Det glada 20-talet var kanske inte alltid så glatt, men ljuspunkterna övervägde. Efter fyra långa år var världskriget över och något liknande skulle inte upprepas, det var man övertygad om.
Under decenniets första år kunde svenska kvinnor praktisera sin nyvunna rösträtt och promenera till vallokalen i ankellånga kjolar eller – om de var så lyckligt lottade – åka dit i automobil.
Det hände mycket under årtiondet. Modet ändrades drastiskt. Kjollängden krympte alltmer, trots motåtgärder från en bekymrad textilindustri och en omsusad predikan från självaste ärkebiskopen, som tog anstöt av de korta kjolarna och ”ur hygienens och anständighetens krav” hellre såg långbyxor på damerna. Det hjälpte inte. Kjolarna förblev korta. Och den chica klockhatten satt perfekt över det korta, shinglade håret – även det en modenyck som väckte känslor och fick revykungen Karl Gerhard att parodiera bekantskapsannonserna när han sjöng: ”Jag vill ha en liten tös med långa flätor.”
Nöjeslivet blommade ut. Biografer, danspalats och revyer bjöd på underhållning. Och på privata tillställningar kom vevgrammofonen väl till pass. Nu, när arbetstiden hade kortats till åtta timmar, fanns ju tid för såväl dans som musikkonsumtion, menade grammofonförsäljarna i braskande tidningsannonser.
Och som det dansades! En av de mest utövade jazzdanserna var shimmy eller shimmy-shake som kännetecknades av vildsint skakande axlar som fick den äldre generationen att vrida sig i vånda. Det dansades så till den grad att myndigheterna måste ingripa! Dagstidningarna meddelade att dansflugan nu tagit så epidemiska proportioner att till och med det enklaste konditori kunde beslås med improviserad dans mellan borden. ”Från och med onsdagen den 18 oktober är det slut med detta gratisnöje och vill någon restaurangägare ha dans i sin lokal, får han i laga ordning begära resolution hos överståthållareämbetet” meddelades svart på vitt. Att påbudet hölls skulle distriktskommissarierna se till.
Men det var inte bara dans och musik som fyllde sinnena. Radion sände nyheter och redan 1921 automatiserades telefonen med roterande fingerskiva, fast det dröjde många år innan moderniteten nådde hela landet. Vid den här tiden var Stockholm världens telefontätaste stad med 25 telefoner per hundra invånare. London hade nio.
Under detta dynamiska årtionde iscensattes den länge planerade Göteborgsutställningen som fick stor betydelse för modern svensk arkitektur och inredning. Året var 1923 och syftet var att fira stadens 300-årsjubileum, men också att internationellt marknadsföra svensk industri. På de stora utställningsytorna kunde besökarna ta del av många nyheter. Här visades bland annat svensk möbelproduktion med formgivarnamn som Carl Malmsten, Carl Bergsten och Carl Hörvik. Här kunde man beundra Folke Bensows gjutjärnsbänkar från Näfveqvarns bruk och Anna Petrus bordsbrickor av tenn med underreden av Uno Åhrén. På avdelningen för konstglas firade Orrefors triumfer med Edwad Halds Fyrverkeriskål, där solar, stjärnor och gnistrande fyrverkerier blev ett talande uttryck för den optimistiska tidsandan.
Även på den riktiga himlen skedde häpnadsväckande ting. Under utställningsmånaderna förekom internationella flygplansuppvisningar och publiken fick stifta bekantskap med skywriting, ett ord som väckte debatt. Varför inte ”planskrift” tyckte vän av ordning i insändarspalterna. Det var dock inga djuplodande budskap som förmedlades i det blå av aeroplanen, mest reklam för halstabletter.
Den tekniska utvecklingen gick i rasande fart. Bilar var ju inget nytt, men nu passerade de hästdroskorna i antal, i alla fall i storstäderna. Enligt beräkningar gick det vid 1924 års utgång 774 hästtransporter på 7 912 bilar – en ordentlig ökning från 1905, då motsvarande siffror var 2 391 mot 177.
Men inte ens den tjusigaste Buick kunde hävda sig mot det romantiserade flyget och när svenskättade Charles Lindbergh som första flygare någonsin korsade Atlanten i maj 1927 visste jublet inga gränser. Flygbragden mellan New York och Paris tog honom 33 timmar och 30 minuter.
