Den rysksvenska juvelerarfamiljen Bolin grundade sin verksamhet i S:t Petersburg 1791, och i Sverige 1916. Sedan starten har Bolin varit hovjuvelerare åt inte mindre än fem ryska tsarer och tre svenska kungar.
Trots en fantastisk historia som sträcker sig över fyra sekel med gedigen kunskap, ett välrenommerat namn och stora framgångar såväl nationellt som internationellt varar ingenting för evigt. Sagan om världens äldsta familjeägda verksamma juvelerarfirma är slut. Åtminstone i dess nuvarande form.
- Detta tråkiga steg följer efter en flerårig trend av vikande försäljning i juvelerar- och guldsmedsbranschen, en negativ trend i auktionsbranschen och ökade fasta kostnader i hela rörelsen, säger Christian Bolin, VD för W.A. Bolin.
- Vi har tillsammans med styrelsen arbetat intensivt för att hitta en lösning. Vi har uttömt alla tänkbara möjligheter men tyvärr inte lyckats komma fram till något hållbart alternativ till att avveckla verksamheten i dess nuvarande form, fortsätter Christian Bolin.
Även om han har för avsikt att fortsätta verksamheten i decimerad skala och utan auktioner så blir det på annan adress. Butiken på Sturegatan 6 i Stockholm stängs i slutet av sommaren men kundbeställningar, förmedling av köp och andra ärenden kommer att behandlas även därefter.
I stormens öga
W.A. Bolins långa och ärofyllda historia började med en tragedi.
Under en mörk och stormig natt på slutet av 1700-talet förliste den svenska sjökaptenen Jonas Wilhelm Bolins fartyg någonstans i den Engelska Kanalen. Både kapten Bolin och hans son Ludvig omkom i vågorna. Kvar på den Bolinska gården på Söders höjder fanns Jonas Wilhelms hustru och elva barn. En av sönerna, Carl Edvard var utbildad och väl insatt i pappans affärer. Nu var han både arbetslös och luspank och familjens förändrade ekonomiska situation tvingade honom till den nya världsmetropolen S:t Petersburg, Rysslands dåvarande huvudstad, för att söka arbete och försörjning.
Entreprenör i "Möjligheternas stad"
I S:t Petersburg - "möjligheternas stad" samlades människor från världens alla hörn (vilket på 1700-talet begränsades till Europas "hörn"). En av dem var den unga vackra Ernestina Catherine Roempler, dotter till en berömd tysk juvelerare som på 1790-talet etablerade sin verksamhet i den ryska huvudstaden, där han snart utnämndes till den ryske tsarens hovjuvelerare. Ernestina Catherine fattade tycke för svensken och de två gifte sig 1834. Vid det laget hade hovjuvelerare Roempler avlidit, och det låg nu på juvelerare Carl Edvard Bolin att ta över verksamheten och driva juvelerarfirman vidare. Han kallade på sin yngre bror Henrik Conrad Bolin. Tillsammans byggde de upp en ansenlig verksamhet med femtio anställda, under företagsnamnet Bolin & Jahn tillsammans med svågern Gottlieb Ernst Jahn, som även han avled strax efter fadern.
Bolin & Jahn specialiserade sig på magnifika ädla smycken till det ryska hovet och de förmögna ryska adelsfamiljerna. Yppersta kvalitet och utsökt hantverk blev Bolins signum och det dröjde inte länge förrän Bolin & Jahn blev den mest exklusiva och framstående juveleraren i hela S:t Petersburg.
Snart spred sig ryktet om juvelerarfirman Bolin & Jahn utanför Rysslands gränser och man började konkurrera med de främsta firmorna i Paris. År 1850 bytte juvelerarfirman namn till C E Bolin.
Vid den första världsutställningen för industri och konsthantverk 1851, The Great Exhibition of works of Industry of All Nations, i nybyggda Crystal Palace i Hyde Park i London visades Bolins smycken. Utställningen ägde rum i ett halvår och sågs av sex miljoner besökare.
Flera av de ryska juvelerarhusen var tämligen nyetablerade i jämförelse med de franska. Därför väckte nivån i framför allt Bolins arbeten överraskning. Mottagandet var sensationellt. I boken 1851 and the Crystal Palace av Christopher Hobhouses kan man läsa om Bolin: ”…de ryska juvelerna, av Bolin, var de bästa på utställningen, både i design och kvalitet... Herr Bolins arbeten med sina fulländade infattningar överträffade definitivt allt annat på utställningen, även den spanska drottningens diadem av den berömde parisiske juveleraren herr Lemonier.”
