Din sökning efter konst, design, antikviteter och samlarföremål börjar här

Isaac Grünewald (1889-1946) Sverige

Isaac Hirsche Grünewald föddes i Stockholm år 1889 som ett av tretton syskon i en judisk familj med rötter i Kalvaria i nuvarande Litauen. Redan som ung visade Grünewald på stor konstnärlig talang. År 1903 hade han sin första utställning i frukostrummet på Södra latins läroverk i Stockholm där han själv studerade och två år senare, 1905 blev han antagen vid Konstnärsförbundets skola i Stockholm där han studerade under Karl Nordström fram till 1908.

Det var framför allt den moderna franska konsten som skulle ligga till grund för Grünewalds konstnärliga språk. Redan under tiden på konstnärsförbundets skola hade han rört sig från naturalismen och nationalromantiken. Istället fann han inspiration i Edvard Munch och Ernst Josephson.

År 1908 begav han sig, tillsammans med Einar Jolin, till Paris där han blev elev vid Académie Matisse fram till 1911. Vintrarna spenderades i den franska staden men under somrarna återvände han till Sverige för att måla vid Vistakulle vid Vättern. Efter studietiden i Paris tillbringade Grünewald sommaren i Frankrike i Cassis-sur-mer, innan han under hösten återvände till Stockholm där han gifte sig med konstnären Sigrid Hjertén. Tillsammans fick paret sonen Iván.

Grünewald skaffade en ateljé i Stockholm som kom att bli den fasta punkten för hans konstnärskap fram till första världskrigets slut. Under tiden företog han sig resor till Paris där han bland annat träffade Pablo Picasso, men även till Gränna i sällskap av Leander Engström samt till Danmark och Fanö.

År 1918 ställde Grünewald tillsammans med hustrun Sigrid Hjérten och Leander Engström ut på Liljevalchs i Stockholm. Utställningen med de tre Matisseeleverna var djärv och de modernistiska verken visade på ett tydligt avståndstagande från naturalismen. Den unga modernisttrion rönte stor uppmärksamhet och fick både ris och ros när de tillsammans banade väg för modernismens genombrott i Sverige.

När 1920-talet tog vid bosatte sig Grünewald i Fontenay-aux-roses utanför Paris och lyckades 1921 överta Richard Götz ateljé, som tidigare tillhört James McNeill Whistler. Paris blev konstnärens hem fram till 1931 men under åren, tack vare införskaffandet av en bil, kunde han resa runt i södra Europa för att måla. Även efter hemflytten 1931 fortsatte resorna till kontinenten.

År 1926 blev Isaac Grünewald ledamot vid Konstakademien. Mellan 1932-38 var han tillförordnad professor vid Konsthögskolan och därefter, mellan 1938-42, professor. År 1942 ledde han en egen målarskola, Grünewalds Målarskola, i Stockholm.

Separat ställde Grünewald ut ett 30-tal gånger både internationellt och i Sverige. Bland de större utställningar som konstnären deltog i utmärks de han gjorde med gruppen “De unga” år 1909, 1910 respektive 1911. De ursprungliga medlemmarna i gruppen var Gregori Aminoff, Ture Ander, Gabriel Burmeister, Arthur Carlsson-Percy, Knut Janson, Arvid Nilsson, Carl Ryd, Gösta Sandels, Birger Simonsson och Isaac själv. Hav var även representerad flera gånger på större internationella utställningar i Paris, Berlin, Lübeck, Hamburg, Köln liksom på den svenska landsorten.

Efter att “De unga” upplösts 19011 bildade Isaac Grünewald gruppen “De åtta” där Tor Bjurström, Nils Dardel, Leander Engström, Isaac Grünewald, Sigrid Hjertén, Einar Jolin, Gösta Sandels och Birger Simonsson ingick.

År 1921 gjorde Grünewald dekorationerna till “Simson och Delila” på kungliga teatern (idag Kungliga Operan) i Stockholm. Som den första modernistiska scenografin i svensk regi betraktas Grünewalds arbete för teatern som ett avgörande skede i både svensk teater- liksom konsthistoria. De orientaliska kostymerna och kulisserna kritiserades hårt i pressen men operan blev en publiksuccé. Grünewald hade redan i Paris börjat arbeta med scenkonst tillsammans med andra samtida modernister och tillsammans skulle de förändra scenkonsten för all framtid. När “Simson och Delila” hade premiär skickades två recensenter, en för pjäsen och en för dekoren.

