Den 19 april är det dags för det svenska auktionshuset Probus Auktioner, som sedan 2003 har specialiserat sig på antika vapen och ordnar, att hålla Klubbauktion. Med över 400 utrop erbjuds allt från vapen och uniformer till medaljer och mynt. Upptäck åtta höjdpunkter nedan.
Riddarordnar började uppkomma i Europa under medeltiden. I Sverige delade kung Johan II ut riddarkedjor vid sin kröning 1497. Den händelsen kan ses som det första steget mot en svensk riddarorden. En av Sveriges främsta och högsta utmärkelser är Serafimerorden, som är en svensk kunglig riddarorden som instiftades den 23 februari 1748 av kung Fredrik I. Till orden hade man hämtat inspiration från de tidigare svenska ordnarna, som alla hade haft Jesus som centralt tema. Orden är namngiven efter den högsta kategorin av änglar, även kallade serafer. Enligt judisk och kristen tro uppvaktar änglarna Gud vid hans tron.
Hos Probus hittar du en Serafimerorden från 1800-talets början. Det är en kraschan, vilken liknar ordenstecknet men har patriarkalkors av silver och saknar kunglig krona, i silver med guld och emalj. Orden har sannolikt tillhört den svenske greven och generalen Gustaf Wachtmeister (1757-1826).
Bland höjdpunkterna finns en drabantvärja från 1701. Vapnet, med förgyllt mässingsfäste, har tidigare funnits på Töjhusmuseet i Köpenhamn och är en av de värjor som danskarna tog vid belägringen av Tönning i maj 1713. En drabantvärja användes av drabanter, medlemmar av en furstlig persons livvakt under 1500- till 1700-talen. I Sverige organiserade Gustav Vasa 1531 sina livvakter i en drabantkår som existerade fram till 1821.
Försäljningen erbjuder ett flertal karolinska föremål, bland annat en fängkrutsflaska från 1700-talets början. Flaskan har ett mässingsemblem med Karl XII:s monogram. Karoliner var soldater, i regel klädda i blå rockar med gult foder, inom den svenska armén som tjänade under kungarna Karl XI och Karl XII under den svenska stormaktstiden. Vid slutet av 1690-talet hade det svenska riket en armé vars storlek, omkring 76 000 man, var dubbelt så stor i förhållande till folkmängden som något annat europeiskt land. Karolinernas stridstaktik var offensiv och ledde ofta till hårda närstrider med blankvapen såsom pikar, värjor och bajonetter. Genom taktiken kunde Karl XII leda den karolinska armén till flera segrar. Framgångarna bidrog till att armén under sin tid betraktades som en av Europas bästa.
Under medeltiden var krigarens hela rustning, kallad harnesk, av metall. Under 1500-talet och 1600-talets början var harnesk fortfarande benämningen på rustning, men då av stålplåt istället för pansar. När eldvapnen förbättrades krävdes ett tjockare och tyngre harnesk och man minskade totalvikten genom att avlägsna oviktiga delar. Vid 1600-talets mitt använde man bröst- och ryggharnesk och under slutet av århundradet använde manskapet enbart bröstharnesk. Auktionens karolinska bröstharnesk är en 1680-tals modell och märkt XVIIII.
Det sista karolinska föremål vi presenterar är en hjullåspistol från 1690. Hjullås, en mekanism som används för att avfyra ett eldvapen, anses ha uppfunnits i Tyskland omkring 1510. Det äldsta bevarade vapnet är daterat till 1520-talets början. Hjullåsen ersatte delvis luntlåsen, en mekanism som förde en brinnande lunta i kontakt med krutet. Under 1600-talets senare hälft ersattes hjullåsen av flintlås, som var billigare att tillverka. Hjullås var dyra och användes därför på kavalleriets vapen, där det var svårt att använda lunta.
Slaglås, även kallat perkussionslås, är en anordning som används för att avfyra ett eldvapen. Det var den engelske kemisten Edward Charles Howard (1774–1816) som gjorde slaglåset möjligt då han uppfann knallkvicksilver 1800. Knallkvicksilver kan antändas genom en kraftig mekanisk stöt eller ett slag. Till en början användes det för att avfyra skeppskanoner med. Det första svenska slaglåsvapnet tillverkades 1820. Tjugo år senare infördes slaglås som standardbeväpning inom svenska militären. Auktionens slaglåspistoler har vacker dekor och i silver står det C Bernr Adami in Rawicz.
Här visas ett kinesiskt eller mongoliskt ceremoniellt svärd från omkring 1900. Ett ceremoniellt vapen är ett föremål som används för ceremoniella ändamål, för att visa makt eller auktoritet. Även om ett ceremoniellt vapen härstammar från vapen som använts i verklig strid, används de normalt sett inte som sådana. Vapnets form och dekoration är vanligtvis utformad för att visa status snarare än att fungera som ett praktiskt krigsredskap. Ceremoniella vapen är ofta konstruerade med ädla metaller eller andra material som gör dem känsliga för stridsanvändning.
Idag är tsuba ett eftertraktat samlarobjekt men för hundratals år sedan användes den för att skydda handen mellan handtag och klinga på det japanska svärdet. I det gamla Japan var samurajsvärdet det mest prestigefulla objektet inom konsthantverk. Tsuban blev en dekorativ del av svärdet, som på små ytor förenar tekniska och konstnärliga kvaliteter. Dekorerna kan skildra en hel värld med mytologiska figurer och människor, vardagens föremål, växter och djur. Japanerna hade "tsuba-mode" likt västerlänningarnas klädmode och bytte tsuba ofta, därför finns många gamla tsubor kvar idag. Hos Probus presenteras en japansk tsuba från 1700-1800-talet, gjord av järn med gulddetaljer.
