Du har bott i Stockholm senaste månaden. Hur kommer det sig? Jag har precis haft två stora utställningar, först i Venedig på Biennalen och därefter min första museiutställning i min hemstad Milwaukee så jag har arbetat med den här utställningen i en ateljé i Stockholm, för att hinna färdigställa verken till utställningen.
Vissa konstnärer behöver en ganska lång startsträcka efter att de haft en utställning för att hitta inspiration men jag gissar att så inte är fallet med dig? Nej. Det finns alltid ett verk i mina utställningar som jag gör först, som ett experiment av ren lust, och som sätter tonen för de övriga målningarna. Det ger mig energi.
Vilket är det verket i den här utställningen? Den här Breaking the Surface, som föreställer en person under vattenytan, som just ramlat i och är omgiven av bubblor. Det är kombinationen av motivet och hur jag använder materialet för att skapa bubblorna som är nytt för mig, inför den här utställningen.
Du kom till Stockholm i stort sett direkt från Venedig där du hade din internationella debut. Hur var det att komma från invigningen av Venedigbiennalen med massor av intryck, konst och människor? Var det inspirerande eller överväldigande? Både och, men mest inspirerande. Hade jag inte varit där hade den här utställningen inte sett ut så här. Normalt brukar jag visa många flera och större verk, men vad jag upptäckte i Venedig var att konsten fick utrymme att andas, och tilläts att ha en annan typ av relationen med betraktaren. Vilket ställer mycket högre krav på konstnären. Konsten måste vara tillräckligt stark för att kunna erövra utrymmet.
Stockholm är i likhet med Venedig en stad på vatten. Vad har det betytt för din konstnärliga process? Jag använder vatten i alla mina verk.
Hur menar du? Jag och vattnet arbetar tillsammans. Jag använder mig av havsvatten, insjövatten och vatten från floder från platser som betyder mycket för mig. I målningarna jag visar på CFHILL har jag både använt vatten från en sjö i USA och vatten från Stockholm.
På vilket sätt? Vattnet förenar vår historia, och vi är alla droppar ur samma hav. Vatten har alltid fört oss samman. På liknande sätt beter sig färgerna på duken. Jackson Pollock stänkte färg på dukarna och det blev till konst, på samma sätt beter sig vattnet på mina dukar.
När insåg du att du ville bli konstnär? När jag växte upp visste jag att jag ville syssla med konst på något sätt. Min farfar ritade vattenpumpar för ett bolag. Jag gissar att det var hans sätt att få uttryck för sin konstnärlighet och var inställd på något liknande, men första gången jag ställde ut på skolan ville folk köpa min konst och jag njöt av att få skapa och kände att jag ville göra det för evigt. När jag säger att jag kommer från New York tänker alla att ”allt är möjligt”, men jag kommer inte från New York City utan från staten New York. Där har man inte alls samma inställning. Jag kommer från en enkel uppväxtmiljö, där man tidigt fick lära sig att man har två alternativ: fängelse eller inte fängelse. För dem som väljer ”den rätta” vägen handlar det mer om att överleva och försöka undvika fattigdom än att göra det man egentligen vill eller tror på. Det ger dig perspektiv på vad du vill göra, kontra vad du accepterar.
Är det viktigt att din konst har förmågan att påverka? I skolan lär man sig måla av föremål, djur och människor, men när jag kom så långt att mina egna teckningar såg ut som andras målningar i böckerna så kände jag att det inte gav mig något. Det måste finnas något mer. Jag började tänka på vad jag ville ge betraktaren. Vad kan jag som konstnär ge tillbaka till samhället. Jag vill veta vad som är tillräckligt viktigt för mig, för att det ska resonera med andra. Konst har den styrkan, som när någon står abstrakt målning och börjar gråta. Jag vill hitta den typen av energi och samtidigt kommunicera med en större publik.
