Canaletto föddes år 1697 i Venedig. Hans far Bernardo Canal, en duktig konstnär som kom från en välbärgad familj lärde honom hur dekoren i de venetianska teatrarna skulle målas. Canalettos erfarenheter från teaterscenen skulle komma att ha en livslång inverkan på hans konstnärskap: ingen annan har lyckats skildra Venedig på samma spektakulära vis som Canaletto.
Moderiktig under 1700-talet var vedutamåleriet, en genre inom landskapsmåleriet som i regel bestod av strängt realistiska och storslagna porträtt av en stad. Målningarna återgav vida landskap i vilka människorna ofta var reducerade till förbipasserande figurer. Vedutamåleriet är antagligen den mest urban-fokuserade genren i konsthistorien.
Under Canalettos tid hade vedutamåleriet redan varit ett mer eller mindre vanligt grepp i flera århundraden i västvärlden, men Canaletto skulle ta genren till nya nivåer. Utomordentligt begåvad fick konstnären snabbt stjärnstatus tack vare sina spektakulära stadsvyer som avslöjade en häpnadsväckande noggrannhet och trohet till topografiska detaljer. För rika kunder som reste runt i Europa blev hans vedutor högt värderade som souvenirer eller dekorationer.
Fram till 1730-talet var Canalettos stil relativt fri. Konstnärens avbildningar var suggestiva snarare än beskrivande vilket syns i Arch of Constantine (1720) eller Basilica San Marco and Campo San Basso (c. 1722). Canaletto visade också på en sociologisk nyfikenhet genom sina avbildningar The Beggars’ Canal (1722) liksom The Grand Canal (1728). Rikedomen av dokumentation i hans verk är lika värdefull idag. Till exempel har vi The Isles of San Cristoforo, San Michele and Murano (c. 1725) som vittnar om La Serenissimas historia då man samlade Venedigs glasblåsare på öarna runt om staden för att minska brandriskerna i Venedig.
Medveten om den estetiska dragningskraft hans målningar hade på rika europeiska kunder höll sig Canaletto inte helt till verkligheten. I The North Lagoon Islands from San Pietro di Castello (c.1725) har han till exempel förstorat bergens storlek, vilka egentligen knappt syns från den venetianska horisonten.
Redan från början visade Canaletto intresse för ljuseffekter. Det tog honom inte lång tid att vinna uppskattning för sin talang runtom hela Europa. År 1726 beställde hertigen av Richmond 24 målningar av honom och år 1732 följde en stor beställning av hertigen av Bedford. Även George III var en av Canalettos kunder.
Under 1730-talet började Canalettos stil att förändras och han lade stor möda vid detaljer. De europeiska hoven var redan välbekanta med denna förändring som konstnären hade utvecklat och utövat under sina resor. Det är mot den bakgrunden som Canaletto möter konsthandlaren Joseph Smith som blev konstnärens företrädare. Allt eftersom efterfrågan ökade började Canaletto kopiera sina målningar, helt medveten om den finansiella vinst det skulle ge honom. Hans sublima verk presenterades som officiella representationer av Venedig. Hans View of the Rio di Cannaregio (c. 1745) visar några av Venedigs mest kända platser i en svepande vy.
År 1741 påverkades Venedig av det rasande Österrikiska tronföljdskriget. Resande kom inte längre till Venedig och Canaletto bestämde sig för att resa bort själv, till England. Men besöket skulle inte sluta så bra. Venetianen fann sig själv i flera konflikter som orsakats av hans talang - men också hans starka karaktär.
Vid krigets slut återvände Canaletto till Italien år 1755. På kulmen av hans karriär blandade han verklighet och fantasi i hans verk, en tendens som syntes redan i hans engelska verk. Han avbildade till exempel icke-existerande broar som i Capriccio View with Palladio's Design for the Rialto Bridge, c. 1745.
Trots Canalettos överväldigande popularitet lyckades han inte bli invald i den venetianska akademin förrän år 1763. I akademiens ögon var vedutamåleriet fortfarande en liten genre. Ålder och sjukdom ledde till konstnärens död år 1768.
Vi får inte glömma att nämna Canalettos systerson Bernardo Bellotto liksom hans efterträdare Francesco Guardi som två stora konstnärer inom vedutamåleriet. Den största skillnaden mellan Canaletto och Guardi låg i realismen där den senare tog flera friheter i sitt måleri för att skapa en mer drömlik bild av Venedig.
Tillsammans med de andra vedutamålarna symboliserar Canaletto Venedigs domination i 1700-talets konstvärld. La Serenissima som också stoltserade med Tiepolos dekorativa talang och Rosalba Carrieras pasteller tävlade mot rivalen Paris. Men sanningen är att stadens gyllene era var över då den polistiska turbulensen innebar att i slutet av 1700-talet var Venedig inte längre en plats dit turister for. År 1798 föll den venetianska republiken när Napoleon Bonaparte avsatte Dogen.
