Jag är i Los Angeles, och älskar självklart klyschigt nog staden sedan många år tillbaka. Solen, ljuset, de långa, raka vägarna som aldrig är snabba men heller aldrig för långsamma och alltid effektivt tar dig framåt, sällan uppåt eller nedåt, mest bara vidare. Utopin? Tja, vad kan man säga? Det är ju ändå filmens eviga hemstad. Jag är en av de väldigt få som håller andra säsongen av True Detective högre än den första, framföra allt för att den är mänskligare / mörkare än den första, men även för att den fångar människan inslingrad i nätet och komplikationerna den byggt kring sig själv. Och även hur skalet av bilen har blev det nya nervsystemet, pulserande och dominerande, som dominerar Los Angeles. Tycker att staden har ett mänskligt mörker och en omedveten filosofisk illusion om vår tid som ingen annan stad någonsin kan överträffa. Den känns samtida, även om digitaliseringen nu långsamt skjuter tillbaka staden mot 1900-talet.
Konsten har kanske inte riktigt hängt med digitaliseringen än. Den sköter sin egna lilla, stora värld, lika väl som den gjort sedan hundra år tillbaka, progressiv eller inte och konstant trött på sitt eget ifrågasättande men ändå alltid lika egen, och jag älskar den för det och allt den står för. Los Angeles har ju utsetts till konstens nya högkvarter och hur ser vi på det? Framförallt så anammar den det opretentiöst. Alla unga gallerier välkomnar processen, allt är processen, den lever sitt egna liv. Alla vill ha en del av konsten, den är vacker och ung, och den kritiseras just för att vara för vacker och för ung och den dör säkert snart, men den är här just nu och lyckas på något sätt förmedla sin närvaro. Åtminstone för den lilla skaran av oss som tar en Uber upp till lilla Santa Monicas flygplats där bland alla privatplan en liten konstmässa huserar i en av hangarerna.
Mässan är liten. Heltäckningsmattan är otacksam. Det är märkligt lite folk när jag besöker mässan på den tidiga fredagskvällen och jag förundras över hur staden, som är hajpad som konststaden nummer ett i USA, inte lyckas få fler av sina 10 miljoner hit en dag som denna. Anyways, så här ser det ut. Mina favoritgallerier just här var Monitor, Canada, M+B, Various Small Fries (som jag aldrig tidigare hört talas om), Ever Gold, Thomas Duncan, On Stellar Rays och självfallet de eviga favoriterna The Hole och Team Gallery -
