Den 25 juni 2019 upprätthöll Paris distriktsdomstol Gimpel-arvtagarnas stämningsansökan, och begärde att staten skulle återbörda de tre målningarna som tillhörde farfadern, konsthandlaren och samlaren René Gimpel, som dog efter deportation i januari år 1945.
Två av tre verk i fråga, Paysage à Cassis och La Chapelle-sous-Crécy, donerades till Troyes-museet av den franska staten, medan det tredje verket Pinède, Cassis, förvärvades av Cantini-museet i Marseille år 1987. Enligt Gimpels ättlingar var deras farfar tvungen att sälja tavlorna strax efter att andra världskriget satte igång. Den omtalade affärsmannen stängde sitt parisiska konstgalleri år 1939, innan han flydde för att gå med i motståndsrörelsen i juli år 1940. En del av hans ägodelar, som förvarades i 81 lådor, beslagtogs av tyskarna år 1942. Gimpel dog i koncentrationslägret Hamburg-Neuengamme tre år senare.
Barnbarnen till Gimpel gjorde sitt första anspråk på verken år 2013 genom advokaten Corinne Hershkovitch. Men i och med att det var så pass svårt att spåra verkens rörelse under en så hektisk period som andra världskriget uppstod hinder. Under rättegången, kom Gimpels advokat med en stor mängd bevis som kunde påvisa stölden, såsom katalogen från försäljningen av konsthandlaren Kahnweilers samlingar hos auktionshuset Hôtel Drouot 1921, då Gimpel förvärvade sex målningar av André Derain, inklusive fyra landskapsmålningar. Bland dess verk fanns Cassis, Vallon à Cassis, och Le Moulin som senare döptes om till La chapelle-sous-Crécy.
Hershkovitchs filer inkluderade även fotografier som ägs av museer, som kommer direkt från Gimpels arkiv, liksom fotografier från Gimpels privata hem där verken en gång hängde. “Rene Gimpel gjorde förmodligen vad han kunde för att sälja dem och överleva,” sa hon, som med tanke på de extrema lagar som den judiska befolkningen vid tiden föll offer för, kan jämföras med en “tvångsförsäljning”.
Museernas advokater bekräftade legitimiteten av förvärven, och i synnerhet Pinède, Cassis, vars försäljning arrangerades av en nära vän till Gimpel. Målningen köptes av familjen Terrin år 1942, via konstkritikern Jacque Guenne, och såldes sedan till Cantini-museet år 1987. De två verk som finns vid Troyes-museet köptes av Pierre Levy år 1948 och år 1951, och donerades sedan till staden år 1976.
“Tyvärr saknar vi grundläggande fakta i det här fallet”, sa advokaten för kulturdepartementet. “Vi har ingen fullständig lista över de Derain-verk som René Gimpel hade. Vi vet att det har funnits andra än de som köptes på Kahnweiler-försäljningen, inklusive Barque rouge...” Kulturdepartementet anser att bevis för plundring eller stöld är otillräcklig och att det inte går att spåra aktivitet av försäljning under dessa 40-45 år. “Precis”, sa Claire Gimpel, “eftersom han inte hade rätt att sälja dem”.
På grund av museernas stridighet, som pågått sedan år 2013 och dödläget när det kommer till en dialogen med kulturdepartementet, har ärendet därför tagits till domstol och överläggningen förväntas hållas den 29 augusti i år.
