Edward Finell är fotografen som följt flera av rock´n roll-världens största artister och musiker sedan början av 1970-talet. För Barnebys berättar han hur allt började med en konsert på Inglewood Forum i tonåren.
Hur kommer det sig att du blev fotograf?
När tog du din första bild av Rolling Stones?
Det var 1972, under deras turné med "Exile on Main Street". De hade två konserter i Los Angeles samma dag, en på dagen och en på kvällen. Jag lyckades få biljetter till deras kvällskonsert. Min mamma skjutsade dit mig och lämnade mig utanför, men jag var så exalterad och ville vara i god tid så jag kom redan till eftermiddagskonserten. Utanför stod en hippie-kille och sålde biljetter för fem dollar. Jag kom emellan honom och några tjejer som blev förbannade på honom för att de tyckte han sålde biljetterna alldeles för dyrt, så han ropade till sig mig och gav mig en biljett gratis framför näsan på dem. Min plats var uppe på läktaren men jag trängde mig fram till golvet framför scenen där jag kava under bägge konserterna och tog några fotografier.
Men du har inte bara fotograferat Rolling Stones?
Nej, ett par veckor senare såg jag Led Zeppelin och gjorde samma sak. Därefter lärde jag mig hur jag skulle få tag i bättre biljetter genom att snacka mig fram och skapa ett kösystem för fansen som köade utanför, vilket gjorde att jag alltid fick biljetter längst fram. Så fram till 1975 var jag bara ett fan, men jag stod alltid längst fram och fotograferade alla stora bands konserter, från The Rolling Stones till Alice Cooper.
Hur kommer det sig att du fick följa med banden på deras konserter?
Pressen släpptes normalt in framför scenen de tre första låtarna, sen föstes de ut, medan jag i lugn och ro kunde stå framför scenen hela konserten och fotografera banden i lugn och ro. Några år senare, 1976, hade jag fått ihop en rätt bra portfolio. När en kompis äldre brorsa som hade en studio, där många av de största banden spelade in, gav mig fritt tillträdde att se och höra banden repa så kunde jag gå runt och prata med dem och visa dem några av mina bilder.
Med tiden fick jag en del förfrågningar att fotografera från deras konserter i Los Angeles och sen blev det flera konserter i Californien och till slut ville de ha mig med på turnéer världen över.
Hur många bilder har du tagit?
Av The Rolling Stones har jag tagit runt 80-90 000 bilder, men totalt har jag tagit mer än 250 000 bilder på de flesta stora rockband från 1972 till idag.
Om du går igenom dina negativ, kommer du ihåg när alla bilder togs?
Jag har ett bra register och ett gott minne, så det brukar inte vara något problem. Ibland kan jag till och med säga vilken låt de spelar beroende på vilken gitarr de har.
Är du fortfarande deras turnéfotograf?
Jag reser inte med bandet längre och är inte anlitad av The Rolling Stones på det sättet, men jag har fotograferat från mer eller mindre varje turné mellan 1972 och 2013. Normalt när The Rolling Stones gjorde sina turnéer anlitade de tre fotografer, eftersom alla har olika "öga", så man gör sällan hela turnén. Idag är det Mick Jaggers manager som tar alla foton. Däremot jag har arbetat med Ronnie Woods egna turné, och senast i Helsingfors häromåret var jag anlitad för att ta bilder på bandets konsert. Så på ett sätt är jag tillbaka där jag började, som ett fan, med skillnad att jag idag säljer mina printar som "fine art photgraphy".
Jag förmodar att det finns regler hur man får använda fotografier tagna av bandet?
När till exempel de svenska journalisterna bjuds in för att ta bilder från konserten finns det stenhårda regler för hur, och hur länge, bilderna får användas. Bandet har full koll på hur bilderna används. Normalt får de användas 72 timmar efter konserten, därefter får de inte användas mer, i så fall kan bandet stämma dig på massa pengar. Men jag har aldrig skrivit under något sådant avtal, så jag äger rättigheterna till alla mina 250 000 fotografier.
Idag är allt bolagiserat, och de flesta band är oerhört måna om sin image. När jag började var det rock n´roll och allt var lugnt.
Som turnéfotograf förmodar jag att man är med även bakom scen?
Finns det tillfällen då du inte fått fotografera?
Jag kommer inte berätta några detaljer men jag har sett det mesta och genomlevt en del. En del har fastnat på kameran, men bandet litar på mig, vi har ett oskrivet avtal. De respekterade mig och jag respekterade dem. Däremot var jag nykter i 90% av fallen när jag tagit fotografierna, till skillnad från de flesta framför linsen.
