Mjukt porslin
Till skillnad från fältspatsporslin sintrar (eller smälter) mjukt porslin vid en lägre temperatur. Internationellt pratar man om soft-paste porcelain eller endast soft-paste. Glasyren, som oftast är blyglasyr, bränns vid lägre temperatur och har därtill inte samma hårdhet som till exempel fältspatsglasyr. Emellanåt räknas även benporslin och vitroporslin till mjukt porslin och kallas då frittporslin. Porslinet tar sitt namn efter franskans fritte och italienskans fritta, vilka båda betyder glasmassa, detta då frittporslin är lätt genomskinligt.
Frittporslin tillverkas bland annat av Sèvres i Frankrike, allt eftersom tiden gick kunde man med framgång börja tillverka hårt porslin, varpå man la ner all tillverkning. I dag tillverkas produkter i frittporslin bland annat i USA och på Irland. I Sverige tillverkades frittporslin endast av Marieberg och under den korta perioden 1766-1769.
Hårt porslin (eng. hard-paste) har en glansigare textur än vad mjukt porslin har och vid beröring av en oglaserad yta kan mjukt porslin lämna ett finkornigt damm efter sig. Som nämnt tillverkades denna typ av porslin bland annat av Sèvres. På undersidan av deras tallrikar eller skålar, särskilt från perioden 1749-1792 känns mjukt porslin ofta igen på att glasyren både känns som och i rätt ljus ser ut som att det är applicerat med en grov pensel, spår i glasyren kan anas. Ytterligare ett kännetecken hos Sèvres mjuka porslin är förekomsten av ett litet hål på insidan av foten på fat och skålar.
Det italienska porslinet från samma tid räknades som grövre och mindre krämigt än sin franska motsvarighet, med framförallt ett undantag manufakturen i Capo di Monte. Här producerades framförallt skålar och vaser som blev vida kända för sina vackra modeller och tjocka, krämfärgade glasyr.
I England etablerades tillverkningar i Chelsea och Bow, båda i London och ett decennium senare även i Derby. Alla tre tillverkade liknande gods, vitt till färgen och belagt med en tjock och tidvis ojämn glasyr. Josiah Spode var ett av de mest berömda porslinsverken under senare hälften av 1700-talet, dess produktion kännetecknades av fint vitt gods med en rik, mjölkig och trots att det hade mindre glansig glasyr än sina samtida konkurrenter var det ovanligt hållbart. Porslinet tillverkas fortfarande, nu av familjen Copeland som tog över driften år 1827.
