Många är de människor som har ägnat sina arbetsliv åt Rörstrands porslinsfabriker i Stockholm, Göteborg och Lidköping, som skapat vid målarbord och i ateljéer, i ackordhets och slit vid krossar och ugnar och längs försäljarnas rutter genom landet. Möt fem doldisar från Rörstrand.
Gertrud Lönegren (1905-1970) arbetade bara fem år på Rörstrand, men skapade ändå ett kraftfullt och välbalanserat stengods som blev hennes signum. Hon utbildades på Tekniska skolan, Konstfack, i Stockholm. Åren 1930–31 var hon stipendiat på en konstskola i Wien med praktik på en keramisk verkstad med rötter i Wiener Werkstätte-rörelsen som kom att prägla hennes uttryck. 1936 kom hon till Rörstrand som en erfaren formgivare efter fyra år på St. Eriks Lervarufabriker i Uppsala där hon formgav över 300 modeller i tidstypisk stil. Hennes formspråk varierade med målade prydnadsting och ett benfärgat stengods med ristade och skurna dekorer, ”användbart i både sportstugan och stadsvåningen”, som reklamen skrev. Lönegrens verk visades på Parisutställningen 1937 och i New York 1939, men under Gunnar Nylunds ledning hölls hon i skuggan. Hon bildade familj i Göteborg och lämnade Rörstrand 1941. Fabriken gick miste om en skicklig formgivare. Lönegrens seriegods tillverkades in på 1950-talet. Trots planer på en egen verkstad i Göteborg, kom hon att överge keramiken.
Lore Schlundt (1906–2006) var chefskemist och ledde utvecklingen av nya glasyrer och massor. Schlundt hade 1929 lärt känna sin elev Fredrik Wehtje på en keramisk skola i Tyskland. Efter nio år som konsult och fabrikschef i Ecuador och sedan arbete som lärare i Tyskland under andra världskriget, övertalades hon av Wehtje att komma till Rörstrand 1950 för att bli chef för laboratoriet. Hon ansvarade för utvecklingen av nya glasyrer, engober och färger för både konst- och hushållsproduktionen. Hon registrerade material, recept och tillverkningsföreskrifter och standardiserade verksamheten. Telefonerna ringde oavbrutet med önskemål om nya glasyrer och massor, färger och krav på felsökningar när något hade gått fel. Hon tyckte bäst om samarbetet med konstnärerna och utvecklingen av deras stengods. Utan henne hade de inte fått sitt goda renommé som glasyrspecialister. Efter pensioneringen 1974 flyttade Lore Schlundt tillbaka till Tyskland och levde tills hon blev 100 år gammal.
Göran Fogelqvist (f. 1958) var den siste drejaren på konstavdelningen som stängdes 2001. Under sina 47 år på Rörstrand har han drejat prototyper, unikt konstgods och ateljéprodukter. Han drejade den stora urna som var fabrikens sista brända föremål. Han kom till Rörstrand 1974 som 16-årig drejarlärling. Utbildningen tog ett par år. Först skulle han behärska själva drejarkonsten, sedan drejning efter ritning, kunna dreja många identiska föremål, göra stora föremål och dreja på tid, samt jobba ihop ett ackord på ett visst antal föremål varje dag. Som utbildad frihandsdrejare arbetade Göran nära alla konstnärerna. Vissa var ytterst noga med ritningarna, andra skissade snabbt. Oiva Toikka kunde knåda ihop en liten lerfigur och be Göran göra den överstor. Från 1990-talets slut fortsatte Göran med gjutning, handbågeformning, unikattillverkning, gips och reduktionsbränning, en kunnig allt i allo på fabriken till stängningen 2005. Göran fortsatte på Porslinsfabriken i Lidköping 2007 till sin pension 2021.
Inger Lidén (f. 1949) var handmålare i 39 år. Som barn tyckte hon om att måla. Kamrater tipsade om jobb på Rörstrand. Hon kom dit som 17-åring 1966. Utbildningen började med målning på tidningspapper, vars yta påminde om skröjbränt porslin. Hon fick snart måla enkla dekorer på barnserviser och sedan Marianne Westmans Picknick och Pomona, där tryckta mönster fylldes i med handmålade fält. Dekoreringen skedde efter förlagor. Inger tyckte mest om dekorer där penselarbetet var fritt. Favoriten var Inger Perssons Colette-servis, målad med koboltblå bollar och band. Ett 40-tal målare arbetade på måleriavdelningen, de flesta var unga kvinnor. De hade fast grundlön och ackordslön på resten. Varje målare hade ett nummer. Inger hade F8. Vid sorteringen räknades antalet prima och sekunda delar. Den som hade målat många prima delar fick en extra slant, på så vis hölls standarden uppe. Efter barnledigheter arbetade Lidén nära konstnärerna på Konstavdelningen med handmåleri, maskering och stänkmålning. Hon fortsatte med abzietryck till fabrikens stängning 2005.
Jackie Lynd (f. 1948) skapade ett mjukt och dekorativt tonläge på Rörstrand. Hon utbildades på Belfast Collage of Art och på North Staffordshire och arbetade för Wedgwood i det engelska keramikdistriktet Stoke-on-Trent innan hon anställdes på Rörstrand 1974. Lynds uppgift var att utveckla dekorer till befintliga servismodeller. Hon är också mest känd för sina porslinsmönster som blev storsäljare och gav folket i fabriken arbete. Jackie Lynd formgav servisen Diamant som blev en stor framgång. Hennes Diamant-mugg med dekor av röda vinbär som togs fram för Blodgivarcentralen finns i många svenska hem. I sitt lyriska konstgods tolkade hon den svenska naturen, fåglar och det nordiska ljuset i mönster och måleri. Hon skapade också rikt dekorerade unikat med ett sagolikt formspråk, en smula Alice i Underlandet på porslinsfabriken. Lynd samarbetade tätt med drejaren Göran Fogelqvist. Hon deltog i de stora projekten kring terriner och skålar på 1980-talet. 1990 slutade hon som anställd konstnär på Rörstrand och arbetade vidare som frilansande formgivare av porslin och glas, bland annat för Boda Nova.
Läs mer och se öppettider via Rörstrand Museum
Text: Petter Eklund/Rörstrand Museum
