Det tidiga 1900-talet utgjorde en guldålder i svensk konst- och designhistoria. Nu återfinns flera mästerverk från perioden i katalogen till Bukowskis auktion Modern Art + Design som äger rum 16-17 november. I designsektionen innefattar höjdpunkterna en kurerad samling av belysning från Arvid Böhlmarks Lampfabrik och sällsynta Svenskt Tenn-föremål av Estrid Ericson och Josef Frank. Bland konstverken återfinns modernistiska pionjärer så som Isaac Grünewald, Gösta Adrian-Nilsson och Bernard Buffet.
Efter att ha läst skulptur och inredningsarkitektur vid Konstfack fick Harald Notini anställning som konstnärlig ledare för Arvid Böhlmarks Lampfabrik. Företaget som grundats i slutet av 1800-talet växte snabbt i takt med den ökande efterfrågan på elektrisk belysning och var ett Skandinaviens ledade armaturproducenter, både vad gällde design och teknik. Den här smäckra golvlampan i mässing är från 1940-talet och är ett tydligt exempel på Notinis moderna elegans.
År 1924 grundade Estrid Ericson företaget Svenskt Tenn, som till en början, likt namnet antyder, tillverkade nyskapande och fantasifulla tennföremål. Sortimentet breddades dock snart och 1927 öppnades inredningsbutiken på Strandvägen där den huserar än idag. En av de första formgivarna som arbetade för Svenskt Tenn var Björn Trägårdh. Han skapade allt från tennföremål till armaturer och möbler. Bland annat formgav han auktionens tre elefanter. Just dessa tre pjäser tillhörde Estrid Ericsons väninna Hildur Hansson (1912-1999) som var en av firmans tidigaste kunder och förblev en trogen samlare av Svenskt Tenn-föremål livet ut.
År 1934 tog Josef Frank anställning hos Estrid Ericson vid Svenskt Tenn vilket kom att bli starten för ett av de mest ikoniska partnerskapen i svensk designhistoria. Frank växte upp i Wien och läste till arkitekt vid Kunstgewerbeschule. Under 1920-talet drev han inredningsfirman Haus und Garten, men då han kom från en judisk familj tvingades han fly Österrike när nazisterna tog makten. Även om han var starkt influerad av Bauhausskolans idéer motsatta han sig den internationella modernismens vurm för massproduktion och strömlinjeformade möbler. Frank och Ericson delade båda visionen om att skapa moderna inredningar med en mer personlig och ombonad prägel.
Samarbetet blev en succé och Frank kom att skapa den särpräglade estetiska linje för vilken Svenskt Tenn är känd än idag. Under sin långa karriär ritade han även specialbeställningar som det här så kallade Apskåpet. Skåpet är tillverkat av mahogny och dekorerat med 40 handkolorerade gravyrer från Comte de Buffons (1749-1804) upplysningsklassiker Histoire naturelle. Det har tillhört affärsmannen Axel Wenner-Grens släkt och inhandlades på 1940-talet till ett nygift pars första hem.
Under 1900-talets början svepte förändringens våg över Europa och Gösta Adrian-Nilsson (GAN) var en konstnär som anammade det moderna livets framfart. Efter konststudier i Köpenhamn reste han runt i Europa för att ta del av tidens senaste idéströmningar. Redan tidigt fascinerades GAN av idrottens värld, vilket vid den här tiden var ett nytt fenomen. Att tävla i fysiska prövningar förkroppsligade erans anda av framåtsträvan och vitalitet. År 1924 besökte han de olympiska spelen i Paris och simmarna han såg där tordes vara inspirationen till Badande (Sommarkväll). GAN hänfördes dock inte enbart av atleternas prestationer, men så också av deras skönhet. Idrottsmotivet gav honom ett sätt att uttrycka homoerotiskt begär, om än skickligt förklätt.
Isaac Grünewald flyttade till Paris efter sekelskiftet för att studera hos Henri Matisse, men när första världskriget bröt ut lämnade han den franska huvudstaden för Danmark. Det gjorde även många andra skandinaviska konstnärer och Köpenhamn blev en kreativ fristad under krigsåren. I den här idylliska scenen har Grünewald avbildat sonen Iván viftandes en dansk flagga. Sommaren 1917 tillbringade Grünewald, tillsammans med sin fru Sigrid Hjertén, vid kusten och det var en tid av intensivt skapande för de båda. Helhetsintrycket är harmoniskt, nästintill utopiskt, med de böljande former och de behagliga färgerna. Första gången tavlan ställdes ut var på Liljevalchs konsthall 1918 och sedan dess har den inkluderats i flera utställningar bland annat på Norrköpings museum.
Bernard Buffet betraktades som ett enfant terrible på den franska konstscenen efter andra världskriget. Hans uttrycksfulla och humoristiska formspråk, karaktäriserat av tjocka svarta konturer, uppskattades av offentligen men fördömdes av kritikerkåren. Genom en ny slags realism sökte Buffet att frigöra konsten från borgerliga föreställningar om god smak. Ofta omtolkade han traditionella motiv, likt här då han omarbetat det klassiska blomstermotivet från äldre holländskt konst.