Ställer du ut eller säljer du några av dem?
Jag har framkallat och sålt väldigt få av de printar jag har tagit utanför scenen, även om det förekommer. I utställningen finns en print med bland annat Phil Spector, som var en av de mest pionjära producenterna. Han åkte dit för mord på en ung kvinna. Han var en trevlig person när han var nykter men alkoholen gjorde honom farlig. Han hotade mig till livet med en revolver en gång, om han inte fick negativet så skulle han skjuta mig, men rättvisan segrade, idag sitter han bakom galler. Jag har min film och han har sin dom.
De har faktiskt gjort en HBO-serie om det med Al Pacino i huvudrollen.
Var det alltid kul på turnéerna?
Så mycket kan jag säga att det var "the time of my life". Dessutom träffade jag mitt livs kärlek. Och nu har hamnat i ett vackert litet land som Sverige.
Men ibland gick det vil till som när Steven Tayler skickade ut en tequilaflaska rakt ut i publiken, jag böjde mig precis ner för att byta objektiv men hörde hur den ven över huvudet. Liksom när Ian Andersson från bandet Jethro Tull slutar sjunga mitt i en låt och säger åt mig och en annan fotograf att om vi inte plockar bort blixten så kliver han av scen. När 20 000 personer stirrar på dig och du är lovligt byte stiger pulsen. Å andra sidan var det vid ett tillfälle när Steven Tayler gav oss en flaska champagne, men säkerhetsvakterna tog den ifrån oss. Då tystnade musiken och Steven klev av scenen och hotade att avbryta konserten om vi inte fick tillbaka flaskan, vilket slutade med att säkerhetschefen kom ut med några pappmuggar, hällde upp skumpan och bandet klev upp på scen igen.
Normalt ser du Mick Jagger och Keith Richards på de flesta fotona, men är det någon av medlemmarna i The Rolling Stones som var din favorit?
Keith är lättare att fotografera än Mick som springer runt hela tiden. Men tittar man på flera av bilderna i utställningen är de tagna 1975, då Keith var heroinist så sov han halva tiden på scen vilket var lite problematiskt. Ronnie och Keith är tacksamma för de är alltid roliga.
Är det svårt att fotografera på konserter?
På stora scener är det svårt att få med hela bandet, varför det mer blir personporträtt. Jag föredrar mindre scener där det blir mer intimt och hela bandet kan rymmas i bild.
Vilket är ditt mest kända fotografi?
Det är några av bilderna i utställningen som varit med på skivomslag. Totalt pryder mina bilder tre omslag, "La forum" från 1975 som kom ut först 2014 och "Hampton Virginia" från 1981 har mina bilder exklusivt och "Stripped album" från 1995 innehåller några av mina foton.
Är det någon bild som är viktigare för dig, än andra?
Jag hittar ständigt nya negativ som jag tycker är spännande. Dessutom har jag ju ett annat perspektiv idag än på 1970-talet. Härom året hittade jag ett väldigt överexponerat negativ som jag har ratat tidigare men som jag nu tycker är en av de bästa bilder jag tagit på dem.
Idag bor du i Sverige, hur kommer det sig?
När vi kom med The Rolling Stones från Helsingfors 2003, och checkade in på Grand Hotel där bandet normalt bor träffade jag och två körsångare några svenska tjejer i baren. Dagen efter följde den ena med mig på konserten. Efter det åkte hon med på turnén som varade i sex månader och därefter till USA där vi bodde i tio år. Men efter tio år fick hon nog av solen, så flyttade vi hit.
Arbetar du fortfarande som fotograf åt några band?
Ja, jag arbetar faktiskt för en del svenska band. En del av dem hade jag aldrig hört talas om, men det är kul. Jag fotograferar fortfarande analogt och framkallar i mörkrum vilket efterfrågas, allt fler band vill ha det så.
Vad anser du om digitalt fotografi?
Jag är gammeldags. Många hävdar att man kan göra så mycket med digital teknik, men jag föredrar hantverket i mörkerrummet. Det är vad jag anser är riktigt fotografi, när man står där med kemikalierna och ser hur bilden tar form framför dig.
Utställningen med Edward Finnells fotografier av The Rolling Stones visas på Gallery Bokeh på Sturegatan 16 11-28 oktober. Utställningen är curerad av fotografen tillsammans med Joakim Geiger och Sannah
