Damen som trodde att det var en rysk ikon som hängde hemma i köket i staden Compiègne, nära den belgiska gränsen, tog hjälp av några familjemedlemmar inför förestående flytt. De bestämde då att få målningen värderad av det lokala auktionshuset Actéon efter att en familjemedlem anade att den var antik och kanske till och med hade något ekonomiskt värde. Men hur värdefull visste nog ingen. Inte ens det franska auktionshuset som fick uppdraget.
Auktionshuset med filialer i fem franska städer vände sig till Turquin som är Europas, tillika ett av världens ledande företag inom expertisering av äldre konst, grundat av den forne Sotheby’s-experten Eric Turquin 1987, med åtskilliga ny- och återupptäckter av gamla mästare på sin meritlista.
I den sextonsidiga katalogen hittar man den sensationella nyupptäckten målad på en bit av poppelträ bland silverbestick, duchesser och gamla sekretärer för några tusenlappar. Även om den förärats med en helsida och svart bakgrund bland de annars frimärksstora bilderna av typiska franska och i viss mån utländska antikviteter, så utstrålade hela försäljningen drömmen om en "Sleeping Beauty" som det kallas på auktionsspråk.

Efter en lång kamp om målningen, som inte mäter mer än 24 x 20 centimeter, hade ett antal budgivare sett till att den "sovande skönheten" sprungit ifrån sitt utrop på 4,4-6,6 miljoner euro, vilket i sig var auktionshusets högsta utrop någonsin, till att i ett minst sagt klarvaket tillstånd klubbas för hela 24,1 miljoner euro efter att auktionshusets provision inkluderats. Den gamla damens "spismålning" på en träbit hade alltså därmed kostat köparen i runda slängar 250 miljoner kronor, och således blivit världens dyraste konstverk målat före år 1500, och en av de allra dyraste Old Master-målningar som sålts på auktion någonsin.
Men, till historien hör att det förstås inte var vilken målning som helst.
Det finns endast tio kända målningar kvar av Cimabue, vilka samtliga hänger i museisamlingar världen över.
– Alla världens större museum var med och bjöd, ja till och med samlare av samtidskonst visade starkt intresse, vilket för oss experter inom det äldre måleriet, var ett helt nytt fenomen, berättade Eric Turquin.
Men trots museernas ivrighet att förvärva målningen sägs köparen vara en privat samlare i norra Frankrike som valt att vara anonym.

Verket, som bär titeln Kristus hånas, tros vara en del av en så kallad polyptyk. Det vill säga en del av ett konstverk som målats på fler än tre pannåer, av den berömde florentinske konstnären Cenni di Pepo, i konsthistorien mer känd som Cimabue.
Cimabue som var den mer namnkunnige mästaren Giottos lärofader, menar vissa var renässansmåleriets anfader då han måleriskt rörde sig mellan det medeltida måleriet och renässansens mer naturalistiska stil, och därmed bröt med den bysantinska skolan som annars var populär under medeltiden. Istället införlivade han ett annat perspektiv och rörelse i hans målningar, vilket under högrenässansen kom att karaktärisera det västerländska måleriet med konstnärer som Leonardo da Vinci i spetsen.
Konstverket som beställts till en kyrka som en smyckad del av ett altarskåp visar Kristi lidande och korsfästelse.

Förutom att man använt infrarött ljus för att bättre tidsbestämma pannå och måleri, har experterna enats om att det måste vara samma hand som målat de berömda målningarna från 1280-talet som hänger på the Frick Collection i New York samt på the National Gallery i London. The Flagellation har ingått i The Frick Collection sedan 1950 och Virgin and Child Enthroned surrounded by two angels, köptes av National Gallery i London så sent som år 2000. Den målningen skulle då säljas på Sotheby's men köptes in till staten före auktionen ägde rum för cirka 7,2 miljoner pund.
Stephane Pinta, expert vid Turquin pekar ut likheterna i de karaktäristiska ansiktsuttrycken och byggnaderna, liksom konstnärens teknik för att förmedla ljus och avstånd.
Och inte minst har man otroligt nog kunna bevisat äktheten genom att följa de hungriga larvernas maskhål som en gång tuggade sig igenom de olika pannåerna, och se hur de har ätit sig igenom träet.
– Man kan helt enkelt följa spåren av maskarna, berättar Eric Turquin för The Art Newspaper.
Efter ett sådant här auktionsrekord följer nästan alltid frågan; hur kan auktionshuset kan göra en så fel uppskattning av det pris marknaden är beredd att betala.
– Det är en unik målning, den är formidabel och det är monumental trots sin storlek målad av Cimabue, renässansmåleriets förfader. Men den här försäljningen är bortom alla våra förväntningar och förhoppningar. Ja, till och med bortom våra drömmar, säger Le Coent som företräder auktionshuset Actéon som fick uppdraget att sälja målningen.
– Dessutom är det den enda målning av konstnären som varit ute på auktion, så det fanns inga prisreferenser att ta hänsyn till, fortsätter Le Coent.

Så hur kommer det sig att en målning stor som en min handflata kan kosta ungefär en kvart miljard svenska kronor?
Förutom att det globala ekonomiska eliten är så snuskigt förmögna idag att summan är veckopeng för världens rikaste så handlar som så ofta förr om tillgång och efterfrågan.
Det är oerhört sällsynt idag att hitta "nya" oupptäckta konstverk av äldre mästare, även om den ökade transparensen hjälper till. De flesta mästerverken hänger redan i museisamlingar eller i privata samlingar och kommer extremt sällan ut på marknaden.
Egentligen är det snarare mer förvånande hur samma ekonomiska elit hellre köper konstverk av Andy Warhol och Pablo Picasso för miljardbelopp när det finns hundratals, om inte tusentals andra verk ute på marknaden.
Om Cimabue skrev konsthistoria för 600 år sedan, skrev auktionshuset Acéton och Turquin auktionshistoria ett antal sekel senare.
Även om målningen hängde över den öppna spisen ska vi vara glada att tekniken gjort det lättare att verifiera en målnings ålder och ursprung, så inte fler målningar till slut hamnar inuti brasan. Även om ålder och äkthet i just det här specifika fallet kanske mer berodde på de hungriga larverna än något annat.
Vad den gamla damen har för avsikt att göra för pengarna förtäljer inte historien.
Målningen är nu upptagen i förteckningen över Cimabues originalverk.




