Förstklassiga möbler av Georg Haupt, smycken av Cartier, konst av Carl Larsson och Ivan Constantinovich Aivazovsky och ett altarbord från Qingdynastin står i fokus när Bukowskis bjuder in till kvalitetsauktionen Important Spring Sale 14-16 juni. Med anledning av jubileumsåret 2023 presenteras även en kunglig avdelning med ett stort antal objekt med kunglig provinsens, bland annat ett kejserligt cigarettetui tillverkat av Fabergé.
Det är sällan verk tillverkade av den gustavianska möbelmästaren Georg Haupt av den här kvaliteten går till auktion. De smäckra benen, de släta fanérerna och den rika intarsian är så eleganta att det inte råder någon tvivel om möbelns upphovsman. Den är inte signerad, men det är sällan 1700-tals möbler då slutkunden ofta gjorde beställningen direkt av ebenisten varför signaturer ansågs överflödiga. Sekretären visar inte enbart prov på stor hantverksskicklighet utan är även ytterst välbevarad. Särskilt märkbart är inläggningarna på lådornas framstycken som bevarat sin ursprungliga färgprakt och vittnar om hur den sett ut i nyskick. Dekoren på framsidan av sekretären, i form av en rosettprydd lagerkrans, återkommer i flera av Haupts kungliga uppdrag bland annat på mineralskåpet för prinsen av Condé, som beställdes som en gåva av Gustav III, och även på det par byråer som beställdes till hertigen av Smålands rum på Stockholms slott.
Solen sken över den sörmländska fjärden då den kejserliga yachten Standart lade till utanför Tullgarns slott den 28 juni 1909. Tsar Nikolaj II och tsaritsan Alexandra hade korsat Östersjön för att besöka sina svenska släktingar Gustav V och drottning Victoria, och med sig i present till den svenske kungen hade de det här, av Fabergé tillverkade, cigarettetuiet. Den är beklädd med ljusblå emalj, spännet är belagt med rosenslipade diamanter och asken är stämplad av verkmästaren. Alla föremål som tillverkades av Fabergé har ett inventarienummer inristat och på insidan av locket går att avläsa 17443. Fakturan var skriven på tyska då Alexandra inte talade ryska och eftersom tsarparet delade på kostnaden tyder det på att gåvan var privat. En mycket passande gåva var det också eftersom både tsaren och kungen var storrökare.
Första gången Cartiers panter-design gjorde entré var 1948 då det prydde den skandalomsusade hertiginnan av Windsors nätta arm på en tillställning i Paris. Armbandet ritades av Peter Lemarchand på beställning av den abdikerade kungen Edvard VIII och det innefattade en stor smaragd från hans egen samling. Den ursprungliga idén till pantermotivet lär dock ha kommit ifrån designern Jeanne Toussaint som under en safariresa med Louis Cartier i början av seklet fascinerats av kattdjuret och direkt utropat att de torde återskapa det i smyckesform.
Varje vår svämmar floden i Sundborn, där Carl Larsson sedan 1889 slagit sig ned på Lilla Hyttnäs med sin familj, över och det är just det fenomenet han effektfullt och med stor omsorg skildrat i det här verket. Bakom de sirliga björktammarna skymtar hustrun Karin på en stol med sonen Torbjörn i knät medan en av döttrarna klättrar i bakgrunden. Det var under sin vistelse i den franska byn Grez-sur-Loing mellan 1882-1885, dit många andra skandinaviska konstnärer vallfärdat, som Larsson fick upp ögonen för det impressionistiska landskapsmåleriet vars inverkan tydligt skildras här.
Ivan Constantinovich Aivazovsky växte upp under enkla förhållanden i en armenisk familj i den lilla byn Feodosia på Krimhalvön men kom under sin livstid att bli en av Rysslands mest hyllade konstnärer. Efter studier vid konstakademin i Sankt Petersburg gjorde han sig ett namn för maritimtavlor och här skildrar han kuststaden Jalta i soluppgång och det tidiga morgonljuset är effektfullt gestaltat från havets turkosa toner till bergens skära toppar. År 1865 blev han professor och ledamot av akademien i Sankt Petersburg, men kom även att grunda en egen konstskola i hembyn Fedosia. Det här verket köptes av tsar Alexander III och hängde på Alexanderpalatset i Tsarskoje Selo. Efter revolutionen 1917 beslagtog staden de kejserliga samlingarna och palatsen omgjordes till museum och öppnades upp för allmänheten, men under mellankrigstiden började den sovjetiska staten auktionera ut ryska konstskatter för att öka intäkterna till statskassan. Det var så tavlan förvärvades av en svensk samlare och har tills nu varit i samma familjs ägo.
Bordet är elegant snidat i mörkt zitan-trä och dekorerat med halvmåneemblem med ilägg av emalj och jade. Altarbordets vidd tyder på att det ursprungligen använts för att visa upp tyngre föremål, kanske keramikvaser eller gongshi, naturliga stenformationer som används i meditativt syfte. Bordet tillhörde den svenske diplomaten Klas M Böök, som bland annat var ambassadör i Beijing och New Delhi.