Gösta Adrian-Nilsson föddes år 1884 i Lund och växte upp som tredje barnet i en syskonskara på fyra. Hans föräldrar, Nils och Anna Nilsson var småbrukare och hade flyttat till staden för att driva handelsbod. Efter att ha avslutat sin studentexamen arbetade Adrian-Nilsson en kortare period som kontorist, innan han flyttade till Köpenhamn för att studera. År 1903, nitton år gammal, inledde GAN sina konstnärliga studier vid Teknisk selskabs skole. Därefter målade han teaterdekorationer på Tivoli i Köpenhamn, innan han började studera på Kristian Zahrtmanns målarskola.
Som ung var hans intresse för poesi lika starkt som det för konsten och år 1907 var ett framgångsrikt år för den unge konstnären. Dels debuterade han som poet med samlingen Dikter och dessutom ställdes hans verk ut för första gången, på Lunds universitets konstmuseum, där han visade jugendinfluerade verk i symbolismens förtecken.
Under 1910-talet reste många av GAN:s konstnärliga samtidskollegor till Paris, men till skillnad från dessa tog sig GAN istället till Tyskland där han besökte Berlin, Düsseldorf och Köln. Väl i Tyskland mötte han för första gången kontinentens modernism, såsom fransk kubism, italiensk futurism och den tyska konstgruppen Der blaue Reiters särpräglade blandning. Efter att ha arbetat med Deutscher Werkbunds utställning i Köln år 1914 gick flyttlasset tillbaka till Lund och hans mycket personliga måleri, där expressionism, kubism och futurism tycktes smälta samman, växte fram allt tydligare.
År 1916 hade GAN flyttat till Stockholm, där hans konst möttes med förbluffade reaktioner – han var radikal och hans särpräglade formspråk fick till största delen goda recensioner. År 1918 arrangerades utställningen Sjömansmålningar på Gummesons konstgalleri, vilken beskrivits som en av Gösta Adrian-Nilssons allra viktigaste utställningar.
Vid 1910-talets slut hade GAN:s formspråk förändrats ytterligare, och efter att ha kommit i kontakt med Fernand Léger i Paris tog hans formspråk ytterligare steg mot den syntetiska kubismen. GAN:s syn på konsten var högst intellektuell och baserad på flera olika teorier. Dels hade han påverkats starkt av Kandinskys teoretiska skrifter men han formulerade även själv flera texter kring ämnet, som exempelvis Konst och kritik (1914) och Den gudomliga geometrien (1923).
GAN, som var homosexuell, var likt många andra i hans situation tvungen att leva delar av sitt liv i det dolda. Homosexualitet avkriminaliserades i Sverige först år 1944 (och kom istället att betraktas som en psykisk sjukdom, vilket inte innebar en särskilt stor fördel för samhällets homosexuella). Det skulle dröja fram till 1979, 14 år efter att GAN gått bort, som sjukdomsbegreppet avskaffades.
Det sexuella förtrycket påverkade, likt så många andra homosexuella under historiens gång Nilsson, och gjorde ett starkt avtryck på hans konst. Hans motiv, fulla av kraftfulla matroser och atletiska idrottsmän tolkas ofta som protestkonst, där det GAN förbjuds uttrycka i sitt dagliga liv istället förmedlades i konsten.
Gösta Adrian-Nilsson påverkade en hel konstnärsgenereation, och hans formspråk satte bland annat avtryck på Halmstadgruppen, som främst inspirerades av GAN:s surrealistiska period. Bland dessa var det Esaias Thorén som tog starkast intryck, vilket är tydligt i många av hans egna senare motivval.
Under 1940- och 50-talen kom Gösta Adrian-Nilsson att måla allt mer konstruktivistiskt. Genom hela hans ouvre är GAN den dynamiska rytmens, och den starka suggestionens målare. År 1965, 80 år gammal, avled GAN i Stockholm. Han ligger begravd i på Norra kyrkogården i Lund.
År 1918 visades Gösta Adrian-Nilssons banbrytande utställning “Sjömanskompositioner”, vilken beskrivits som ett startskott för den svenska modernismen. Drygt hundra år senare, kommer stockholmare kunna njuta av av de nyskapande verken på Sven-Harrys konstmuseum.
Öka synligheten för din kommande auktion på Barnebys!
