Paris har ju ett rikt kulturliv sedan länge och var ju konsthuvudstaden nummer ett i många år (innan New York tog över facklan efter andra världskriget). Och såhär hösten 2015 är det som vanligt alldeles för mycket att välja på. Det existerar ett par satellitmässor men ingenting låter jättespännande. Dock så ser jag när jag promenerar mot Grand Palais för en andra titt något som pågår nere vid kajan. SLICK - The young contemporary art fair. Det låter ju spännande och entrén bådar gott, likaså den delikata baguetten och det röda naturvinet jag äter från foodtrucken utanför. Men väl där inne så är det inte lika roligt. Dock en helt okej men lite väl anonym och småtråkig blandning av mindre gallerier från Frankrike och utanför.
Några kvarter från huvudmässan ser jag att det ligger ett Gagosian och jag får en välbehövlig dos av Sterling Ruby. Dyrt, abstrakt och snyggt. Jänkaren och f.d. Mike Kelley-assistenten ställde ut sina stora tygskulpturer på Bonniers Konsthall för något år sedan om ni minns.
Runt hörnet där jag bor upptäcker jag av en slump att grymma galleriet Kamel Mennour ligger, jag smiter in och upptäcker någon som heter Mohammed Bourouissa från Algeriet. Jag förstår inte den franska utställningstexten men han verkar jobba främst fotografiskt och fokusera mycket på integrationsfrågor. Hinner även med lite mer välbekanta Tony Oursler innan jag inser att jag inte hinner med några fler gallerier om jag ska ha tid med Palais de Tokyo.
John Giorno var en legendarisk poet som hängde i Warhols kretsar från 60-talet och framåt. Han figurerade även i flertalet av hans filmer och det är Giorno vi ser i den minimala och innovativa Sleep. Schweizaren Ugo Rondinone har skapat en magnifik utställning som utnyttjar konsthallens fantastiska ytor. Giornos slagkraftiga uttryck fyller golv till tak och andra konstnärsskap som bl.a Pierre Huyghe, Elizabeth Peyton, Michael Stipe, Rirkrit Tiravanija m.fl. hjälper till att förstärka en väldigt direkt och inbjudande utställning.
En trappa ned har hyllade islänningen Ragnar Kjartansson skapat en teatralisk värld, fylld med både rekvisita, filmprojektioner och ett verkligt, fungerande scenbygge med uppträdande skådespelare som alla knyter samman kring den isländska nobelpristagaren i litteratur Halldór Laxness. Allt i finurlig, typisk Kjartansson-stil.
