Jag tror jag blir uttråkad väldigt snabbt, tack och lov. Jag vill inte göra samma sak hela livet, även om vissa konstnärer gör det väldigt bra.
John Baldessari, en pionjär inom den konceptuella konsten och en välkänd professor, avled vid 88-års ålder den 2 januari 2020. Han föddes 1931, modern var holländska och fadern österrikare med italienskt påbrå, i National City, Kalifornien. Baldessari tog examen från University of San Diego och 1959 påbörjade han sin karriär som lärare. Det skulle resultera i att han arbetade vid olika universitet i Kalifornien och blev sedan en berömd professor och en viktig person i utvecklingen av konsten på USA:s västkust.
1970 var ett viktigt år i hans karriär: Baldessari valde att bränna alla sina verk som han hade skapat mellan 1953 och 1966. Han kallade detta för The Cremation Project. Askan användes sedan i smeten till kakor, som han ställde ut på MoMA i samband med utställningen Information som var tillägnad konceptkonsten. Således började hans karriär på riktigt, vilken kännetecknas av ett vitsigt och satiriskt uttryck kombinerat med olika experiment. Han arbetade med måleri, text, installationer, fotografi, video, skulptur, tryck och mycket mer.
1971 bestämde Baldassari sig för att “aldrig mer skapa tråkig konst”. I samband med en utställning på Nova Scotia College of Art and Design, vilken han inte kunde delta i på grund av ekonomiska problem, bad han sina elever att skriva frasen “Jag kommer inte skapa tråkig konst” på väggarna i utställningssalen.
Det var essensen av Baldessaris konst – konceptuell men satirisk, annorlunda från den intetsägande och tråkiga konsten som omgav honom. Han blandade popkonst och Dada-inspirerad ironi med konceptkonst för att undvika att hans verk skulle bli för allvarliga.
På 70- och 80-talet skapade Baldessari en mängd olika verk men med en gemensam nämnare – kraften av att berätta med bilder och ord. Några exempel på detta är Baldessari Sings Lewitt, där han sjöng Sol LeWitts Sentences on Conceptual Art från 1968, fotografiska verk som avkontextualiserats samt modifierats för att skapa ett nytt koncept och performanceverk som Unrealized Proposal for Cadavre Piece där Baldassari hämtade inspiration från 1400-talsmålningen Lamentation of Christ av Andrea Mantegna.
Fotografi ställdes inte ut på gallerier, det syntes bara på gallerier som specialiserade sig på fotografi, så ett av mina mål är att ta in mediet till gallerierna.
Från 90-talet och framåt återvände Baldassari till en viss bildmässig känslighet som karaktäriserades av starka färger och där vissa delar i hans verk täcktes med akryl. Men han slutade aldrig kombinera ord, skrift, fotografi och bilder.
Under sin lysande karriär höll John Baldessari omkring 300 separatutställningar och deltog i drygt 1 000 grupputställningar. Han vann flera utmärkelser och prestigefulla internationella utmärkelser, bland annat Guldlejonet för “Lifetime Achievement” vid Venedigbiennalen 2009.
Baldessaris verk säljs på auktion och 2007 satte han personligt rekord när hans målning Quality Material såldes hos Christie’s för 42 miljoner kronor. Men det viktigaste är det arv som John Baldessari lämnat efter sig. Något som syns hos konstnärer som Maurizio Cattelan, Damien Hirst, Jenny Holzer, Ai Weiwei och David Shrigley.
Upptäck John Baldessari på Barnebys
