Han har inte låtit sig intervjuas på flera år och figurerar inte heller på fotografier. Hans verk omfattar måleri, installation, skulptur, keramik, video och datarenderade bilder. Bildspråket är vilt, expressivt och distanserat på samma gång. Parker Ito, född i Kalifornien 1986 är en konstnär som sticker ut till och med på den myllrande och hektiska konstscenen i Los Angeles med ett större projekt på Art Basel och Hammer Museum i Los Angeles. För ett år sedan kunde Stockholmspubliken möta honom i grupputställningen LA Dreams på CFHILL.
Nu är han tillbaka med en grupp verk, och vi ställde några frågor till Michael Elmenbeck på CFHILL.
Varför tror du att Parker Ito har väckt så starka känslor hos konstpubliken?
Det blir alltid oro i leden när en ung konstnär vägrar att inordna sig i en speciell stil eller ett speciellt medium. Parker Ito går motsatt väg. Allt som passerar hans blick, verkliga stadslandskap, flimmer på skärmen, vardagsliv och inre bilder av osynliga privata associationer och strukturer i världsomspännande omlopp. Allt slinker med. Det är det som är hans ”stil”. Det är en filosofisk hållning och flera tunga konstpersoner, som till exempel Palais de Tokyo-grundaren Nicolas Bourriaud, uttrycker det som att Itos element proliferate and surge. Jag tror att många får en känsla av att Itos verk på något sätt sätter fingret på en samtid. Och några känner det kanske som en elektrisk stöt.
Vad är det som möter betraktaren egentligen, om du skulle dela med dig av dina egna tankar?
Först och främst blir jag helt förförd. Det är som just en elektrisk patina på allting, oavsett om det är ett "glitchat" blomsterstilleben på en tavla, en installation bestående av ledljus och kedjor eller video. Det är vackert på ett sätt som får en att tänka på det förgängliga. Det är djupt mänskligt att sådant som är vackert och vemodigt väcker starka känslor av glädje och livslust. Att få de här tidlösa stämningarna att kännas helt samtida visar på Itos styrka.
Parker Ito är född samt bor och arbetar i Los Angeles. Men det är inte bara en fysisk plats, utan något mer som gör att man känner att han ÄR staden. Kan du sätta ord på det?
Rent faktiskt är det Los Angeles vi ser. Utsikt från hans ateljéfönster, platser han bilar eller skejtar förbi. Han var ju skejtare i sitt tidigare liv också. I övrigt tror jag att det är en generationsfråga. Han tillhör en årskull för vilka det binära och det analoga är likvärdigt på ett sätt som folk i min egen ålder och uppåt inte riktigt kan acceptera hela vägen. Med drömfabriken och Silicon Valley ett stenkast bort blir Parker en uttolkare med utsikt från första parkett.
Varför visar CFHILL så mycket konst från USA och i synnerhet Los Angeles?
Just nu intresserar det oss. Det har inte visats konst därifrån i Stockholm så mycket alls, samtidigt som det är en hotspot globalt sett med ständigt nya museer och gallerier som slår upp och med en historia som går parallellt med New York, men som är lite oborstad och lite mer spännande och oväntad.
Vilken sorts samlare tror du tilltalas av hans verk?
Alla möjliga. Självklart tror jag att yngre lättare kan relatera till de här simultana lagren, men samtidigt är Parker Itos uttryck väldigt klassiskt och allmängiltigt. Flera institutioner har köpt hans verk, trots hans unga ålder och det brukar ju vara ett säkert tecken på att det är ett hållbart konstnärskap. Visuellt är det ju samtidigt väldigt tilltalande, så det kan lika gärna finnas på ett hotell eller i ett privat hem.
