År 1903 reste Alexej von Jawlensky till Paris. Där upptäckte han Vincent van Goghs avantgarde och postimpressionism. Jawlensky, som först kom i kontakt med det realistiska måleriet i sitt hemland Ryssland, hade utökat sin användning av färger och ljus i den slovenska konstnären Anton Ažbes målarskola i München. Nu började han vända sig till en expressionistisk stil. Han praktiserade den främst genom stilleben, som han föredrog att måla i den fasen av sitt arbete.
Ett verk från den här perioden, oljemålningen Gedeckter Tisch från omkring 1904-1905, är en av höjdpunkterna på auktionen för modern konst som inleder Contemporary Week på auktionshuset Dorotheum i Wien den 23 maj. Det är ett underbart exempel på Alexej von Jawlenskys vändning till expressionismen, då färgen blev det primära fokuset och formen sekundär.
Ungefär samtidigt som Alexej von Jawlensky befann sig i Paris fick Gustav Klimt i Wien i uppdrag att porträttera konstmecenaten Adele Bloch-Bauer. Klimt gjorde över hundra studier med svart krita för detta uppdrag, däribland den här, som visar Adele stående med ansiktet mot betraktaren. Denna studie kom inte med i den slutliga versionen, Adele Bloch-Bauer I, som färdigställdes 1907 och som visar den porträtterade i sittande ställning. Men när Gustav Klimt fick en ny beställning på ett porträtt av sin beskyddare (Adele Bloch-Bauer II, 1912) återgick han till denna skiss för att hämta inspiration.
Roberto Matta gav 1954 en ganska dyster bild av konstscenens framtid med La Banale de Venise, som enligt titeln var en uppgörelse med biennalen i Venedig. Matta var bekymrad över samhällets ökande konsumtion, där konstnären blev en robot som producerade känslolös konst på löpande band och därmed blev en kugge i maskineriet.
Utbudet av samtida konst, som auktioneras ut i två delar den 24 och 25 maj, har också många höjdpunkter att erbjuda. Bland de främsta utropen finns två verk av Lucio Fontana, bland annat Concetto Spaziale från 1956.
Runt tio år tidigare hade Fontana talat för en dynamik inom konsten som skulle bryta ner gränserna mellan de enskilda konstgenrerna. Fontana började skapa verk som han kallade Concetto Spaziale. Efter att till en början ha perforerat monokroma dukar började han 1950 lägga glasbitar på dem för att uppnå en ny ljuseffekt. Det aktuella verket kan också hänföras till denna serie i och med att det kombinerar måleri, skulptur och relief.
Nästa höjdpunkt i utbudet är från år 1956. Den skapades av Manolo Millares och kommer från hans serie Composicion con dimension perdida. Millares, en av efterkrigstidens viktigaste spanska konstnärer, inspirerades till en början av surrealismen innan han övergick till sitt eget abstrakta, informella bildspråk. Influenser från hans hemland, ön Gran Canaria, kan också hittas i hans verk, särskilt genom de grova jutevävnader som han använde i sina arbeten från 1950-talet som är djupt rotade i den kanariska kulturen.
Även om det här verket ser ut att vara en Keith Haring är det i själva verket skapat av den amerikanska konstnären Elaine Sturtevant. Från mitten av 1960-talet valde Sturtevant ut verk av sina samtida kolleger för att upprepa dem ur minnet. På sätt och vis tog hon alltså Marcel Duchamps (som var hennes största förebild) ready-mades till det yttersta. På New Yorks konstscen möttes hennes tillvägagångssätt dock av ett sådant avståndstagande att hon avstod från sitt arbete. I mitten av 1980-talet hade dock begreppet Appropriation Art vuxit fram, även om Sturtevant till en början tog avstånd från denna rörelse. Haring Untitled January 1982 är ett tidigt verk från Elaine Sturtevants andra kreativa period.
Förutom dessa och andra mästerverk av moderna och samtida konstnärer omfattar Contemporary Week även smycken, armbandsur och fickur som kommer att auktioneras ut den 25 och 26 maj.
Auktionerna äger rum i Palais Dorotheum på Dorotheergasse 17 i Wien. Visningen av Contemporary Week pågår just nu.