Jag minns väl när jag första gången stod framför ett av Anselm Kiefers storskaliga "litterära" verk på Astrup Fearnley Museet i Oslo för flera år sedan. Det var en enorm bokhylla av bly, fylld med böcker av samma material. Konstverket syftar på litteraturen och myternas ursprung från flodlandet Mesopotamien. Jag blev stående länge och ville inte lämna rummet.

Samma känsla får jag när jag jag kliver in i det arkitektoniska mästerverket Artipelags utställningslokaler och möts av ett av den europeiska efterkrigstidens mest fascinerande konstnärskap. Det är absolut enastående och jag har återigen svårt att lämna.
Artipelags lokaler och Anselm Kiefers konst är som hand i handske. Det är som att Kiefers konst går igen i varenda detalj i konsthallen.
Den omfattande utställningen består av femtio verk ur världens största privatsamling av Anselm Kiefers konst tillhörande Hans Grothe. Den konstälskande entreprenören har i nära dialog med konstnären själv skapat den odyssé över Kiefers konstnärskap från 1970-talet och framåt som samlingen utgör.

Konst kan vara direkt, eller svårtillgänglig. Anselm Kiefers konst är bägge delar. Instinktivt vill man kliva in i hans värld, omslutas av materian i verken och slungas mellan den sökande kraften, tyngden och det sköra för att vila mellan alla schatteringar som uppenbarar sig ju mer man låter sig uppslukas av hans konst. Kiefer förkroppsligar människans existens i utsnitten ur både målade och själsliga landskap.

Hela utställningen är ett mänskligt manifest. Trots de nonfigurativa konstverken innehåller varje konstverk en påtaglig mänsklig närvaro. I såväl de storskaliga landskapsmålningarna som skulpturerna ryms både början och ett slut. Ur avslutade kapitel i de tummade böckerna av plåt tränger sig blomsterstänglar upp som livskraftiga markörer av livets beständighet. Likt dagböcker är ständigt levande dokument ur en svunnen tid, föds varje minne på nytt när gång någon läser det. Stängda böcker öppnas igen, och igen, och såväl orden som minnena får åter kraft.

Kanske är det också vår nutid som gör hans bildvärld särskilt aktuell. Kiefer tillhör krigsgenerationen, född i Tyskland i slutskedet av andra världskriget växte han upp i en värld där tystnaden över det förflutna låg som en ständig och ogenomtränglig dimma. Kiefer var en av de första konstnärer efter kriget som lyckas skingra dimman och åter släppa in ljuset.
Tankarna går osökt till kriget Ukraina och de bilder över sargade huskroppar och omkullvälta landskap som vi matats med de senaste månaderna. I livet finns döden. I döden finner vi livet. Inget och allt är nytt.


Anselm Kiefer blandar det litterära språket med det bildliga och väger ordens betydelse i de rader han med snirklig skrivstil ristat i krackelerad olja och akryl, eller tecknat på den veckade plåten. Hämtade strofer ur dikter ger konstverken ytterligare sammanhang och dimension. Om dikterna är det centrala, själva hjärnan, är penseldragen nervtrådarna som sträcker sig över dukarna och fortsätter ut i en oändlighet.
Samspelet syns tydligt i serien verk, "The Secret Life of Plants for Robert Fludd", som baseras på den engelska vetenskapsmannens teorier om att varje stjärna samspelar med något levande på jorden.

På ett av verken står det "Böhmen liegt am meer". Texten refererar till Ingeborg Bachmann dikt "Böhmen ligger vi havet". Trots att det tidigare kungariket ligger långt från havet handlar det om ett av de kollektiva minnena efter kriget, då många tyskspråkiga invånare fördrevs från Böhmen. Vissa slog sig ner vid kusten och genom kulturen och människorna flyttade man Böhmen med sig. Allt i ständig rörelse. Precis som Kiefers konst.


Märkbart är även närheten till den norske konstnären Peder Balke. Skillnaden är formatet. Medan Balke målar småskaligt, förstorar Kiefer de dramatiska landskapsscenerna. Oavsett storlek på duk rämnar världen inför dess egen storhet.

En av landets mest självklara konstdestinationer firar tio år med den största satsningen någonsin. Utställningen pågår till 8 januari 2023 och är ett måste.


Till utställningen har Artipelag publicerat en rikt illustrerad katalog formgiven av Patrick Waters. katalogen rymmer bland annat essäer av konstnären och keramikern Edmund de Waal, musikkritikern Camilla Lundberg och litteraturvetaren Markus Huss. Medan Dr. Walter Smerling målar upp ett porträtt av den storsamlare vars verk är inlånade till utställningen.
Utöver Artipelags utställning är Anselm Kiefer även aktuell med en utställning på Palazzo Ducale i Venedig mellan 26 mars och 29 oktober 2022.




