Fram till den 22 mars kommer ett stycke modern kulturhistoria att visas på Berzelii Park 1 i Stockholm. Bukowskis har öppnat en retrospektiv utställning av Gudmar Olovsons konstnärskap och parallellt pågår en onlineauktion där drygt hundra verk av den legendariske skulptören auktioneras ut.
Gudmar Olovson (1936-2017) arbetade i fransk klassisk tradition och hans monumentala verk finns på flera offentliga platser runt om i världen. Hans skulpturer hyllar och speglar kärleken i människans natur och för sin konstnärliga gärning tilldelades han otaliga priser och utmärkelser.
I Bukowskis lokaler kan du nu ta del av konstnärens storskaliga figurer, sinnliga grafik och fascinerande porträttbyster. Barnebys har pratat med Lisa Gartz, specialist på skulptur och äldre måleri på Bukowskis, om utställningen och om Gudmar Olovsons konstnärskap.
Jag förmodar att det här är den mest omfattande utställningen någonsin med Gudmar Olovsons skulpturer som någonsin visats?
Ja det stämmer, det är över hundra konstverk från sju årtionden så denna retrospektiva utställning på Bukowskis är den största utställning som har gjorts med hans verk. Under sitt liv hade han flera stora internationella utställningar, på exempelvis Grand Palais, Grand Prix de la Sculpture, Musée Rodin alla i Paris, Kennedy Galleries i New York, Cercle Munster i Luxemburg, Exposition des Artistes du Groupe i Yvelines för att nämna några. Men detta är ett unikt tillfälle att se så många samlade på en gång.
Hur är det att se en konstnärs livsgärning som sträcker sig över sju decennier samspela i era lokaler?
Man känner ödmjukhet och glädje på samma gång. Det är verkligen med ett stort mått vördnad vi har, i nära samarbete med Gudmars barn, tagit oss an uppgiften och vi försöker göra hans verk rättvisa. Vi är också tacksamma över att ha fått låna in några viktiga konstverk i privat ägo som allmänheten nu kan få se. Det är mycket spännande att se hur verken samspelar med varandra och vi visar även, genom ett gediget filmmaterial framtaget av filmaren Erik Fägerwall som följt Gudmar under många år, allt från gjutningsprocessen till placeringen och invigningen av monumentalskulpturer runt om i världen.
Gudmar Olovson var för många en doldis här hemma, samtidigt som han var en gigant i Paris. Vilken betydelse har han haft inom skulptur, hur kan man beskriva hans gärning?
Frågar du gemene man så kanske det inte är så många som känner igen hans namn här i Sverige men nämner du den vackra skulpturen i parken vid Ersta sjukhus som blickar ut över vattnet mot Djurgården, eller de imposanta och ömsinta skulpturerna i Höllvikens skulpturpark så är det många som har sett och njutit av dem utan att kanske veta konstnärens namn. Och hans verk finns i flera privata samlingar, inte minst hans intressanta porträtt med allt från Ingrid Bergman till Sveriges kung, flera franska presidenter, konstnärer till affärsgiganter eller påven. Han arbetade i klassisk tradition och när han lämnade Sverige för Frankrike fann han sig tillrätta i ett land som hyllar denna tradition från Rodin till Degas, från Wlérick till Despiau och hans verk är en mycket god representant för denna tradition. Otaliga monumentalskulpturer på platser runt om i världen vittnar om hans storhet som kommer leva kvar långt efter vår tid.
Barnebys fick också chansen att prata med Gudmars barn Magnus Olovson och Susanne Olovson.
Hur var det att växa upp med en pappa som var erkänd konstnär?
Det var så klart en del av vårt vardagsliv och samtidigt ett privilegium. Far var kärleksfull och väldigt mån om att vi hade det vi behövde, även om det nästan jämt var ekonomiskt svårt. Senare i livet delade far med sig mycket; det var upplevelser, omtanke, ett gott vin eller en god rätt han lagat, han älskade att laga mat på sina två elektriska kokplattor i ateljén under trappan! Det kunde också vara en ny bantningsmetod (ett glas äppelvinäger på morgonen var en favorit), ett besök till bronsgjutaren eller täta telefonsamtal.
Far umgicks obehindrat med både grevar och prinsar, konstnärsvänner, gipsgjutare, sångare och samlare. Och blandade dem gärna och ofta! Det var oerhört berikande för oss barn.
Vad uppskattar ni mest av er pappas konstnärskap?
Skönheten och ärligheten. Och kontinuiteten. Fars gedigna kunskap om och stora respekt för de olika uråldriga hantverken som omger den klassiska skulpturen så som gipsgjutning, förstoring och bronsgjutningens alla delmoment fram till patineringen. Fars äldste vän var förstoraren (“l’agrandisseur”) Georges Bigel som startade sin bana som 13-åring i Montparnasse på 30-talet, blev krigsfånge i Tyskland där han arbetade för Arno Brecker och verkade till sin död i fars ateljé på rue Saint Charles.
Vår far skapade i och kring de fyra elementen: Jorden han skapar ur Luften verket lever i Elden den gjuts i Vattnet som renar metallen och som skulpturen reflekteras i
Och så lämnas vi all fria att tolka verken som vi själva vill… ingen intellektuell förklaring behövs egentligen (idag skall alla beskriva innebörden av sina verk; skall inte ett konstverk “bara” kunna upplevas?).
Finns det någon skulptur som ni har en särskild relation till?
Captivité just för att han hanterar kroppen i en overklig och omöjlig position samtidigt som verkets uttryck så enkelt och djupt speglar “fångenskapen”. En underbar kroppsställning så lång ifrån en människa som sitter med armarna i kors!
Fick ni vara i ateljén och i så fall hur var det att träda in i er fars innersta värld?
Bland formar, gipser, skulpturer, trappor, damm, vinglas, skratt och verktyg skapade far ett hem åt oss då våra föräldrar separerade 1981. Där fanns köket, duschen med varmt vatten i 20 sekunder tack vare röret som värmde sig vid elementet, sängplatser lite huller om buller, en gammal soffa och en pytteliten trädgård. Ingen TV under 40 år!
Vår matsal och vardagsrum mitt bland verken delade vi med vår familj, alla vänner som blev oss gemensamma, modeller, och alla de personligheter som bara tittade förbi, konstant! Byster omkring oss med de som satt modell skrattandes bland levande ljus, inklusive oss själva! Ni må tro att det var roligt och rent magiskt. För att inte tala om de många underbara festerna som vi deltog i, och som vi arrangerade, men som far också ordnade för oss och våra vänner.
Har ni någon anekdot från er pappa som ni vill dela med er om?
Far var telefonoman. Han ringde oss minst 2-3 gånger i veckan medan vi två barn under 20-25 år levde på olika kontinenter. Hur han kunde blanda ihop tidszonerna och ringa den ena fem på morgonen och säga god kväll, utan annan anledning än att få höra våra röster.
Mer än en anekdot är att far var en fri människa, fri så långt det går i ett civiliserat samhälle. Han var en också en renässansmänniska som älskade arkitektur och poesi vilka inspirerade till flertalet av hans större verk. Han älskade även, och kanske främst, kvinnan som han oftast gestaltade som en gudinna.
