Den spanske konstnären Agustín Úbeda (1925 - 2007) hade en varierad stil där han alternerade mellan surrealism och figurativ expressionism, och räknas därför in i Parisskolan. Hans verk är poetiska och sensuella med inslag av ironi.
Dessa enkla men uttrycksfulla teckningar, Erotismo och Desnudo, är ett bevis på hans erotiska inslag i konsten. Enligt Úbeda är konsten både estetisk och intellektuell, men alltid med inslag av passion. Konstnärens främsta inspirationskälla skall ha varit 1700-talskonstnären Francisco Goya som var verksam under romantiken.
Verket utan titel, från 1990, undertecknas den holländske konstnären Francis Warringa (1933). Han har bott och arbetat i Spanien periodvis sedan 1961. Efterkrigstids- och samtidskonstnären arbetar med enkelhet, och detta abstrakta verk med dess klara färger är något som genomsyrar Warringas konstnärskap. Alla hans verk får samma titel, eller snarare ingen titel, vilket beror på att Warringa vill att konstverken skall tala för sig själva. Han menar att om man ger ett verk en titel, är betraktaren begränsad till att se verket ur ett bestämt perspektiv, det vill säga att verkets innehåll alltid är kopplad till verkstiteln.
Konstnärsgruppen Estampa Popular grundades under 1960-talet med den gemensamma nämnaren att alla medlemmar var emot Franco-regimen. Gruppen utgjordes av ett tiotal konstnärer där syftet var att förmedla kritik mot den spanska diktatorn Francisco Franco. Estampa Popular använde sig av figurativ konst som var tydlig och enkel att tolka. Ikonografin i deras verk täckte olika ämnen men det fanns alltid en koppling till den problematik de ansåg att Franco-regimen medförde. Konsten var alltså ett sätt att föra sin kamp på.
Gruppen inspirerades av den amerikanska popkonsten, som vid den tiden dominerade den internationella konstscenen. De inspirerades även av den franska nya realismen (Nouveau Réalisme) och mexikanskt tryck. Vykortet Bon dia från år 1966 är ett exempel på alla verk som Estampa Popular skapade under 60-talet.
Manuel Martos (1950) är en spansk konstnär som oftast följer samma tematik, landskapsmålningar i en bred färgskala. Martos verk Paisaje, från 1974, är inget undantag.
Konstnären och litografen Luis Seoane föddes i Argentina år 1910 och dog år 1979. Han växte upp i Galicien men kom senare att flytta tillbaka till Argentina på grund av det spanska inbördeskriget år 1936. Seoane blev en viktig person inom kultursfären och ansvarade för en mängd olika offentliga verk runt om i Buenos Aires.
År 1953 skapade han Libro de tapas och bara några år tidigare, 1947, grundade han förlaget Botella al Mar som publicerade verk av argentinska författare. I kombination med grafisk design skapade de starkt symboliska verk. Seoanes satiriska teckningar och grafiska design var politiskt laddade och tillsammans med Botella al Mar resulterade hans målningar och grafik i att han blev en viktig del inom förlagets historia. År 1960 återvände han till Galicien och blev frontfiguren för rörelsen som kom att återuppleva den galiciska kulturen.
Den spanska konstnären och skulptören José Luis Medina specialiserade sig på porträtt och landskap i form av teckning, måleri och skulptur. Han var berömd för sina serier av djur- och människofigurer vilka kännetecknades av deras lugn och balans. År 1992 deltog konstnären i Expo 92 i Sevilla, där han ställde ut sina skulpturer.
Durán auktionerar nu ut två verk av Medina, El abrazo (1974) och Dama sentada, båda i patinerad brons.