Trots H&M:s hållbarhetsrapport “Vi måste följa gällande lagar” och “vårt åtagande att vara etisk i hela vår verksamhet är djupt rotat i våra värderingar” så är arbetsförhållanden i låglöneländerna med långa arbetsdagar omänskliga, och barnarbete är vanlig på grund av fattigdom beskriver journalisterna Moa Kärnstrand och Tobias Åkerblom. Storföretagens vackra löften är i realiteten i många fall tomma ord.
De båda journalisterna tar med läsaren till den dåvarande svenska konfektionsindustrin i Borås efter andra världskriget slut, till det löpande bandet och Algot Johansson AB (Algots). Algots lyckades under efterkrigstidens fånga nya målgrupper och sålde kläder/mode till barn och tonåringar, och de mötte även det ökade behovet av fritidskläder. Algots var mycket framgångsrika och sålde 2 miljoner plagg per år.
Därefter framträder konfektionshandelns betydande roll och Per-Olof Ahl, som 1953 startade KappAhl i Göteborg. Genom att sälja lågpriskläder till förlustpris, lyckades KappAhl locka kunderna till köp och konkurrera ut konkurrenterna, Ahl själv uttryckte det:
–Det är en mycket okomplicerad bransch. Det gäller hela tiden att köpa billigare än vad man säljer.
KappAhl köpte först in kläder från Borås men för att kunna hålla låga priser gentemot kund importerades kläderna senare från Spanien, Portugal och Östeuropa. För att kunna konkurrera med låga priser startar Algots 1966 en fabrik i Portugal där lönerna var en tiondel av lönerna i Sverige. Även staten satsar 1973 satsar 70 miljoner kronor på Algots med en ny fabrik i Västerbotten för att skapa 1000 jobb. Det fungerade inte då Algots redan hade stora ekonomiska underskott och 1977 går Algots i konkurs. Det är marknaden som styr och svensk tekoindustri är inte längre lönsamt.
Ett liknande scenario beskrivs därefter i världens jeanshuvudstad Zengcheng i Kina. Från 1990 - 2007 tiodubblades Kinas klädexport, men 2015 minskar exporten från Kina. Det har nu blivit för dyrt att tillverka i Kina och övergivna fabriker och arbetslöshet möter de båda journalisterna. Nu är det i Bangladesh med de lägsta minimilönerna för textilarbetare som gäller och där textilindustrin står för 80 procent av landets export.
Det är en komplex bild där alla aktörer är en del av marknaden, de som producerar, de som säljer och konsumenterna som köper. Boken ger en djupare insikt om hur marknadsekonomin i praktiken fungerar. Det blir tydligt att vi som konsumenter blir en del av marknaden, vår gemensamma köpkraft påverkar produktionen av modekläder. Vi kan ta ansvar och bestämma oss för att köpa ett färre antal lågproducerade modeplagg än vi brukar, det skulle påverka marknaden.
Modeslavar - den globala jakten på billigare kläder utgavs 2016 på Leopard Förlag.
Text och layout: Astrid van Arkel