Året därpå invigdes den nya telefonförbindelsen över Atlanten med pompa och ståt. Dagstidningarna informerade att allt fungerat förträffligt när kronprins Gustaf Adolf, omgiven av familj och höga dignitärer hemma i slottsvåningen, ringt upp utrikesdepartementet i Washington där minister Boström lyft luren. Det var det första svenska långdistanssamtalet – och läsarna fick till sin häpnad veta att konversationen mellan prins och minister hade kunnat hållas i normal samtalston. En allmän rusning över telefonlinjerna blev det dock inte, ett samtal över Atlanten kostade hundra kronor i minuten. Annars var det förhållandevis billigt att ringa och runt 1930 hade landet en halv miljon telefonabonnenter.
Ljud som fenomen gjorde sig märkbart även på andra sätt. På annandag jul 1929 var det premiär för den första svenska ljudfilmen med den passande titeln Säg det i toner, i regi av Edvin Adolphson. Eftersom Sverige saknade ljudateljé, hade filmen spelats in i Berlin. Men den saken blev det förstås ändring på. Som med så mycket annat när nya tider stundade.
Axplock från 1920-talet
• Kvinnlig rösträtt och dödstraffets avskaffande kan betraktas som den här tidens två viktigaste reformer som banar väg för demokrati och humanitet. Efter tidigare debatter och omröstningar klubbas besluten igenom i maj 1921.
• Den åldrade giftermålsbalken från 1734 hamnar äntligen i papperskorgen och man och hustru blir jämställda inför lagen. Kvinnor får också tillgång till statliga ämbeten – med undantag för präst, polis och militär.
• Svenska emigranter på väg till Amerika stoppas under två månader för att inte den amerikanska kvotlagen ska överträdas. Enligt överenskommelse tar USA emot 20 042 svenskar under året, men inte mer än 4 000 per månad.
• Mellan maj och oktober 1923 lockas mer än fyra miljoner besökare till den stora Göteborgsutställningen. När utställningsbyggnaderna rivs under hösten räddas Liseberg, Götaplatsen och Konstmuseet till eftervärlden.
• Författaren och folkbildaren Elin Wägner belönas som första kvinna med Samfundet De nios stora pris på 10 000 kr.
• Revykungen Ernst Rolf fortsätter sina påkostade Stockholmskabaréer och gör succé med det refrängstarka sångnumret Det blir bättre och bättre dag för dag, som även kan avlyssnas på grammofon.
• Greta Garbo får sitt genombrott i Gösta Berlings saga. Filmen bygger på Selma Lagerlöfs prisade roman och går för utsålda hus på biograferna Röda Kvarn och Skandia i Stockholm.
• Det första kylskåpet ser dagens ljus. Uppfinnare är Baltzar von Platen och Carl Munters och det är Electrolux som levererar. Som på beställning blir det blidvinter i södra Sverige och priset på is till isskåpen stiger.
• Svenska Amerikalinjens Gripsholm lägger till i Göteborg 1925 på sin första färd från rederiet i England. Gripsholm härbärgerar femtonhundra passagerare och resan Göteborg–New York klaras av på en knapp vecka. Det omsusade systerfartyget Kungsholm går av stapeln tre år senare.
• Dansrepertoaren utökas med charleston och black-bottom. Särskilt den förra blir en haussad och relativt långlivad fluga.
• De pustande, bolmande ångloken börjar så smått fasas ut. Den första sträckan med elektriskt tåg invigs 1926 mellan Stockholm och Göteborg.
• Med Europas starkaste radiosändare på plats i Motala 1927 kan Radiotjänst nå lyssnare i hela Syd- och Mellansverige.
Art déco
Stilbeteckningen art déco, en förkortning av franskans art décoratif (dekorativ konst), är uppkallad efter världsutställningen i Paris 1925. Den arrangerades under rubriken Exposition Internationale des Arts Décoratifs et Industriels Modernes och troligen är det utställningskatalogen med den behändigare titeln L’Art Décoratif som inspirerat till namnet. Men det var ingen samtida beteckning. Namnet myntades först under andra delen av 1900-talet.