Henrik Conrad Bolin till Moskva
Även Henrik Conrad, Carl Edvards yngre bror Henrik rönte stor framgång. Tillsammans bestämde de att det var dags att utöka verksamheten. Efter succén på världsutställningen i London 1851 flyttade Henrik Conrad till Moskva, där han öppnade en filial tillsammans med engelsmannen James Stuart Shanks under namnet Shanks & Bolin Magasin Anglais.
Medan S:t Petersburg var influerat av väst och de europeiska stormakterna var Moskva betydligt mer traditionellt ryskt, och så även smaken när det kom till smycken. Men det fanns också en gammal tradition av silversmide och Henrik Conrad Bolin beslöt sig att satsa just på silver samt exklusiva accessoarer för damer såsom handväskor, solfjädrar, handskar, hårprydnader och pälsdetaljer. I butiken fanns även smycken från Bolins i S:t Petersburg.
Henrik Conrads utbud vände sig till en bredare kundgrupp och det dröjde inte länge förrän han kunde expandera verksamheten. Även vackert corpus-silver i modern jugend adderades till de varar som framgångsrikt såldes till Moskvaborna.
Storhetstid i S:t Petersburg
Under andra häften av 1800-talet blommade verksamheten i butiken i S:t Petersburg. I de exklusiva butikslokalerna i flera etage på Bolsjaja Morskaja 10, invid Vinterpalatset rörde sig stadens aristokratin vant.
När Carl Edvard Bolin avled 1864 övertogs verksamheten av sönerna Gustaf och Edvard, vilka behöll tsarernas obrutna förtroende som kejserliga hovjuvelerare. Bröderna adlades och fick namnet von Bolin.
Bolin och Fabergé i hovjuvelerare med olika roller
Fabergé och Bolin var båda tsarens hovjuvelerare och i en klass för sig. Medan Fabergé tillverkade fantastiska föremål, tillverkade juveleraren Bolin smycken. I familjernas historier fanns också paralleller.
Familjen Fabergé härstammade från nordöstra Frankrike men hade på 1600-talet emigrerat till Tyskland.
I början av 1800-talet flyttade Peter Fabergé till den baltiska provinsen Livland och blev rysk medborgare. Sonen Gustav Fabergé reste som ung till S:t Petersburg där han lärde sig guldsmedsyrket och 1842 öppnade sin egen juvelerarbutik på Bolsjaja Morskaja, samma exklusiva affärsgata där Bolin också låg. 1846 föddes sonen Peter Carl Fabergé, världens genom tiderna mest berömde guldsmed vars arbeten numera betingar fantasipriser vid auktioner världen över. Carl Fabergé, eller Carl Gustavovitj som han kallades i Ryssland, var både en skicklig affärsman och en synnerligen begåvad konstnär. Han fann sin nisch i utsökt och originellt utformade nyttoföremål såsom brevpressar, skrin, klockor, ramar och cigarrfodral men även konstfullt utförda miniatyrer av allt från tåg och kröningsvagnar till blommor, växter och djur i material som bergkristall, agat och malakit, med guld- och ädelstensdekor.
Idag är de mest berömda föremålen av Fabergé de påkostade och konstnärliga påskäggen som Fabergé tillverkade främst till tsarfamiljen.
Ryska revolutionen stoppar sammanslagning
Trots att både Bolin och Fabergé var hovleverantörer var de egentligen aldrig konkurrenter. Bolins styrka var de magnifika ädelstenarna i juvelsmycken med skickligt gjorda infattningar, såsom diadem, armband, broscher, halsband, ringar och örhängen. Fabergé blev mer berömd för sina konstfulla och charmerande konst- och bruksföremål av olika slag.
Likheten mellan Bolin och Fabergé var den suveräna klassen i elegans, smak och utförande. Det fanns till och med planer på en fusion mellan Bolin och Fabergé efter sekelskiftet 1900. Den blev dock aldrig av, inte minst på grund av den ryska revolutionen 1917.