Isaac Grünewald fortsatte arbeta med scenografi och kostym och gjorde bland annat dekorationer till uppsättningen “Sakuntala” 1922, “Oberon” av Carl Maria Friedrich Ernest von Weber 1925 och “Antonius och Cleopatra” 1926.

På världsutställningen i Paris 1925 blev Grünewald tilldelad Grand Prix för sina teaterdekorer. Han ställde även ut teaterdekorationer i Amsterdam, Buenos Aires, New York, Wien samt London.

Konstnärens arbete för teatervärlden införde en aldrig tidigare använd suggestionsstil i Sverige, som gjorde illusionskravet överflödigt. Men hans gärning innebar även att den moderna konsten och expressionismen kunde slå igenom i Sverige och accepteras av en större publik och inte bara av konsteliten.

Två av Isaac Grünewalds stora inspirationskällor var de franska modernisterna Paul Cézanne och Henri Matisse vars konst han fick uppleva för första gången i Paris 1908. Cézanne visade Grünewald hur färg kunde modellera en form med hjälp av ljusets och skuggornas färgtoner vilket skulle vara avgörande för konstnärens formspråk.

Grünewalds första upplevelse av Matisses konst hade stor inverkan på konstnären och hans starkt expressiva färgpalett. Isaac Grünewald beskrev upplevelsen med orden; “Plötsligt stod jag framför en vägg som sjöng, nej vrålade av färg och strålade av ljus…” och fortsatte “det var ett helt nytt språk som ljöd i dessa dukar. Men så underligt, jag tyckte mig förstå detta språk.”

Konstnärens hunger efter färg återspeglade i mycket hans livsglädje och vitalitet. Som kolorist menade Grünewald att färgen hade en psykologisk funktion och kunde påverka en människas känsloliv i en viss riktning. Grünewald ville sätta färg på hela staden för att befria människornas sinnen och förde en “färgpropaganda” som var just socialt inriktad. Han vann bland annat en tävling för Stockholms Spårvägar vilket skulle resultera i vagnarnas iögonfallande och smällande nya blåa färg 1918.

Det var inte bara med sitt formspråk som Grünewald gick i täten i konstsverige. Hans attityd och stridslystna lynne gav honom inte bara beundrare utan retade också gallfeber på många. Men det var just denna rastlösa egenskap som tog honom till nya platser och nya möten. Han ville alltid ta del av allt som livet hade att erbjuda oavsett om det var människor, städer, händelser eller äventyr. Livsglädjen och vällusten tillsammans med kärleken blev återkommande teman i hans figurkompositioner.

Med sin sensuella expressionism förlorade Grünewald aldrig kontakten med den sinnliga verkligheten. Som minnesmålare lät han det han sett eller upplevt bearbetas över tid till den stund det starkaste intrycket avskalats från oväsentligheter och kunde återges på duk.

Men efter återkomsten från Paris år 1920 förändrades Grünewalds expressionistiska metod och landskapsskildringar liksom stilleben som målas inför objektet eller efter skisser blir allt mer förekommande. Grünewald anammade, men anpassade, den nya saklighetens formspråk i uppfattandet av natur och människa. Jordfärger och volym kännetecknade Grünewalds spontana och improvisatoriska saklighet. Verklighetsnärheten fortsatte, med en antydd gemetrisering, att utvecklas efter att han flyttat till Saltsjöbaden 1939 och andra världskrigets utbrott.

På grund av sin judiska börd blev Isaac Grünewald utsatt för antisemitiska attacker vid flera tillfällen. Bland annat blev han 1923 anklagad för att vara för berusad för att stiga på ett tåg i Bohus vid Kungälv vilket resulterade i bråk. Rättegångsprocessen och en förtalskampanj förd av tidningen Vidi mot Grünewald och Sigrid Hjertén resulterade i en månads fängelse för Isaac Grünewald på Långholmen i Stockholm 1926.

År 1937 skiljde sig Isaac från Sigrid Hjertén som då var intagen på Beckomberga för sin manodepressivitet och samma år gifte han om sig med Märta Grundell med vilken han fick sonen Björn tre år senare. Paret omkom i en flygolycka i Oslo 1946.


Föremål relaterade till Isaac Grünewald (1889-1946) Sverige

Artiklar relaterade till Isaac Grünewald (1889-1946) Sverige