes till förmån för organisationen. Figurerna baserades på alla de skisser hon gjort av de olika djur hon fått se under alla sina resor.

Lillemor dog år 1994 av äggstockscancer. Hon hade länge känt smärtorna i buken men inte låtit sig undersökas av en konventionell läkare i enlighet med hennes filosofi och tro på alternativmedicin. Det var först efter en operation 1993 som man fann cancern och Lillemor lät sig inte heller då behandlas för sin sjukdom.