Nu får den utslagna blomman, förevigad av främst kanske Claude Monet, stå tillbaka för de hjärtformade bladen, flytande på ytspänningen av mörka sjöar, inne i en process mellan död och förnyelse i sitt oändliga kretslopp, där en kroppsdel får dö och en annan just skjutit ut en ny början på tråden. Precis som Monet är utgångspunkten antirealistisk. Optiken är omkalibrerad, subjektiv och framfödd ur en okänd färgkarta. Den här gången med hjälp av de oändliga skiftningarna som är möjliga att åstadkomma med en digital färgpalett.
Besökaren i den nya utställningen möts i det första mindre förrummet av serien Nymphaeas färgskimrande, biomorfa växtlighet, en föraning om ett avlägset, parallellt gränsland där rymd och hav är ett och samma. I bakgrunden hörs ett musikstycke, skrivet av kompositören Älgbrant, som rör sig i vågor mellan elektroniska rymdpulsar och värmande klanger från piano. Väl inne i stora salen är rummet förvandlat till en hel miljö med väggar täckta av svävande näckrosblad i jätteformat. I rummets mitt får betraktaren färdas ut på djupen i en loop av sakta rörelse i ett labyrintiskt rymdhav.
Samtal mellan Denise Grünstein och Paulina Sokolow
PS: Det är drygt två år sedan din förra stora utställning ”Casting”. DG: Den innehöll ett flertal olika element. Skulptur, film, modellen med den roterande bord-kjolen, de gjutna bronsobjekten, interiörer och musik.
PS: När vi sågs då beskrevs du det faktiskt själv som en cirkus. Det här är betydligt mer återhållet och stramt gällande motiv. Vad har hänt? DG: Det korta svaret är väl att världen har krympt. Mycket av det som varit möjligt tidigare har under det gångna året reducerats till ett minimum. Så blev det även med bilderna. Jag befann mig under sommaren vid en liten sjö inte långt från stan och hade inte så mycket annat för mig än att stå och studera näckrosbladen som flöt omkring på ytan. Först efter ett tag började jag dokumentera dem med min iPhone. Jag hade inga egentliga planer med bilderna från början, men blev gradvis mer och mer förhäxad av de små förändringarna på bladens ytor och hur de sjönk ihop och försvann för att bli ersatta av nya blad som växte upp under ytan. Växterna i sjön blev mitt fokus och min trädgård sommaren 2020.
PS: Det är rätt annorlunda mot hur du arbetat tidigare. Med många medarbetare och framför allt med ganska avancerade och analoga storformatskameror. En mobil har ju alla nuförtiden. DG: Ja, precis och det till min stora glädje som omväxling. Mina tidigare projekt har ofta varit väldigt komplexa och resurskrävande. Jag är ju egentligen en riktig ”analog-räv” som älskar den hantverksmässiga processen med fotografi. Mobilkameran har visserligen alltid funnits till hands, men mera använts som ett skissverktyg. Nu fick den tekniken huvudrollen. Det var inte förrän jag började efterbehandla bladbilderna i ett redigeringsprogram, också det i mobilen, som det började svänga. Bladen exploderade i olika färger och former och bilderna blev mera abstrakta och lekfulla. Jag har alltid varit avundsjuk på måleriet som inte behöver förhålla sig till verkligheten och det här är så nära den processen jag någonsin har kommit.
PS: Har du lärt dig något särskilt med det här projektet? DG: Absolut. Det har återigen varit en påminnelse om min livsläxa. Att försöka gräva där du står och konsten att se det stora i det lilla. Jag kom att tänka på något jag läst på Instagram av fotografen Wolfgang Tillmans: ”Big ideas don’t make themselves known as big. They begin with the little, ridiculous ideas that most people would discard or reject. Every successful picture I’ve done has really been based on taking a very flimsy, fleeting little idea, grabbing hold of it, and taking it seriously”. En fotograf och inspiratör från en annan tid, Josef Sudek, arbetade också just så. Genom fönstret på sin lilla studio och med former av några glasvaser skapade han en hel värld.
PS: Vill du berätta lite mer om din arbetsprocess? DG: Jag tog ofta bilder under tidiga mornar, ofta från bryggan eller också rodde jag ut i en liten jolle. På kvällarna satt jag sedan och lekte med de från början ganska oansenliga bilderna i mobilens redigeringsprogram. Det var mycket trial and error och ibland blev bilderna antingen tråkiga eller alltför galna. Det byggde mycket på att jag hade både lite tur och flow och vågade leka med bilderna. Till slut blev det ett oändligt tema med små variationer. Även filmen, en 42 min slowmotion-åkning över bladen med mig i skräddarställning i fören på roddbåten, kom till så. Alla bilderna i stora rummet är filmstills och hämtade ur videofilmen. Min vän kompositören (Simon) Älgbrant tonsatte sedan filmen och skapade därmed ett ljudrum till hela utställningen.
PS: Vad betyder skönhet för dig? DG: Igen vill jag säga, allt! Men det är också något jag får kämpa med att inte landa i. Därför finns det inte heller så många näckrosblommor bland bilderna, för deras skönhet är så självklar på något sätt. Den korta livscykeln när det unga bladet började åldras med alla sina defekter, blev ett fönster för mig att vistas i. Skönhet på gränsen är mycket mera intressant.
Denise Grünstein är en pionjär inom svensk fotografi och en av de mest framträdande inom sin generation. Hennes nya serie visas nu för första gången och innebär hennes andra stora utställning på CFHILL. Utöver sin tekniska skicklighet och utomordentliga känsla för detaljer, kan hennes fotografier beskrivas som fullkomligt befriade från idéer om av fotografi ”borde vara”. Hennes rike är fantasins. I sina porträtt och dramatiska tablåer, verkar det alltid finnas något mer under ytan.
Denise Grünstein skapar en värld som är bara hennes. I mer än tre decennier har Denise Grünstein utvecklat ett konstnärskap präglat av det mytiska och psykologiska, ett lågmält berättande som sträcker sig från den banbrytande utställningen på Fotografiska Museet 1981, Bländande bilder till de många serierna hon gjort i samarbete med Marta Oldenburg, som varit hennes modell sedan tjugo år. Under åren har hon ständigt återkommit till en form av iscensättningar, beslöjade, drömska kammarspel, i vilka hon använder stillebenets återhållna dramatik.
Utställningen Nymphaeas (26.3 - 23.4) visas på CFHILL Västra Trädgårdsgatan 9.