Dagen efter den förödande branden den 15 april 2019 kallades ett team från INRAP (det nationella institutet för förebyggande arkeologisk forskning) till den svårt skadade Notre-Dame de Paris och fick i uppdrag av staten (Drac Île-de-France) att följa restaureringen med arkeologiska utredningar. Fram till februari 2022 har utgrävningarna i katedralens tvärskepp gjort det möjligt för forskarna att samla in viktiga uppgifter om byggnaden och dess utveckling. I april 2022 grävdes sedan två relativt välbevarade sarkofager av bly upp. För att få veta något om identiteten på de begravda skickades sarkofagerna till universitetssjukhuset i Toulouse för analys.
Den 9 december kunde forskarna publicera de första resultaten av undersökningarna av detta “hundraåriga kalla fall”, för att citera Dominique Garcia, ordförande för INRAP.
Läs: Enastående fynd i etruskiskt bad
Begravningar i katedralen förekom från medeltiden fram till modern tid, och platserna nära koret var de mest eftertraktade och reserverade för eliten. Om man valde en dyr sarkofag av bly var den avlidna av hög social status. De rika människorna, som oroade sig för sin personliga frälsning, var villiga att investera i vissa begravningsmetoder, vilket INRAP har hittat viktiga bevis för.
I Toulouse undersöktes de två sarkofagerna med samma avancerade teknik som tidigare hjälpt INRAP att identifiera Louise de Quengos mumie från 1600-talet, som upptäcktes 2014. För att skydda fynden från Notre-Dame fick de bara undersökas under en kort tidsperiod: mellan den 21 och 26 november 2022 utförde forskarna sina analyser under sterila förhållanden – nästan som i en operationssalen. Resultaten bör ge information om ålder, kön, levnadsförhållanden och allmänt hälsotillstånd vid dödstillfället.
Läs: Triumfbågen genom konsthistorien
En av de två avlidna kunde identifieras vid första anblick tack vare upptäckten av en gravskrift med inskriptionen "Cy est le corps de messire Antoine de la Porte, chanoine de l'église (mot effacé) décédé le 24 décembre 1710 en sa 83e année. Resquietcat in pace'" ("Här vilar Messire Antoine de la Porte, korherre i kyrkan (ord oläsligt), som dog den 24 december 1710 i sitt 83:e år. Må han vila i frid"). Den rika "korherren" hade förmodligen bidragit till finansieringen av renoveringen av koret på begäran av Ludvig XIII. Även om sarkofagen inte längre var i sitt ursprungliga skick kunde forskarna ta fram ben, huvud- och skägghår samt textilrester. Resultatet av analysen visar en 83-årig man med väl underhållna tänder som inte var särskilt fysiskt aktiv under sin livstid.
Läs: Metalldetektorfynd var värt miljoner
Vad gäller den andra avlidne förblir hans identitet ett mysterium, han levde mellan 1300-talet och slutet av 1600-talet och hans hälsotillstånd var helt annorlunda än korherrens. För det första verkar den här sarkofagen av bly ha anpassats till den döde mannens kropp. Vad som är mycket mystiskt är att kraniet hittades avsågat, medan alla andra ben var intakta. Slutligen hittades blommor och blad på den avlidnes skalle och buk, troligen växter som användes för att balsamera de döda.
Vill du få fler artiklar direkt i din inkorg? Prenumerera på vårt nyhetsbrev
Trots de förändringar som orsakats av kontakten med syrerik luft kunde analysen fastställa en dödsålder på cirka 30 år. Den döde mannen verkar ha tillbringat mycket tid på hästryggen sedan sin ungdom, men visar i övrigt ett osäkert hälsotillstånd. Vår mystiska ryttare led av kronisk hjärnhinneinflammation, troligen orsakad av tuberkulos, vilket ledde till att alla hans tänder föll ut.
Framtida forskning, inklusive C14-datering och genetisk DNA-analys, kommer att göra det möjligt för forskarna att lära sig mer om dessa två individer. De första resultaten väntas under första halvåret 2023.
Eftersom minst 300 avlidna personer har funnit sin sista vila i Notre-Dame de Paris under århundradenas lopp, är nästa lik förmodligen inte långt borta.
