Om man jobbar i konstvärlden kommer man aldrig ifrån Picasso. Han är så central att man knappt behöver ha en åsikt om honom enligt mig. Och ständigt aktuellt. I år slog han till exempel rekord (igen). Dyraste konstverket som någonsin sålts på auktion blev hans Les femmes d'Alger (version O) som såldes på Christies för 179,3 miljoner dollar i våras. Förra året öppnade Musée National Picasso Paris återigen efter en fem år lång renovering med mycket uppmärksamhet. Och i år så har även en grandios utställning på Grand Palais (bredvid, men oberoende av konstmässan FIAC) sammanställts baserad på hans inflytande på andra konstnärer.
Blockbuster. Ordet kommer från filmvärlden och syftar på när en dyr produktion börjar tjäna mer än vad den kostade att göra. Uttrycket började användas under 50-talet när storslagna epos fick sin första stora peak (andra, om man räknar in stumfilmen och dess monumentala produktioner). Inom konstvärlden har uttrycket börjat användas under 90-talet. Det skedde under övergången när museum insåg att de inte kunde jobba introvert och tillslutet utan behövde bli publika och dra in pengar när anslagen krymptes. På svenska är uttrycket enkelt översatt - kassasuccé. Utställningen Picasso Mania är en riktig blockbuster. Dagen jag besöker utställningen är det så knökfullt att jag får andnöd. Nu vet vi att franska folket älskar konst och kultur och de älskar även "sin" Picasso (som var spanjor även om han bodde i Frankrike hela sitt liv). Picasso Mania ska visa upp inflytandet som geniet hade på 1900-talet och den samtida konsten idag, och det finns fantastiska verk av Maurizio Cattelan, Paul McCarthy, Richard Prince, Sigmar Polke, Francesco Vezzoli m.fl. blandat med riktigt fina verk av herr Picasso själv. Dock så tycker jag det hela känns väldigt tunt. Referenserna och beröringspunkterna är ibland ganska långsökta. Men som sagt, det är en jäkla massa bra konstverk på en och samma plats. Och jag tycker verkligen inte att Picasso är överskattad.