Din konst rör sig mellan figurativt och abstrakt. Håller du med? Vissa hatar abstrakt konst, andra älskar det. Jag ville kombinera de bägge och experimenterade mig fram genom att ta bort delar av ansiktet men behöll näsa och mun på de figurer som rör sig i mina verk. Det var en konversation som bildade en ny konversation.
Du visar inte ögonen? När man tar bort ögonen ser man hela målningen. Annars ser många resten av målningen som bakgrund till figuren i bilden. Nu hamnar man i en dialog med hela motivet.
Vattnet är centralt i din konst. Varför? Av flera anledningar. När pandemin kom, blev naturen otroligt viktig men framförallt symboliserar vattnet det svarta Amerikas historia. Under slavhandeln dog mängder av människor som kastades i havet. Med tiden blev de en del av vattnet. Mönster upprepas i dagens migrationsströmmar.
Du använder det även havsvatten som material i dina målningar. Berätta! När du blandar bläck med kranvatten spänner det ut sig litegrann men när du blandar bläck med havsvatten får det en helt annan egenskap. Salterna och densiteten separerar, flyter ut och styr färgen på ett helt annat sätt. När jag gjorde det första gången förändrade det allt. Först nu kände jag att jag på riktigt kunde förena de platser jag befann mig på med historien och använda det i min konst.
När du lämnade Venedig sa du att du fick en förståelse för att konsten är sårbar. Är det viktigt för dig att den är sårbar? Om du vill få konst att beröra människor kan du inte stänga in den, eller tillåta dig att stänga in dig själv. Om jag inte kan initiera en konversation med dig genom min konst kan vi inte kommunicera på ett djupare plan. De mest sårbara verken är de kraftfulla. Det är storheten med abstrakt konst. Det finns ingen självklar konversation, du måste skapa din egen och släppa fram dina känslor för att känna. Om jag tillåter mig att vara sårbar kan även andra vara det. Där jag kommer ifrån gömmer man ofta undan sina känslor, särskilt som man, och låter dem istället förvandlad till ilska och destruktiva handlingar.
Vad betyder konst för dig? Konst är början till betraktelse och begrundan. Man måste stanna upp och tänka. Det är utvecklande för vem som helst.
När satsade du helhjärtat på konsten? 2019 bestämde jag mig, men brottades fortfarande med hur skulle jag göra för att kunna försörja mig. När pandemin kom bestämd jag mig. Jag gick upp och skapade varje dag från morgon till kväll. Det var en räddning.
Du har en diptyk i utställningen som hänger väldigt i blickfånget. Berätta om motivet! Det förställer Ikaros, från den grekiska mytologin, som flög för nära solen och vingarna av fjädrar och vax tog eld. Det får symbolisera sårbarheten med att vara en så kallad "rising artist". Vad händer om min professionella karriär dör? Vad händer om jag kommer för nära solen? Idag går priserna upp fort för många konstnärer och det finns en fara med det. Det finns en risk att man som konstnär kan förstöra för sig själv. Jag vill inte vara ignorant. Den andra duken symboliserar en havssköldpadda som lever sitt stillsamma liv men plötsligt fastnar han i plast. Man måste hitta den gyllene medelvägen. Hur låter jag bli att bränna mig på solen men fortsätter överleva utan att plasten drar ner mig. Jag måste påminna mig om att vara ödmjuk inför det jag får vara med om, och inte bli kaxig. Vem vet hur länge det varar?
"Vi är så glada att Khari Turner tackade ja till vår inbjudan att komma till Stockholm och skapa en utställning för den skandinaviska konstscenen. Det är en imponerande och unik serie verk med koppling till vattnet som omger vår hemstad. Vårt första samarbete med curator Destinee Ross-Sutton var den internationellt hyllade utställningen Black Voices/ Black Microcosm som öppnade i april 2020", säger Michael Elmenbeck, medgrundare av CFHILL.
Utställningen As Below & Above på CFHILL, Västra Trädgårdsgatan 9, pågår mellan 3 juni och 8 juli. Här kan du läsa mer!
