Fram till den 3 oktober kommer Triumfbågen att vara inlindad i silverfärgade polypropenväv och 3 000 meter långt rött rep. Den här monumentala installationen är en idé som uppstod hos konstnärsparet Christo och Jeanne-Claude på 1960-talet, men som förverkligades först nu, efter att båda konstnärerna hade dött.
L'Arc de Triomphe, Wrapped är naturligtvis inte det första konstverket som läggs till i det parisiska monumentets 215-åriga historia.
Läs: Triumfbågen lindas in i tyg
Efter slaget vid Austerlitz fick Napoleon Bonaparte idén att bygga en triumfbåge till minne av segern. Hans ursprungliga plan var att uppföra den “vid ingången till boulevarderna, i närheten av där Bastiljen låg, så att man skulle passera under triumfbågen när man kom in i Faubourg Saint-Antoine". Monumentet, som är inspirerat av de romerska triumfbågarna, skulle alltså vara utgångspunkten för en paradgata som skulle korsa Louvren och Place de la Bastille.
Platsen för monumentet var det då obestämda torget som var kopplat till Place de la Concorde via Avenue des Champs Élysée och därmed i linje med Tuilerierna. Från och med 1863 hette torget Place de l'Étoile och 1970 döptes det om till Place Charles-de-Gaulle.
Bygget påbörjades 1806 och pågick till 1836, flera år efter Napoleons död. Eiffeltornet byggdes inte förrän femtio år senare, så Triumfbågen blev vid tiden det mest kända landmärket i Paris.
Läs: Eiffeltornets trappor når hissnande summor
Liksom de antika ruinerna i Rom tillverkades modeller och andra konstverk av de stora monumenten i den franska huvudstaden. Unga män (och under 1800-talet allt fler unga kvinnor) besökte dem under sina Grand tour- eller studieresor och tog med sig dessa verk som souvenirer.
Under det fransk-preussiska kriget 1870-1871 förstördes Triumfbågen och fick genomgå en restaurering. Den italienske impressionisten Giuseppe De Nittis, som hade bott i Paris sedan 1867, fångade det historiska ögonblicket genom att avbilda Triumfbågen som var täckt av byggställningar.
Läs: Mathildenhöhe hamnar på Unescos världsarvslista
Sedan branden 1871, som förstörde det kungliga palatset Tuilerierna, har man haft en bra utsikt mellan Triumfbågen och dess mindre motsvarighet Arc de Triomphe du Carrousel, som Napoleon lät uppföra mellan 1807 och 1809 för att hedra sin grande armée.
Under La belle époque blev Champs-Élysées den parisiska paradgatan par excellence. Triumfbågen, som står i slutet av avenyn, har också inspirerat smyckesindustrin.
Läs: Historien om Cartier Love Bracelet
Broscher i form av det berömda landmärket tillverkades till exempel av Cartier och av familjen Ghisos smyckesföretag som grundades i Buenos Aires och som hade en filial i Paris i början av 1900-talet.
Triumfbågen inspirerade dock inte bara bildkonstnärer utan också flygande konstnärer. År 1919 vågade och lyckades den franske piloten Charles Godefroy flyga genom Triumfbågen. Året därpå gravsattes en soldat under Triumfbågen, som symboliserar alla de som stupade under första världskriget.
Läs: Nio saker du inte visste om Marc Chagall
På 1980-talet uppfördes på initiativ av president François Mitterrand en annan modern triumfbåge, Grand Arche (Grande Arche de la Fraternité), i kontors- och höghusområdet La Défense utanför Paris, och kompletterade därmed sina två föregångare.
Eiffeltornet som uppfördes vid världsutställningen 1889 ersatte, även om det till en början var kontroversiellt, så småningom Triumfbågen som ett landmärke och symboliskt monument i Paris. Men precis som Louvren, Musée d’Orsay, Sacré-Cœur och Notre-Dame lockar Triumfbågen, som i år firar 185-årsjubileum, besökare varje år.
