Han hade onekligen en poäng. Samma gäller även antikviteter. Även om Jean Dubuffet lika sanningsenligt, men några decennier senare, sa att “allt är en framtida antikvitet” (förutsatt att de överlever hundra år) så kommer de redan existerande antikviteterna inte att bli fler, snarare färre. Vilket onekligen borde påverka värdet positivt i framtiden. Såväl det ekonomiska som det historiska och emotionella värdet.
Det hållbara alternativet – Antikviteternas come back I år är året då vi kommer att börja skönja en förändring i vårt förhållande till klassiska antikviteter. En förändring som kommer att utvecklas till en flerårig trend som har att göra med hur vi konsumerar och anammar den globalt starkaste trenden, hållbarhet. Inte minst genom att öka förståelsen för kvalitet. Från att mer eller mindre helt ha stått i skuggan av 1900-tals design och samtida konst det senaste decenniet kommer intresset sakteliga öka till att välla fram lavinartat.
Patriotism, protester och kvinnliga penseldrag Förutom världens största och på många sätt viktigaste trend, hållbarhet kommer 2017 handla om nationalism, historia, personlighet, unicitet och jämställdhet. Det politiska klimatet har alltid påverkat marknaden för konst och antikviteter. Genom fallande börskurser, valutasvängningar och sanktioner har vi kunnat följa marknadens svängningar. Ibland från dag till annan. Det nya politiska klimatet kommer inte utgöra något undantag.
Något motsägelsefullt kommer vi att se två starka riktningar under året. Den ena kommer att vara en global trend som kommer att omfatta politisk konst. Allt från tydliga nidbilder till mer sofistikerade yttrandeformer kommer ses inom det samtida måleriet. Det handlar om såväl ställningstagande och frågeställande konst som konstaterande och provocerande. Allt fler utställningar kommer att cureras utifrån ämnet och museerna kommer leta allt mer aktivt i sina konstlager för att sätta konsten i nya sammanhang. (Jag rekommenderar ett besök på nyöppnade stockholmsgalleriet Galerie Forsbloms premiärutställning Tyre med den kinesiske konstnären och aktivisten Ai Weiwei) Liksom även äldre konst på samma tema kommer att röra sig framåt på den monetära konstmarknaden.
Samtidigt kommer vi se tendenser på en mer protektionistisk marknad, där man kommer att gräva där man står. Vi kommer märka av en våg av nya prisbilder för “inhemsk” konst.
Redan efter Brexit kunde vi notera att priset för engelsk konst steg i England, en trend som kommer att fortsätta, men även smitta fler marknader såsom den amerikanska.
Ett exempel var när David Bowies samling såldes för rekordbelopp. Läs mer här och här!
Lucka i konsthistorien på väg att fyllas Den redan skrivna konsthistorien har missat många kapitel när det kommer till konst skapad av kvinnliga konstnärer. De senaste åren har en viss upprättelse ägt rum när konst av exempelvis Hilma af Klint, Georgia O´Keeffe, Frida Kahlo och Yayoi Kusama visats på kritikerrosade och enormt välbesökta museiutställningar världen över. I år kommer världens ledande konsthandlare, gallerister och curatorer göra allt för att hitta dolda eller bortglömda kvinnliga konstnärskap som borde ha en given plats i den konsthistoria som ännu inte skrivits. Två exempel i Sverige, möjliga att beskåda, är Claes Mosers upptäckt av Marie Krøyer konstskatt(läs mer här!) men även den utställning som just pågår på Millesgården med Gerda Wegener (läs mer här!)
Men som sagt den stora trenden som smyger sig på, för att blomma ut först om ett par år blir antik.
Hade jag haft en tom lada och en välfylld plånbok skulle jag inte tveka många sekunder. Jag skulle köpa antikviteter. Av den enkla anledningen att de är tillverkade med kvalitet för att hålla i generationer. Ett mer miljövänligt sätt att konsumera hållbart och ansvarsfullt får man leta efter. Att det mesta dessutom är vackert, personligt och bär på en intressant historia är tillför ytterligare en ovärderlig dimension. Men framför allt är det skamligt billigt!