Bolin blir W.A. Bolin
När Henrik Conrad Bolin dog övertogs Moskvafilialen av hans son Wilhelm, som på ryskt vis hade tillnamnet Henriks son, på ryska Andrevitj, därav förkortningen W.A. Bolin, som än idag av juvelerarhusets namn. Han var den förste i släkten Bolin som från början utbildades till juvelerare och guldsmed, internationellt skolad i Paris, London och Amsterdam. Wilhelm knöt samarbetet närmare med sina kusiner Edvard och Gustav i S:t Petersburg och öppnade en ny butik på Kuznetskij Most, gatan som var och är Moskvas flottaste affärsstråk. Wilhelm var en skicklig guldsmed och juvelerare och en driven affärsman och entreprenör. Hans verksamhet expanderade snabbt och omsatte snart nästan lika mycket som moderbutiken i S:t Petersburg. Han tog in franska konstnärer i verkstaden i Moskva och öppnade även kontor i Paris, London och Berlin. Wilhelm Bolins namn blev känt över hela Europa. Hans kusiner Edvard och Gustav saknade arvingar. Därför fördes det långt gångna samtal om att låta Wilhelm ta över hela verksamheten. Men första världskriget kom emellan.
Storslagen öppning i Stockholm
1912 hade Wilhelm Bolin, också han utsedd till hovjuvelerare, öppnat en sommarbutik i den exklusiva bad- och kurorten Bad Homburg nära Wiesbaden i Tyskland, där tsarfamiljen med hela sitt hov tillbragte somrarna. 1914 bröt första världskriget ut och medborgare i de krigförande länderna förbjöds att lämna sina hemländer. Wilhelm Andrevitj Bolin hade behållit sitt svenska medborgarskap vid sidan av sitt ryska, och även lärt sig att tala svenska i vuxen ålder. Därför kunde han efter krigets utbrott överföra det mesta från butiken i Bad Homburg till det säkra Sverige. Han placerade juveler och silver i Stockholm Enskilda Banks valv i Gamla Stan. Här träffade han bankdirektören K.A. Wallenberg, som även var svensk utrikesminister och fick av honom ett erbjudande att öppna en juvelsalong i bankens flotta nybygge på Kungsträdgårdsgatan 10. Så blev det också efter visst motstånd från W.A. Bolin. Han tyckte det räckte med den ryska verksamheten som han ville fortsätta att utveckla efter krigets slut.
Salongerna invigdes den 15:e september 1916 av den svenske kungen Gustav V, något som ordnats av K.A. Wallenberg. W.A. Bolin utnämndes också omgående till hovjuvelerare. Öppnandet av salongerna var en stor händelse i Stockholm och omskrevs på helsidor i såväl Dagens Nyheter som Svenska Dagbladet och alla andra dagstidningar.
Ryska revolutionen förödande
Vid den ryska revolutionens utbrott, ett knappt år senare, gick allt familjen Bolins ägde i S:t Petersburg och Moskva helt förlorat.Wilhelm Bolin hoppades under många år att kunna återvända till sitt gamla hemland Ryssland. Den expansive Wilhelm tyckte att den svenska marknaden var för begränsad. Svenskarnas aptit på lyx och extravagans gick inte att jämföra med den ryska överklassens. Wilhelm gjorde ett tappert försök att expandera genom att öppna butiker i Köpenhamn och Oslo och även i Paris, men samtliga försök blev kortvariga. Under 1920-talet drabbades W.A. Bolin stundom av allvarliga ekonomiska problem som kulminerade i samband med börskraschen 1929. Under stora mödor lyckades Wilhelm rädda företaget.
Förlusten av den ryska verksamheten och svårigheterna i Sverige under 1920-talet tog hårt på Wilhelm. När företaget räddats drog han sig tillbaka till familjens sommarresidens utanför Båstad.
År 1930 övertog Wilhelms son Henrik juvelerarverksamheten. Affärerna stabiliserades och butiken kunde 1932 flytta till större och mer ståndsmässiga lokaler på Sturegatan.
Silvret allt viktigare
Under 1930-, 40- och 50-talen, blev silver allt mer utmärkande för W.A. Bolin. Bestick, kaffeserviser, brickor och ljusstakar var företagets storsäljare jämte broscher. W.A. Bolin fortsatte att vara en av landets främsta juvelerare och guldsmeder. W.A. Bolins huvudsakliga formgivare under Henrik Bolins tid var Barbro Littmark, som skapade utsökta silverarbeten. Några av hennes mest kända arbeten är biskopskräklan och processionskorset till Uppsala domkyrka, processionskorset till Finska kyrkan samt kyrksilver till en rad kyrkor i Sverige, Finland och USA. Under en period gjorde hon även underbara små broscher i form av helt naturtrogna flätade blomsterkorgar av gult guld, fyllda av rubiner och safirer med smaragdblad. En annan känd formgivare hos W.A. Bolin under 1950-talet var tyskan Juliana Pfeiffer som under många år gjorde främst vackra och originella emaljarbeten.