Stilen, eller snarare strömningen, är inte lätt att inordna i ett enhetligt fack. Den uppstod efter första världskriget och tog intryck från många olika håll: den tyska Bauhausskolans avskalade formspråk, den ryska avantgardismen, nyklassicism och orientalism. De egyptiska influenserna var påtagliga, till stor del beroende på de sensationella fynden från Tutankhamuns grav som upptäcktes 1922.
Varje land hade sin egen tolkning. I Frankrike fick art décon en starkt lyxbetonad prägel med formgivaren/inredaren Émile Jacques Ruhlmann som inflytelserik dirigent. Men också det motsatta i Le Corbusiers tolkningar. Av helt annat slag var den österrikiska paviljongen med inredning av Josef Frank, ännu bosatt i Wien och lyckligt okunnig om framtida öden.
Utställarna hade fått direktiv att rena kopieringar av äldre stilar inte accepterades och följdriktigt förekom mycket nytt, ibland i ett överdrivet och stiliserat formspråk, som inte alltid väckte entusiasm.
Arkitektoniskt uppbyggda former, geometriska dekorer och starka kontrasterande färgställningar – svart och rött, svart och guld – är några av de utmärkande dragen. Det är en mångfacetterad stil, som kan vara oerhört elegant, lätt och strömlinje-formad, men också sökt och utstuderad. Art décon är ganska sparsamt företrädd inom svensk formgivning. Enstaka praktmöbler av Carl Hörvik och Axel Einar Hjorth finns bevarade, men det mesta hittar man inom konsthantverket och porslinsindustrin.
Swedish Grace
Det var den brittiske kulturkritikern Morton Shand som i en tidningsartikel 1930 gav den svenska tjugotalsklassicismen epitetet Swedish Grace. Enligt Shand hade svensk formgivning lyckats förena vågen av nyklassicism med ett eget, nationellt uttryck av harmoni, lätthet och behag.
Tjugotalsklassicism
Under 1910-talet upptäckte kritiker med Svenska slöjdföreningen i spetsen att såväl möbler som konsthantverk höll på att förflackas. Det var Baltiska utställningen i Malmö 1914 som trots goda intentioner fick rollen som ögonöppnare. Nu behövdes en rejäl uppryckning på alla områden! Så inleddes operation ”Vackrare vardagsvara” under textilkonstnären Elsa Gullbergs handfasta ledning.
Genom Gullbergs förmedlingsbyrå knöts arkitekter och konstnärer till industrin för att formge estetiskt tilltalande produkter, som trots hög kvalitet kunde lämpa sig för serietillverkning; ett för sin tid banbrytande projekt som skulle ge god utdelning även ur ett internationellt perspektiv.
Det var under denna nyskapande period som tjugotalsklassicismen – en uppdaterad variant av den sengustavianska stilen parad med kontinentala inslag – utvecklades och förfinades.
Utmärkande för möblerna är raka, smäckra linjer, ibland med stramt hållna intarsiadekorer. Skåp och soffbord försågs gärna med pelarben och träslagen varierade mellan lönn, björk och bok och mer exotiska inslag som mahogny och jakaranda.
Även inom glas- och porslinsindustrin skedde stora förändringar när konstnärer knöts till bruken och vände ryggen åt allt som tangerade jugend eller 1800-talshistorism. På porslinsfabrikerna skapades helt nya moderna produkter med lugna former och sparsmakade dekorer, som låg rätt i tiden och gav en känsla av framåtblickande fräschör. Vid Orrefors och Sandvik revolutionerades inte bara konstglaset under Edward Halds och Simon Gates ledning. De visade också att även det enklare sodaglaset kunde förvandlas till vackrare vardagsvara, som i skönhet och grace gott och väl klarade jämförelser med betydligt dyrare uppsättningar. Tjugotalsklassicismen gjorde succé vid världsutställningen i Paris 1925. Sverige belönades med flera Grand Prix, varav tre gick till Orrefors, och ett stort antal guld-, silver- och bronsmedaljer.
Den som vet mest fyndar bäst! Prenumerera på Nordens största tidning om antikviteter, konst och inredning. Just nu 6 nummer för endast 199 kr!
Text: Lillemor Olsson Foto: Malte Danielsson
