På väggarna i holländska hemmen under 1500- och 1600-talet hängde stillebenmåleri föreställande uppdukade frukostbord med glänsande bägare på nypressad damast, marknadsscener med köpslående kvinnor i dyrbara och moderiktiga spetskragar, familjeporträtt, landskapsvyer med väderkvarnar och betande kor eller skridskoåkande par på någon av alla frysta kanaler.
Mer statushöjande än något annat var under en period de färgsprakande stillebenmålningarna med vackert sammansatta buketter av tulpaner och andra exotiska blommor, vilka ofta blandades med ängsblommor och mer lokala växter.
Under 1500- och 1600-talet var Holland en europeisk stormakt med långtgående internationella handelsförbindelser. Antwerpen var Europas ledande handelsstad och när landet blev självständigt 1648 utvecklades Holland till en av världens ledande sjöfartsnationer med kolonier.
Ett sällan skådat konstliv växte fram i de myllrande städerna där borgerskapet inredde nybyggda stadshus och gårdar och Holland och Flandern blev världens konstcentra. Det var här de stora affärerna och beställningarna gjordes, och konsten fick en allt större roll som statusindikator och värdemätare.
Att ha en prunkande trädgård året runt var något av det flottaste och mest prestigehöjande man kunde ha. Hur hårt de anställda trädgårdsmästarna än slet så var det var av naturlig förklaring få förunnat. Men när någon, gissningsvis en konsthandlare, affärsman eller ekonomisk sinnad konstnär, fick den snillrika idén att överföra de färgstarka, böjande och dyrbara tulpanerna på praktfullt målade dukar och slipade pannåer var succén given.
Själva blomstermotivet var ingen ny företeelse, utan hade varit ett centralt motiv redan i senmedeltidens religiösa målningar. Inte minst i de symboliskt laddade bilderna där varje blomma symboliserade någon av Marias olika dygder, såväl jungfruliga som moderliga.
Nu kom målningarna istället att symbolisera förgänglighet, vetenskap och skönhet. Blomsteruppsättningar, som trotsade tidens naturliga ideal om prunkande trädgårdar men med begränsad livstid, till att bli evigt blommande i de burgna hemmen.
Fascinationen för de noggrant återgivna buketterna gick inte att ta miste på, och målningarna fungerade ofta som säljmaterial för de som tjänade sitt leverbröd på att köpa och sälja tulpanlökar. De tilltänkta köparna hade svårt att föreställa sig de vackra blommorna, men tack vare målningar, teckningar, etsningar och böcker blev deras investeringar mer konkreta. De främsta blomstermålarna var efterfrågade konstnärer som blev förmögna.
Även om tulpanen enligt historieböckerna nådde Europa under 1500-talets mitt sedan den österrikiske ambassadören, Angerius Ghislenius Busbequius på uppdrag av kejsar Ferdinand I, skickats på specialuppdrag i Konstantinopel, så dröjde det några år innan handeln satt igång på allvar. I lasten från Turkiet fanns potatis, peppar, tomater och andra grönsaker, men det var de exotiska blommorna som kom att stå högst i kurs. Från Wien skickades nyupptäckterna vidare till viktiga och rika handelsstäder som Augsburg, Antwerpen och Amsterdam.
Tulpanens verkliga genombrott kom på 1590-talet då den holländske botanikern Carolus Clusius summerade sina kunskaper om ämnet på Universitetet i Leiden, efter att ha träffat ambassadör Busbequius och insett att de holländska odlingsförhållanden passade den exotiska blomman bra.
Tulipomania
I salarna hängde tulpanporträtt i långa rader medan förhandlingar om dyrbara tulpanlökar ägde rum kring borden.
Till en början fanns en reglerad handel med börser för försäljning av lökarna och prisökningen skedde under kontrollerade former, men småningom tog spekulationsivern över och den omfattande spekulationsvågen och handeln i tulpanlökar kom att kallas Tulipomania.
En enda tulpanlök kunde vid det här laget kosta motsvarande flera miljoner i dagens pengavärde, och som en jämförelse kunde en tulpanlök kosta lika mycket som tio årslöner för en hantverkare.
Under spekulationsvågen var det vissa tulpaner som stod högre i kurs än andra. Tulpansorten Semper Augustus, var en av dem allra dyraste. En enda lök kunde kosta lika mycket som tre kanalhus, och de som lät odla tulpanerna höll platserna hemliga. Inte sällan odlades dem i adelsmännens trädgårdar eller i klosterträdgårdar av nunnor och munkar.
Det dröjde inte länge innan man började korsbefrukta de olika sorterna, för att framställa nya ännu vackrare sorter, för att tillfredsställa marknadens nya behov och önskemål. En process som tog många år och var något av ett riskprojekt.
Runt år 1630 fanns inte mindre än 140 olika tulpansorter registrerade i Holland. En- och flerfärgade tulpaner med strimmor, sträck och flammande blad delades in i olika familjer. Ofta namngivna efter de som odlade blommorna eller ännu oftare efter finansiärerna av odlingarna där ”ursprungslöken” vuxit upp.
Initialt handlades lökar styckevis men småningom i vikt, och ju mer spekulativ marknaden blev desto oftare handlade tulpanmäklarna med skrivna kontrakt för nästa års skörd.
Men det var inte bara holländarna som var förtjusta i tulpanerna.
Under mitten av 1630-talet nådde marknaden för tulpanlökar nya höjder efter att även franska affärsman gett sig in i leken. Priserna steg och kontrakten på tulpanerna som ju egentligen inte ännu fanns kunde byta ägare upp till tio gånger under en och samma dag i den handel som upprättats på dova tavernor.
Alla handlade med tulpaner och tulpanlökar. Från nunnor och förmögna adelsmän till snickare och bönder som bytte in sina gårdar mot en enda lök. Dessutom var det knappast lökarna man längre ville ha. Man ville åt de snabba vinsterna som fanns att tjäna i de runda små knölarna.
Redan 1614 skrev den kände handelsmannen och författaren Roemer Visscher en kommentar till den ökade handeln med tulpaner; "Een dwaes en zijn gelt zijn haest ghescheijden" vilket fritt kan översättas till "Dåren och hans pengar ska snart skiljas åt".
År 1636 var tulpanlökar Hollands fjärde största exportvara, och vid årskiftet samma år nådde Tulipomanian sin kulmen.
En februaridag 1637 gick luften ur marknaden. På en av auktionerna i holländska Haarlem, som förväntades bli ytterligare en försäljningsframgång dök flera av de vanliga spekulanterna inte upp.
Kanske var det på grund av den böldpest som härjade i landet. Kanske var det för att vissa hade tjänat tillräckligt mycket pengar. Eller så handlade det om att några rutinerade mäklare sett hur handeln dragit till sig vidlyftiga lycksökare Det var dags att dra sig ur.
Bubblan sprack och många av lökarna blev i stort sett värdelösa, och Roemer Vissher fick rätt till slut. Dåren skiljdes från sina pengar.
Förutom de numera 7 000 sorters tulpaner som vi kan välja bland mellan januari till påsk varje år är det framför allt de fantastiska målningarna som idag utgör historiska dokument som vi trånar efter.
Många verk hänger på museer runt om i världen men fortfarande förekommer blomsterstilleben av de holländska mästarna såsom på auktion och i konsthandeln.
Tulpanlökarna är fortfarande en symbol för den globala börsmarknadens spekulativa svängningar. Liksom det är en ständig påminnelse över vad som kan komma att bli konsekvenserna av allt för stort risktagande. De förföriskt vackra tulpanerna kan närmast liknas vid 1500-talets motsvarighet till Bitcoin.