Juvelerare istället för skådespelare
Henrik Bolin var barnlös. Han tog sig an sin systerson Hans Bolin. Hans ville egentligen bli skådespelare men fick istället en gedigen utbildning i juvelerar- och guldsmedsyrket. Skolningen började i W.A. Bolins egen verkstad, vid den här tiden på Malmskillnadsgatan. Därefter utbildades Hans i Paris och Schweiz. När Hans Bolin återvände till Stockholm 1946 var tiderna åter synnerligen besvärliga för W.A. Bolin. Under efterkrigsåren var efterfrågan på dyrbara lyxprodukter minst sagt svag. Hans Bolin började som förman i verkstaden, med ansvar för planering och översyn av produktionen och lyckades bra i sitt arbete. Försäljningen av matsilver tog fart och W.A. Bolin hade överlevt ännu en kris. Under många år drev sedan Henrik och Hans Bolin firman med gemensamt ansvar, till dess att Hans tog över mer och mer under 1960-talet.
W.A. Bolin blir auktionshus
Hans Bolin drev juvelerarhuset med stor framgång under flera decennier. Han var uppvuxen och utbildad under små omständigheter och van vid att sköta det mesta själv, inklusive formgivning och tillverkning av smycken. Han startade W.A. Bolins smyckeauktioner, som fram till idag varit Nordeuropas ledande.
Intresset för antika smycken hade alltid funnits i firman. Hans Bolin hade länge anlitats som värderare av antikhandlaren Gregor Aronowitsch, som ägde auktionshuset Bukowskis i Stockholm.
Inte sällan ville kunder avyttra eller omarbeta äldre smycken de hade. Efter flertal lyckade försäljningar av högklassiga begagnade smycken beslöt Hans Bolin att satsa på smyckeauktioner, något som anordnades av världens förnämsta auktionshus, Sotheby’s och Christie’s i London, men som tidigare inte förekommit i Sverige eller på andra mindre marknader. Den första smyckeauktionen hölls 1966 i W.A. Bolins lokaler på Sturegatan 12, utan större framgång, men redan året därpå gick det bättre.
Nya tider
År 1989 lät Hans Bolin stänga de båda butikerna på Sturegatan 12 och Biblioteksgatan 10, för att istället öppna på Stureplan och några år senare lämnade Hans Bolin successivt över till sin son Christian Bolin. Dottern Anita Bolin Möller arbetade redan sedan länge i företaget.
Några år senare firade Bolins 200-årsjubileum med pompa och ståt genom bland annat en utställning på Livrustkammaren i Stockholm vilken blev en stor publiksuccé, samtidigt som man gav ut boken ”Smycken & silver för tsarer, drottningar och andra”, skriven av författaren Magdalena Ribbing.
Därefter följde en stor utställningen om Karl XII och Peter den Store och Gustav III och Katarina III, vilken visades både på Svenska Nationalmuseum och i Kreml på Historiska museet. Även på Eremitaget i S:t Petersburg visade W.A Bolin en uppmärksammad utställningen.
- Det var verkligen fantastiskt att på plats få uppleva hur stort W.A. Bolin är i Ryssland”, säger Christian Bolin. ”Då fick man klart för sig att det som man trott var skrönor i själva verket var underdrifter.
Butiken stängs
Men nu tvingas W.A Bolin sorgligt nog att stänga både butiken på Stureplan och auktionsverksamheten som de senaste åren gått allt sämre. Just nu pågår en utförsäljningar med smycken från Bolins lager, till reducerade priser. Därefter kommer W.A. Bolin fortsätta att erbjuda rådgivning, förmedla köp samt hantera beställningar av specialkaraktär.
- Familjeföretaget W.A. Bolin har, under sin 226-åriga historia, berört många människor – såväl här i Sverige som utomlands. Det är viktigt för oss att bevara varumärket för kommande generationer, säger Christian Bolin.
- Det som är så speciellt med vårt företag, och som man nu uppskattar även utomlands, är vår unika familjehistoria och tradition. Att firman har drivits av vår familj i 224 år är något som för våra kunder borgar för kunskap, stabilitet och genuint personligt engagemang, fortsätter Christian Bolin.
