Duken är utgångspunkten för de flesta konstverk, som stomme och bakgrund för den konstnärliga skapelsen. När Lucio Fontana 1949 skar i målarduken för första gången, förvandlades duken till något nytt: ett koncept som gick långt bortom ett utsträckt tyg på en träram.
Med den här lilla men betydelsefulla revolutionen, ändrade Lucio Fontana konsthistorien och kom att influera kommande konstnärsgenerationer. Duken var inte längre bara objektet att måla på, utan kunde också vara huvudpersonen i konstverket.
Martini Studio d’Artes kommande auktion den 26 maj är tillägnad italiensk och internationell modern och samtida konst. Här är några av de konstnärer som följde i Lucios fotsteg och gjorde duken till subjekt.
Som medlem i Arte Povera-rörelsen, som fokuserade på vardagliga material och enkla föremål, var Pino Pascali djupt påverkad av spatialismen. Han kombinerade inspirationen från Fontana med egna visioner när han gjorde sina ”falska skulpturer” med kortlivade och fragila material som canvas, trä, emalj, stål, ull och halm. Pascali dog ung, vid 33 års ålder, 1968 – samma år som Lucio Fontana.
En annan representant för Arte Povera, Alighiero Boetti, började intressera sig för hantverksmässiga tekniker på 1970-talet. 1971 lät han i Afghanistan utföra broderier på sina konstverk, vilket resulterade i de berömda serierna med broderade världskartor. Boetti lade ned mycket arbete på att utarbeta olika typer av broderad text och på så vis blev duken en ram och broderiet penseldragen. Boetti gav liv till dessa sydda kombinationer av bokstäver och ord som förvånar och skapar intresse.
Det finns knappt någon konstnär som har ägnat sig så mycket åt broderi som Maria Lai, en av de mest inflytelserika kvinnliga italienska konstnärerna. Hennes sätt att närma sig broderi som en konstform inleddes på 70-talet med hennes "vävstolar" – sammansmältningar i material, form och uttryck mellan måleri och skulptur. Lais arbete framstår som en reflektion över historia och tradition. Verken som presenteras på auktionen är en samling av broderier på tyg.
1968 lämnade Giorgio Griffa figurativ målning och började ägna sig åt de enkla och elementära tecken som fortfarande utgör grundelement i hans gärning idag. Duken används i sin totala enkelhet; rå, opreparerad, ej monterad på ram. Den spikas sedan fast direkt på väggen. Hans verk kan också vikas och travas för att skapa veck som bildar ett slags nät.
En av de mest aktiva medlemmarna i ZERO (Nul)-gruppen var Henk Peeters. Han var aktiv i skapandet av utställningar på Stedelijk museet i Amsterdam och flera utställningar med Azimuth gruppen, med Yves Klein, Lucio Fontana och Yayoi Kusama.
Hans verk har ofta en närmast taktil charm, genom vilken han försöker få åskådaren uppmärksam på sin omgivning. Duken är sedan arbetad, broderad, förstörd i smådelar eller bränd. Med kopplingar till neorealismen arbetade Henk också med skräp och massproducerade föremål.
Den 26 mars, sammanför Martini Studio d’Arte 160 föremål av framstående namn inom modern och samtida konst. Bland dessa finns Gunther Ueckers Poesy of Destruction (1984), bestående av spikar och sprejfärg på kartong, Jean Tinguelys Maschinenbild Haus Lange (1960), en svart träskiva med fem vita metallobjekt på ena sidan och gummislangar, metallkonsoler och en elektrisk motor på andra, och Petite Chouette, en vacker keramikkanna av Pablo Picasso.